Själen är trött och lugn

Själen är så trött så trött. Det känns som jag vore tusen år gammal. En utsliten kropp, en förbrukad själ och en trötthet som strålar ut från märgen i mitt skelett...Varje andetag känns som en ansträngning i sig, separata aktioner som kräver min fulla uppmärksamhet. Att behöva genomföra ett andetag, en in- och utandning åt gången för att orken inte finns att ens det fungerar av sig självt, per automatik,som det borde.

Varje enskilt ord jag skriver kräver eftertanke och reflektion...

Rent objektivt, om jag nu kan tänkas kunna vara det här, så är det en rätt spännande situation. Å ena sidan är tröttheten förlamande och avtrubbande fast å andra sidan rusar inte tankarna runt i vansinne och på flera plan samtidigt. Visst finns mycket rastlöshet och oro i kroppen och hjärnan men tröttheten gör att jag inte orkar uppleva det så intensivt som vanligt.

Mötet idag var utmattande. Några bra saker kom ur det. En del oroande och negativt. En del klargöranden. Många ord och bilder och alldeles för mycket kraft i förhållande till vad det gav mig.
Tack vare ovärderliga råd från en "medsyster" på nätet, formulerade jag övergripande svar på frågeställningarna i kallelsen till mötet och mailade alla berörda parter innan mötet. Det fungerade bra för mig, då hade jag en tydligare bild inom mig själv och kände inte att mötet bara var ett virrvarr av människor, ord, intryck och förvirring.

Men att behöva djupdyka ner i allt det negativa, det trasiga, det som inte fungerar och dra upp det till ytan. Belysa det med strålkastare och granska under lupp. Det tar mer än det ger. Det är så lätt att drunkna i allt det som känns fel, allt som jag inte klarar av. Det tar så lång tid för mig att bygga upp de små genomskinliga fraktionerna av självkänsla och den alltför bräckliga tron på att mina styrkor och förmågor ska uppväga det som brister i vardagen och våga tro på att det finns möjligheter att överbrygga skillnaderna mellan min verklighet och den "verkliga" verkligheten...

Fast idag tänker jag tillåta mig att vara trött. På något sätt har så mycket annat under dagen skänkt tröst och värme... Nu ska jag ge min tusenåriga själ lite vila och utrymme att komma till ro...