Målsättning

Säga vad man vill om neuropsykiatriska funktionshinder, då menar jag givetvis mina egna... Men jag älskar dom! Trots alla negativa aspekter, all smärta och alla tårar så älskar jag att ha tillgång till en sån magnifikt fantastisk hjärna som, när den spinner på som en nöjd katt, gör det möjligt för mig att komma till insikt om så mycket som jag inte ens i min vildaste fantasi trodde var möjligt och att ha förmågan att öppna mig för insikterna, svälja ner dom med hull och hår och sedan (varenda gång!) känna lyckan i koncentrerad form fullt ut!

När glödlampan äntligen tänds där inne så faller så många bitar på plats samtidigt och jag fylls av en eufori och en glädje att jag bara vill studsa runt som en kalv på grönbete, tjuta som Ronja Rövardotter på berget om våren och skratta tills tårarna sprutar!

Min målsättning från och med nu är följande:
Istället för att ägna mitt liv åt att försöka vara andra till lags, anpassa mig till många av deras obegripliga regler och försöka förändra mitt beteende utifrån andras synvinkel på saker och ting så ska jag hädanefter leva utifrån mig själv, anpassa mitt liv efter mina egna behov, kräva acceptans för mina (för många) obegripliga sätt att hantera mitt liv. Främst ska jag bejaka mina egna känslor inför olika moment och utifrån dem jobba fram en smidig lösning som är mest skonsam för mig.

Gör jag det så är jag övertygad om att min ork och energi växer och inom kort kommer jag att fungera som ett väloljat maskineri och då kommer jag också att räcka till för mina barn, som är prioritet ett för mig!

Med andra ord... Om DU vill vara en del av MITT liv så är det bara att acceptera att JAG fungerar som JAG gör, precis som JAG accepterar att DU fungerar som DU gör! Det är inte mitt bekymmer eller problem att lösa om inte DU kan acceptera MIG som JAG är, det är helt och hållet DITT bekymmer att lösa.

Ordspråket: "Behandla andra såsom du själv vill bli behandlad" är liksom ett måste åt båda håll! Det är upp till mig att fråga om jag inte förstår, att acceptera att alla inte förstår mig (men då är det upp till dom att fråga), att inte medvetet såra eller göra någon illa men att inte heller gå med på att bli sårad själv utan sätta upp en gräns och tala om det.

Nähä, nu måste jag iväg till bussen och njuta av mina barn en stund...