Åtgärd

Så ser den ut, skylten till besökare som vill komma in i min bubbla/min skyddade tillvaro, oanmälda... Jag ska inte sticka under stolen med att jag känner mig som ett missanpassat UFO som har satt upp en sån lapp...

Jag minns en tid när mitt hem var öppet för alla och envar, när jag fann glädje i samspel och interaktion med min omgivning och var en utåtriktad, social varelse som strålade av energi, alltid med tid för ett litet samtal, en kopp kaffe, ett avbrott i dagens rutin.

Nu är allt det bara ett blekt minne och kvar finns ett trasigt, utbränt, nervvrak som strider för sitt liv, för sin överlevnad och försöker värja sig mot allt som tar energi, alla intryck som försvårar den sköra tillvaron, den vacklande strävan mot ett liv som är kompatibelt med omgivningen.

Det är som när man petar på ett och samma sår/blåmärke om och om igen. Konstant, dygnet runt. Smärttröskeln försvinner helt och upplevelsen av smärtan blir mer och mer ohanterlig och intensiv. Till sist räcker det med bara tanken på att peta så exploderar smärtupplevelsen inom en. Instinkten att fly/slåss för livet löser ut. Där står jag nu. Det räcker med bara tanken att någon ska komma in i min skyddade tillvaro, utan att be om lov, så upplever jag en stress som kväver mig helt. Det har liksom eskalerat till ett crescendo som är så öronbedövande och spridit sig som en "cancersvulst" in i alla delar av min tillvaro och existens.

Intryck av ljus, ljud och känslor växer fort till en pina som gör ont!

För varje dag som går, varje "övertramp" jag eller min omgivning gör, varje impulshandling att gå med på en oplanerad träff, oplanerad handling, så sänks min toleransnivå. Den är inexistent för närvarande.

Jag somnade runt kl 6 imorse. Så mycket kaos skapade 2 minuters avbrott i min kvällsrutin. Jag kunde inte somna, hur jag än gjorde. Jag släpade mig dock till psykmottagningen för kontroll men läsningen av journalen får vänta.

Det kräver all min fokus, koncentration och benhårda vilja att hålla mig till mina fastslagna rutiner för att försöka fungera. När det då kommer ett oväntat intryck från annat håll, så faller hela korthuset och skapar en dominoeffekt som förstör så oändligt mycket för mig.

Äh, nu kom jag av mig... Jag ger upp, just nu... Tror jag fick med det väsentliga i alla fall...