Här måste jag flika in med en liten parentes... Det är just det som är grejen med mig och vad jag förstått, hela ADHD grejen. Om vi bara sa det vi menar direkt, istället för att försöka hitta ord och formuleringar i syfte att på något sätt följa någon osynlig uppsättning regler som uppenbarligen finns, så skulle i allafall min världsuppfattning bli mycket enklare. Jag har häcken full med att försöka tolka människors ord och begripa mig på "oskrivna" regler eftersom det förvirrar mig totalt. Eftersom min hjärna tolkar in alla intryck på flera plan samtidigt så blir orden jag hör, kroppsspråket och "energin" kring den jag talar med helt uppochnedvända när det på något vis förväntas av mig att jag dessutom ska läsa mellan raderna och hålla mig till "oskrivna regler". Helhetsbilden blir kaos för mig. Bättre att bara säga rakt ut vad man har på hjärtat och då har man en klar grund att utgå ifrån...
Nåja, det var en lång parentes... Tillbaka till ursprungsinlägget. Vi pratade kring mitt bloggande och hennes förslag att jag borde ge ut en/flera böcker eftersom jag skriver bra. Hon frågade mig även om vad jag i sådana fall skulle vilja skriva för slags bok. Jag försökte måla upp en ungefärlig bild av vad jag hade i mitt huvud. Jag formulerade lite tankar kring min önskan kring att via bloggen låta mig och andra följa med på denna resa, denna process, som är att ha fått en diagnos och livet efter det tills jag på något vis kan bli "hel" igen. Hennes spontana reflektion över det var så underbar och värmde hjärtat så oerhört mycket för hon lyckades verkligen pricka in min egen känsla så klockrent! Hon sa något i stil med: "Det ska bli så spännande att följa med och se hur detta "slutar", hur du kommer i "mål" och sen se vilka stora saker du kan uträtta". Sen följde en förklaring på vad hon "menade" och hur hon tyckte det lät "fel" det hon sagt... Medan jag försökte få henne att förstå att jag förstod PRECIS, vad hon menade och att jag känner likadant. På något sätt så blev bilden så tydlig i mitt huvud. Det är som att läsa en bra bok eller se en fängslande film och man vill verkligen läsa färdigt/se färdigt för att få slutet, som man innerligt önskar och hoppas att det ska bli bra.
Ur detta så utkristalliserades då min framtidsvison ganska tydligt. Jag har bloggen till att teckna ner min resa, detta kapitel av resan. Under tiden delar jag med mig av insikter, tankar, tips och idéer för hur jag ska kunna kombinera kapaciteten jag har inom mig med alla fysiska begränsningar som utgörs av omvärlden och förutsättningarna för att kunna ha en bra existens men samtidigt få ut mesta möjliga kapacitet ur mina förmågor. Bloggen kommer att utgöra min egen "röda tråd" i att se min egen resa tydligare, efteråt. Därefter ska jag ge ut en bok, hoppas jag, där jag med hjälp av bloggen sammanfattar min egen känslomässiga resa. Efter det ska jag sikta in mig på att sprida kunskap och tips till självhjälp i någon skriftlig form till andra med liknande besvär som mina.
Detta är själva kärnan i min vision! Så, nu är den äntligen ute! Vilken befrielse det är att äntligen ha förstått själv och hittat svaret på många frågor som snurrat. Nu ska jag bara hitta sätt att komma dit, utan att gå under av alla begränsningar som verkligheten och omvärlden utgör.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar