Fullmåne
Silvermåne
Fulländad i sin absoluta skönhet
Hon strålar ner på oss
Hon skänker oss sin perfekta uppenbarelse
Hon lyser upp det mörkaste skrymslen
som natten kan uppbåda
Jag vänder leende min blick mot denna magiska himlakropp
Låter det vackraste spegla mitt eget inre
Likt månens faser förändras även jag
Vissa dagar är fullmånen i mig ett minne blott och den tunnaste skärvan kämpar mot mörkret
Skuggorna slåss om ljuset och hoppet vacklar
Men när jag blickar mot denna gudomliga skönhet av magisk perfektion
så tänds ett strålande sken även i min själ
jag kommer ihåg vem jag är
Att jag är perfekt
precis som jag är
oavsett om jag bara syns lite eller när jag strålar fullt ut
Fullmåne
Silvermåne
Strålar ner mot jorden
och påminner oss alla
om att vi är perfekta
precis som vi är
alltid
onsdag 27 mars 2013
tisdag 26 mars 2013
Att vara människa
Att vara människa är inte alltid det lättaste här i livet.
För närvarande går jag igenom en massiv utvecklingsfas i mitt liv. Jag testar olika vägar i mitt inre och söker efter det som är rätt och riktigt för mig själv.
Verkligheten som jag upplever är alltid min egen verklighet. Den är en spegling av vad som finns inom mig själv. Genom det kan jag alltid lära mig att förstå att det som väcker en storm i mig, utifrån andra människors agerande, i grund och botten är en spegling av något som finns inom mig själv. För att kunna hitta tillbaka till min balans och harmoni behöver jag alltså söka inom mig själv vad som skapat stormen och därefter justera och förändra mig själv, min inställning och mitt agerande.
Att kunna skilja på vad som är andra människors agerande och vad som är min egen känsla i förhållande till det är inte heller alltid det lättaste. Det skapar ofta ett tumult, en reaktion, en känsla. Att kunna stanna i känslan och betrakta den utan att svepas med av känslan och bli den är en helt egen konstart.
Genom att alltid söka efter det som föder en positiv och kärleksfull känsla som sprider mer positivt och kärleksfullt hittar jag rätt på min väg.
Alla handlingar bottnar alltid i en positiv intention, har jag också lärt mig. Allt som alla människor gör bottnar i en god intention. Det betyder inte automatiskt att alla handlingar är rätt och riktiga.Om mina handlingar, hur goda mina intentioner än är, skapar en oro eller ett obehag i mig så är det för att jag oavsiktligt tagit in på en väg som skadar mig själv i längden. I det behöver jag alltså lära mig att stanna upp och lyssna inåt. Möta mig själv, acceptera mina handlingar, förlåta de handlingar som skadat mig (och andra) och därefter acceptera lärdomen i det skedda för att kunna släppa det förgångna och gå vidare med nya steg.
Om det fortfarande finns en gnagande känsla inom mig så är det för att jag inte lärt mig det jag ska i mig själv och då kommer jag att fortsätta hamna i situationer där samma känslor återkommer, tills jag lärt mig det jag ska och kan bli en ännu bättre livskamrat för mig själv och för andra.
Alltså fortsätter jag modigt att anta utmaningarna i mitt liv, även de utmaningar som förvirrar och föder obehag. Jag fortsätter att sträva efter att hitta min väg av kärlek och ljus genom att söka ljuset i mitt hjärta och hitta kärleken inom mig själv. Det är det som skyddar och skapar trygghet. Det är tilliten till mig själv och min egen förmåga att älska som alltid kommer att leda mig rätt på min väg.
Till sist vill jag dela med mig av en viktig lärdom som håller på att trilla på plats inom mig:
Att stå passiv och låta bli att välja är också ett val. Är det ett val jag kan stå för och leva med? Att stå still och låta bli att agera gör att jag slutar utvecklas. Det är inget jag kan stå för... Alltså väljer jag att aktivt välja och ha tillit till att även om det kan vara obehagligt och ovant så kommer jag att lära mig så mycket mer och utvecklas till mitt bästa jag nu och framöver!
För närvarande går jag igenom en massiv utvecklingsfas i mitt liv. Jag testar olika vägar i mitt inre och söker efter det som är rätt och riktigt för mig själv.
Verkligheten som jag upplever är alltid min egen verklighet. Den är en spegling av vad som finns inom mig själv. Genom det kan jag alltid lära mig att förstå att det som väcker en storm i mig, utifrån andra människors agerande, i grund och botten är en spegling av något som finns inom mig själv. För att kunna hitta tillbaka till min balans och harmoni behöver jag alltså söka inom mig själv vad som skapat stormen och därefter justera och förändra mig själv, min inställning och mitt agerande.
Att kunna skilja på vad som är andra människors agerande och vad som är min egen känsla i förhållande till det är inte heller alltid det lättaste. Det skapar ofta ett tumult, en reaktion, en känsla. Att kunna stanna i känslan och betrakta den utan att svepas med av känslan och bli den är en helt egen konstart.
Genom att alltid söka efter det som föder en positiv och kärleksfull känsla som sprider mer positivt och kärleksfullt hittar jag rätt på min väg.
Alla handlingar bottnar alltid i en positiv intention, har jag också lärt mig. Allt som alla människor gör bottnar i en god intention. Det betyder inte automatiskt att alla handlingar är rätt och riktiga.Om mina handlingar, hur goda mina intentioner än är, skapar en oro eller ett obehag i mig så är det för att jag oavsiktligt tagit in på en väg som skadar mig själv i längden. I det behöver jag alltså lära mig att stanna upp och lyssna inåt. Möta mig själv, acceptera mina handlingar, förlåta de handlingar som skadat mig (och andra) och därefter acceptera lärdomen i det skedda för att kunna släppa det förgångna och gå vidare med nya steg.
Om det fortfarande finns en gnagande känsla inom mig så är det för att jag inte lärt mig det jag ska i mig själv och då kommer jag att fortsätta hamna i situationer där samma känslor återkommer, tills jag lärt mig det jag ska och kan bli en ännu bättre livskamrat för mig själv och för andra.
Alltså fortsätter jag modigt att anta utmaningarna i mitt liv, även de utmaningar som förvirrar och föder obehag. Jag fortsätter att sträva efter att hitta min väg av kärlek och ljus genom att söka ljuset i mitt hjärta och hitta kärleken inom mig själv. Det är det som skyddar och skapar trygghet. Det är tilliten till mig själv och min egen förmåga att älska som alltid kommer att leda mig rätt på min väg.
Till sist vill jag dela med mig av en viktig lärdom som håller på att trilla på plats inom mig:
Att stå passiv och låta bli att välja är också ett val. Är det ett val jag kan stå för och leva med? Att stå still och låta bli att agera gör att jag slutar utvecklas. Det är inget jag kan stå för... Alltså väljer jag att aktivt välja och ha tillit till att även om det kan vara obehagligt och ovant så kommer jag att lära mig så mycket mer och utvecklas till mitt bästa jag nu och framöver!
söndag 24 mars 2013
Självkänsla = tycka om sig själv som man är
Jag har precis läst ut Mia Törnbloms bok ”Självkänsla nu!”.
När jag började läsa den för länge sedan så la jag ifrån mig den ganska
omedelbart. Jag kände obehag och ovilja inför det som stod. Efter det har jag
haft den utlånad till en väninna och för några dagar sedan kände jag spontant
att NU är det dags att läsa den. Jag fick tillbaka den och har på två dagar
läst ut den. Jag upplevde själv att jag troligtvis behövde arbeta på min
självkänsla eftersom jag trodde att den var låg. Det var min känsla då.
Nu när jag läst ut den så spritter det i hela mig av glädje.
Jag behövde uppenbarligen göra kopplingen till att jag redan HAR en ganska bra
självkänsla eftersom jag är relativt tillfreds med hela mig själv för det mesta.
Min spontana reaktion efter att ha läst ut boken är att självkänsla är samma
sak som att tycka om sig själv precis så som man är.
Jag kommer alltid att vilja fortsätta utvecklas, fortsätta
stärka mig själv och utforska varje skrymsle och vrå av mig själv. För mig
känns det som ett spännande äventyr. Att se hur jag förändras och strävar efter
att vara det bästa jag någonsin kan vara, varje dag!
Jag börjar mina dagar med att fokusera på det jag är tacksam
för. Jag bestämmer mig redan innan jag kliver upp, att dagen ska vara så bra
den bara kan och tackar redan i förväg för de insikter och lärdomar jag kommer
att få under dagen.
Alla felsteg jag gör är feedback och mina känslor talar om
för mig om det är bra eller mindre bra. När det är mindre bra så kan jag notera
det och sedan förändra något i mig själv för att det ska bli bra.
Kort och gott: Jag lär mig leva fullt ut hela tiden! Jag
duger precis som jag är! Jag är bäst på att vara jag! Jag strävar efter att
uppnå dagar av villkorslös kärlek och tacksamhet för allt som korsar min väg!
torsdag 21 mars 2013
Mitt ansvar, min lycka!
Något som blir allt tydligare och tydligare för mig ju mer jag utvecklas, är mitt eget ansvar. För att kunna vara så lycklig jag bara kan vara i mitt liv så behöver jag ta ansvar för precis allt som är, i mitt liv. Med det menar jag att jag behöver ta ansvar för mig själv, mitt beteende, mina tankar, mina ord och vad jag tillåter eller inte tillåter i mitt liv och i mitt inre.
När jag tar ansvar för mitt eget liv så tar jag även ansvar för hur mitt liv ska utvecklas och vart jag styr mitt liv och vad som blir resultatet av allt som händer mig.
Allt som har hänt mig i mitt liv har jag tagit ansvar för. Alla felaktiga val jag gjort och alla tokiga situationer jag tillåtit mig att hamna i. Jag tar också ansvar för att jag tillåtit andra människor utnyttja mig, såra mig, göra mig ledsen och driva med mig. Det betyder inte att det som hänt mig är rätt eller rättvist. Det innebär bara att jag tar ansvar för min del i det och det är att jag själv tillåtit det hända. Då kan jag också gå vidare med att förlåta mig själv och andra som på ett eller annat sätt gjort mig illa.
Genom att varje dag på fullaste allvar ta ansvar för varje handling och ord som jag gör eller förmedlar är jag också mer öppen för utveckling och förändring. Jag kan tydligare se vilken del av olika saker som är mitt ansvar och vad jag själv kan förbättra eller korrigera. Det är lättare för mig att be om ursäkt där jag kunde gjort bättre ifrån mig.
Det enda sättet jag kan leva ett lyckligt och balanserat liv är genom att ta fullt ansvar för mig själv och mitt liv och sedan göra mitt allra bästa utifrån de förutsättningar jag har. På det sättet ger jag mig själv förutsättningarna för att utvecklas i en rasande fart och bli en ännu bättre människa, varje dag!
När jag tar ansvar för mitt eget liv så tar jag även ansvar för hur mitt liv ska utvecklas och vart jag styr mitt liv och vad som blir resultatet av allt som händer mig.
Allt som har hänt mig i mitt liv har jag tagit ansvar för. Alla felaktiga val jag gjort och alla tokiga situationer jag tillåtit mig att hamna i. Jag tar också ansvar för att jag tillåtit andra människor utnyttja mig, såra mig, göra mig ledsen och driva med mig. Det betyder inte att det som hänt mig är rätt eller rättvist. Det innebär bara att jag tar ansvar för min del i det och det är att jag själv tillåtit det hända. Då kan jag också gå vidare med att förlåta mig själv och andra som på ett eller annat sätt gjort mig illa.
Genom att varje dag på fullaste allvar ta ansvar för varje handling och ord som jag gör eller förmedlar är jag också mer öppen för utveckling och förändring. Jag kan tydligare se vilken del av olika saker som är mitt ansvar och vad jag själv kan förbättra eller korrigera. Det är lättare för mig att be om ursäkt där jag kunde gjort bättre ifrån mig.
Det enda sättet jag kan leva ett lyckligt och balanserat liv är genom att ta fullt ansvar för mig själv och mitt liv och sedan göra mitt allra bästa utifrån de förutsättningar jag har. På det sättet ger jag mig själv förutsättningarna för att utvecklas i en rasande fart och bli en ännu bättre människa, varje dag!
onsdag 20 mars 2013
Självbild och självkänsla
Ju mer jag lär mig om allt möjligt, desto mer har jag styrts in på detta med hur viktigt det är med en stabil och positiv självbild och självkänsla.
Mer och mer har jag kommit att inse att jag faktiskt har en otroligt låg självkänsla emellanåt och en ganska negativ självbild. Samtidigt är jag väldigt glad och tacksam för att jag idag kan stå inför den vetskapen med ett öppet sinne. Jag kan acceptera och bekräfta att det är så, utan att falla ner i en bottenlös brunn av självförakt och avsky. Jag mest konstaterar att det är så det är. För nu kan jag äntligen börja jobba på det och faktiskt göra något åt saken. Jag kan stå inför min verklighet med öppna ögon och bemöta min sanning. Med ett leende faktiskt! Detta innebär att jag äntligen är mogen och redo för att reparera den trasiga självbilden och stärka min självkänsla och bygga vidare på min självtillit och min självrespekt. Jag kommer med andra ord att kunna bli en ännu bättre människa både i mig själv och i förhållande till andra!
Det häftigaste är att allting händer i precis rätt tid och i precis rätt ordning hela tiden! Ju mer jag litar till mig själv och stöttar mig själv, desto mer utvecklas jag åt helt rätt håll! Det som är underbart är att jag känner i hela mitt väsen att jag är på helt rätt spår och att allt kommer att bli så mycket bättre och finare ju mer jag strävar efter att bemöta alla delar av mig själv, acceptera dem som de är och sedan genomgå och genomföra de förändringar som behövs. Allt för att utvecklas och bli en bättre person som kan möta livet ur en stabil, balanserad och centrerad position i mig själv.
Det bästa är att all denna utveckling kan genomföras med glädje och positiv energi. Resultatet kommer så mycket snabbare då och effekten är så mycket mer givande!
Mer och mer har jag kommit att inse att jag faktiskt har en otroligt låg självkänsla emellanåt och en ganska negativ självbild. Samtidigt är jag väldigt glad och tacksam för att jag idag kan stå inför den vetskapen med ett öppet sinne. Jag kan acceptera och bekräfta att det är så, utan att falla ner i en bottenlös brunn av självförakt och avsky. Jag mest konstaterar att det är så det är. För nu kan jag äntligen börja jobba på det och faktiskt göra något åt saken. Jag kan stå inför min verklighet med öppna ögon och bemöta min sanning. Med ett leende faktiskt! Detta innebär att jag äntligen är mogen och redo för att reparera den trasiga självbilden och stärka min självkänsla och bygga vidare på min självtillit och min självrespekt. Jag kommer med andra ord att kunna bli en ännu bättre människa både i mig själv och i förhållande till andra!
Det häftigaste är att allting händer i precis rätt tid och i precis rätt ordning hela tiden! Ju mer jag litar till mig själv och stöttar mig själv, desto mer utvecklas jag åt helt rätt håll! Det som är underbart är att jag känner i hela mitt väsen att jag är på helt rätt spår och att allt kommer att bli så mycket bättre och finare ju mer jag strävar efter att bemöta alla delar av mig själv, acceptera dem som de är och sedan genomgå och genomföra de förändringar som behövs. Allt för att utvecklas och bli en bättre person som kan möta livet ur en stabil, balanserad och centrerad position i mig själv.
Som en blomma
En människa är ju trots allt som den sköraste blomknoppen om våren. Vi uthärdar frostnätter, står emot väder och vind. Men det som får oss att blomma ut och bli de vackraste blommor som finns är solens varma kyssar som ömt och kärleksfullt lyser på oss och lockar fram det vackraste inom oss...
Att möta alla människor på sin väg med ömhet, kärlek och vetskapen om att alla handlingar bottnar i en god intention (även om handlingen i sig inte nödvändigtvis är bra), ger utrymme för tillväxt, utveckling och den inneboende själen kan få en möjlighet att blomma ut och bli det vackraste som finns!
Alla är vi unika, vi är helt perfekta i oss själva precis som vi är. Med rätt förutsättningar och rätt inställning och rätt bemötande har vi alla en möjlighet att bli det bästa vi någonsin kunnat bli. Det har vi alltid och kommer alltid att ha, oavsett hur världen omkring oss ser ut eller omständigheterna är. Det är lättare att blomstra i en varm och kärleksfull miljö, det är ett som är säkert.
Där kan vi alltid hjälpa en annan att växa, genom att bemöta varandra med respekt, kärlek och tålamod. Vi vet aldrig vad andra går eller gått igenom och kan många gånger uppleva att de beter sig kränkande eller sårande gentemot oss. Vi kan själva välja att ta ett steg tillbaka och låta bli att ta någon annans beteende personligt. Vi kan välja att själva stå vid vår sida och tillåta oss att se att oavsett vad det är som händer så bottnar andras beteende OCH vårt eget beteende i en god intention. Om beteendet däremot är "fel" och resulterar i skada och självdestruktivitet så är det hög tid att ta reda på varför det beteendet finns där och vad det grundar sig i, i vårt undermedvetna. Troligtvis ligger där en blockering eller en begränsande övertygelse som ställer till det. Det viktiga är ändå att alltid komma ihåg att alla handlingar hos alla människor alltid bottnar i en god intention från det undermedvetna.
Att möta alla människor på sin väg med ömhet, kärlek och vetskapen om att alla handlingar bottnar i en god intention (även om handlingen i sig inte nödvändigtvis är bra), ger utrymme för tillväxt, utveckling och den inneboende själen kan få en möjlighet att blomma ut och bli det vackraste som finns!
Alla är vi unika, vi är helt perfekta i oss själva precis som vi är. Med rätt förutsättningar och rätt inställning och rätt bemötande har vi alla en möjlighet att bli det bästa vi någonsin kunnat bli. Det har vi alltid och kommer alltid att ha, oavsett hur världen omkring oss ser ut eller omständigheterna är. Det är lättare att blomstra i en varm och kärleksfull miljö, det är ett som är säkert.
måndag 18 mars 2013
Dagens lärdom
Så väljer jag att se det idag. Livet lär mig massor. Genom att utvecklas och prova olika varianter och olika vägar så hittar jag min rätta väg för mig. Ibland hamnar jag på avvägar och i återvändsgränder. Istället för att då ge upp och stanna så är det min skyldighet gentemot mig själv att hitta tillbaka till det som känns rätt och riktigt, som gör mig lycklig och tillfreds med mig själv och mitt liv. Genom att alltid sträva vidare, att alltid leta efter nya möjligheter och nya lärdomar utvecklas jag och kan bli det bästa jag någonsin hoppats på och kan leva mitt liv fullt ut utifrån mina egna förutsättningar. För det är jag värd och alla andra också!
fredag 15 mars 2013
Svackor och det undermedvetna
Det bästa som finns med svackor i livet, tycker jag (numera), är att jag mår så mycket bättre och kommer upp med så många fler lärdomar och insikter ur dessa svackor.
När motgångarna är många och knepiga så gör jag ändå mitt bästa för att hålla humöret uppe, jag litar fullt ut på att det finns något för mig att lära mig och jag lägger mer tid på att lyssna inåt till känslorna och de råd som dessa känslor förmedlar. Jag utvecklar kontakten mellan mitt undermedvetna och mitt medvetna.
Jag tror att det i grund och botten är just det som allt handlar om. Vi har alla ett undermedvetet. Vårt undermedvetna har blivit präglat av allt sen vi föddes och många reaktioner därifrån härstammar från händelser som skedde tidigt i vår barndom och har format oss utifrån det. Det undermedvetna är fantastiskt och underbart. Dess enda syfte inom oss är att vilja kroppens och medvetandets bästa. Att det tar sig i uttryck i fobier och annat är enbart för att vårt undermedvetna arbetar utifrån tidigare erfarenheter tills vi "lär om" den.
De flesta negativa känslor av oro, ångest och rädsla bottnar oftast i att vårt undermedvetna har så många tidigare erfarenheter från livet som visat sig gå galet och vid liknande situationer. Utifrån dessa erfarenheter det så larmar den genom att sända ut obehagliga känslor för att vi ska gå ifrån situationen och därmed vara skyddade och säkra.
Det jag sysslar med just nu är ju just att acceptera att känslorna finns där, de obehagliga och de behagliga. Eftersom jag också vet att de obehagliga känslorna alltid bottnar i en mycket god intention från mitt undermedvetna (nämligen att skydda mig) så stannar jag upp och är tacksam för att jag accepterat signalen om obehag. Eftersom en känsla endast lever i 90 sekunder om jag låter bli att göda den med negativa tankar, så andas jag djupa andetag och bara är, här och nu. Det är först när känslan klingat av som jag kan ta ställning till om känslan är en inkörd reaktion på taskiga erfarenheter och om jag i sådana fall kan använda mig av mina nyfunna kunskaper inom NLP (Neural Linguistic Programming) för att korrigera det som finns att korrigera.
Till exempel: Om jag känner oförklarlig skräck när jag ser en spindel så bottnar det i att mitt undermedvetna har erfarenheten av att spindlar är otäcka och farliga. Medvetet VET jag att så inte är fallet. Det undermedvetna har upplevt det obehaget så många gånger tidigare att den av erfarenhet vet att spindlar är LIVSFARLIGA (det undermedvetna skiljer inte på verklighet och våra tankar, den registrerar allt!). Alltså behöver det undermedvetna skydda oss genom att få bort oss därifrån och signalera FARA i känslor. Där föds fobier. När man då går in i avslappning/självhypnos eller liknande så kan man där tala för det undermedvetna och göra det uppmärksamt på att det som den gör är väldigt tokigt och i själva verket skadar kroppen och det medvetna genom sin reaktion. Sedan ber man den hitta ett bättre sätt att hantera sådana lägen. Eftersom det undermedvetna är så oändligt kraftfullt och endast vill väl så hittar den genast nya vägar och nya tankebanor. Beroende på hur inrotad en viss händelse är så tar det olika lång tid för det undermedvetna att helt släppa fobin.
Jag kan bara tala för egen del och ser med egna ögon hur jag förändrat så otroligt mycket i mig själv på ganska kort tid enbart genom att gå in stenhårt för att älska mig själv och vilja mitt bästa hela tiden utifrån tacksamhet och utifrån tanken att allt jag gör ska jag göra utifrån kärlek! Sen kanske det inte alltid blir just så och ibland blir det tokigt. Det är inga misslyckanden, det är tecken på att göra om igen på något annat sätt tills jag hittar det sätt som fungerar som känns rätt i hela hjärtat och själen.
Jag litar fullt ut på mig själv och att jag alltid kommer att klara av det som kommer i min väg och jag kommer alltid att hitta de bästa sätten för mig, att hantera livet på. Allting finns inom mig och det finns inom ALLA. Alla är lika unika, har samma potential, är lika fantastiska och magnifika! Tänk vilken underbar värld vi skulle leva i om alla förstod hur fantastiska och oändligt perfekta de är!
När motgångarna är många och knepiga så gör jag ändå mitt bästa för att hålla humöret uppe, jag litar fullt ut på att det finns något för mig att lära mig och jag lägger mer tid på att lyssna inåt till känslorna och de råd som dessa känslor förmedlar. Jag utvecklar kontakten mellan mitt undermedvetna och mitt medvetna.
Jag tror att det i grund och botten är just det som allt handlar om. Vi har alla ett undermedvetet. Vårt undermedvetna har blivit präglat av allt sen vi föddes och många reaktioner därifrån härstammar från händelser som skedde tidigt i vår barndom och har format oss utifrån det. Det undermedvetna är fantastiskt och underbart. Dess enda syfte inom oss är att vilja kroppens och medvetandets bästa. Att det tar sig i uttryck i fobier och annat är enbart för att vårt undermedvetna arbetar utifrån tidigare erfarenheter tills vi "lär om" den.
De flesta negativa känslor av oro, ångest och rädsla bottnar oftast i att vårt undermedvetna har så många tidigare erfarenheter från livet som visat sig gå galet och vid liknande situationer. Utifrån dessa erfarenheter det så larmar den genom att sända ut obehagliga känslor för att vi ska gå ifrån situationen och därmed vara skyddade och säkra.
Det jag sysslar med just nu är ju just att acceptera att känslorna finns där, de obehagliga och de behagliga. Eftersom jag också vet att de obehagliga känslorna alltid bottnar i en mycket god intention från mitt undermedvetna (nämligen att skydda mig) så stannar jag upp och är tacksam för att jag accepterat signalen om obehag. Eftersom en känsla endast lever i 90 sekunder om jag låter bli att göda den med negativa tankar, så andas jag djupa andetag och bara är, här och nu. Det är först när känslan klingat av som jag kan ta ställning till om känslan är en inkörd reaktion på taskiga erfarenheter och om jag i sådana fall kan använda mig av mina nyfunna kunskaper inom NLP (Neural Linguistic Programming) för att korrigera det som finns att korrigera.
Till exempel: Om jag känner oförklarlig skräck när jag ser en spindel så bottnar det i att mitt undermedvetna har erfarenheten av att spindlar är otäcka och farliga. Medvetet VET jag att så inte är fallet. Det undermedvetna har upplevt det obehaget så många gånger tidigare att den av erfarenhet vet att spindlar är LIVSFARLIGA (det undermedvetna skiljer inte på verklighet och våra tankar, den registrerar allt!). Alltså behöver det undermedvetna skydda oss genom att få bort oss därifrån och signalera FARA i känslor. Där föds fobier. När man då går in i avslappning/självhypnos eller liknande så kan man där tala för det undermedvetna och göra det uppmärksamt på att det som den gör är väldigt tokigt och i själva verket skadar kroppen och det medvetna genom sin reaktion. Sedan ber man den hitta ett bättre sätt att hantera sådana lägen. Eftersom det undermedvetna är så oändligt kraftfullt och endast vill väl så hittar den genast nya vägar och nya tankebanor. Beroende på hur inrotad en viss händelse är så tar det olika lång tid för det undermedvetna att helt släppa fobin.
Jag kan bara tala för egen del och ser med egna ögon hur jag förändrat så otroligt mycket i mig själv på ganska kort tid enbart genom att gå in stenhårt för att älska mig själv och vilja mitt bästa hela tiden utifrån tacksamhet och utifrån tanken att allt jag gör ska jag göra utifrån kärlek! Sen kanske det inte alltid blir just så och ibland blir det tokigt. Det är inga misslyckanden, det är tecken på att göra om igen på något annat sätt tills jag hittar det sätt som fungerar som känns rätt i hela hjärtat och själen.
Jag litar fullt ut på mig själv och att jag alltid kommer att klara av det som kommer i min väg och jag kommer alltid att hitta de bästa sätten för mig, att hantera livet på. Allting finns inom mig och det finns inom ALLA. Alla är lika unika, har samma potential, är lika fantastiska och magnifika! Tänk vilken underbar värld vi skulle leva i om alla förstod hur fantastiska och oändligt perfekta de är!
tisdag 12 mars 2013
Själen känner sig liten...
Efter dagen så känns själen liten och hjärtat svagt.
Jag kryper innanför mitt skal och tröstar.
Jag torkar osynliga tårar och håller om.
Solen gick i moln.
Orken tröt.
Litenheten kröp inpå och gjorde världen stor och otäck.
Skuggorna känns stora och mörka.
Jag tröstar och håller om lite till.
Hoppet lever ändå stort och påminner om
att himlen är blå bortom molnen och solen skiner där trots allt
att jag finns här för mig själv och kommer alltid att ta hand om och trösta
att jag alltid kommer att torka de osynliga tårarna när de kommer
att jag kommer att hålla hjärtat ömt i varsamma händer
Kärleken är alltid där och skyddar
mot mörkret och de kalla vindarna
mot det iskalla regnet och de skrämmande skuggorna
Allting kommer att bli bra till slut
Jag kryper innanför mitt skal och tröstar.
Jag torkar osynliga tårar och håller om.
Solen gick i moln.
Orken tröt.
Litenheten kröp inpå och gjorde världen stor och otäck.
Skuggorna känns stora och mörka.
Jag tröstar och håller om lite till.
Hoppet lever ändå stort och påminner om
att himlen är blå bortom molnen och solen skiner där trots allt
att jag finns här för mig själv och kommer alltid att ta hand om och trösta
att jag alltid kommer att torka de osynliga tårarna när de kommer
att jag kommer att hålla hjärtat ömt i varsamma händer
Kärleken är alltid där och skyddar
mot mörkret och de kalla vindarna
mot det iskalla regnet och de skrämmande skuggorna
Allting kommer att bli bra till slut
Avstämningsmöte och framtiden
Idag ska jag åter på ett avstämningsmöte. Psykiatrin, Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen och min jobbcoach Lotten, ska vara med på detta möte.
Jag blundar och reser tillbaka i tiden till slutet på förra året, oktober tror jag det var. Förra avstämningsmötet och upplevelsen av den. Jag minns känslan av skräck, förtvivlan, oro, trötthet, stress och panik. Tvivlet som gnagde i mig som en utsvulten råtta. Direkt efter mötet skulle jag iväg till vår huvudstad och hälsa på släkt, tågbiljetten var bokad och tiden var knapp. Ändå var mötet av yttersta vikt och gjorde mig livrädd. Jag minns också hur jag, några dagar senare, träffade en klasskompis från gymnasietiden som sådde fröet till min bok, i mitt medvetande.
Det känns som en hel livstid sedan och ändå har bara 5 månader passerat. Så mycket som har hänt på denna korta tid! Vad är väl 5 månader av hela mitt liv?
Idag ska jag då åter sätta mig i ett rum fullt med myndighetspersoner som håller delar av min framtid i sina händer. Vi ska diskutera återgång till arbete i en eller annan form. Ännu en gång inser jag att den fyrkantiga verkligheten inte är kompatibel med min cirkulära värld. Jag är åter en delfin i en oas i öknen och förväntas klättra i träd när det jag gör bäst, är att simma i öppet hav.
Jag vet att 100% arbete på en arbetsplats, en fyrkantig värld med stela ramar, skulle bränna ut mig till oigenkännlighet på ingen tid alls. Det skulle gå utför i störtloppsfart. Samtidigt vet jag nu att om jag får skapa mig min egen arbetsplats och följa min egen takt, så skulle jag utan tvekan kunna prestera närmare 200% bara jag fick anpassa mig till mina egna förutsättningar.
Att gå sjukskriven är ingenting jag strävar efter. Jag är oändligt tacksam att vi har den möjligheten och det skyddet, här i Sverige samtidigt som jag ser hur ohållbart systemet är i sin helhet. Det finns så få alternativ till hur återgång till arbete och rehabilitering ska se ut, som är anpassat till individen. Det finns alldeles för många regler och ramar som begränsar och förhindrar. När fokus ligger på det som är funktionshinder istället för på styrkorna så ställs man mot väggen och blir synad under lupp.
Ett annat dilemma är vad jag i sådana fall skulle göra av mina barn, varannan vecka, om jag skulle återgå i arbete. Som det är idag så går de på förskola 1,5 mil bort och lokaltrafiken är bedrövlig. Jag har inga som helst möjligheter att få dem till och från förskolan på rätt tider och betalar för närvarande en väninna 120:-/dag för att köra dem 3 dagar i veckan. Jag har inte råd med att få dem körda till och från förskolan 5 dagar i veckan. Som det ser ut så finns ingen möjlighet för kommunen att gå in och stötta med vare sig transportmöjlighet eller kostnaden. Jag har i vanlig ordning blivit bollad mellan de olika instanserna där alla rycker på axlarna och säger att "tyvärr, vi kan inget göra".
Min väninna kan dessutom bara köra på mina barn fram till sommaren, som det ser ut nu.
Då uppstår nästa fråga. Ska jag behöva ge upp rätten till att ha mina barn varannan vecka för att återgå i arbete? Hur är det bra för någon?
Det är så mycket som ser så bra ut och låter så fint på papper och i vår lagstiftning samtidigt som det förvandlas till total soppa och katastrof när det kommer i kontakt med riktiga människor och vår verklighet...
Nu återstår att se hur dagens möte avlöper och vad det resulterar i. Jag vet i allafall att jag idag känner mig lugn och tacksam. Jag känner mig, trots allt, hoppfull och trygg och tänker att det kommer att ordna sig till slut. Det kommer att bli precis som det ska och det kommer att bli bra!
Jag blundar och reser tillbaka i tiden till slutet på förra året, oktober tror jag det var. Förra avstämningsmötet och upplevelsen av den. Jag minns känslan av skräck, förtvivlan, oro, trötthet, stress och panik. Tvivlet som gnagde i mig som en utsvulten råtta. Direkt efter mötet skulle jag iväg till vår huvudstad och hälsa på släkt, tågbiljetten var bokad och tiden var knapp. Ändå var mötet av yttersta vikt och gjorde mig livrädd. Jag minns också hur jag, några dagar senare, träffade en klasskompis från gymnasietiden som sådde fröet till min bok, i mitt medvetande.
Det känns som en hel livstid sedan och ändå har bara 5 månader passerat. Så mycket som har hänt på denna korta tid! Vad är väl 5 månader av hela mitt liv?
Idag ska jag då åter sätta mig i ett rum fullt med myndighetspersoner som håller delar av min framtid i sina händer. Vi ska diskutera återgång till arbete i en eller annan form. Ännu en gång inser jag att den fyrkantiga verkligheten inte är kompatibel med min cirkulära värld. Jag är åter en delfin i en oas i öknen och förväntas klättra i träd när det jag gör bäst, är att simma i öppet hav.
Jag vet att 100% arbete på en arbetsplats, en fyrkantig värld med stela ramar, skulle bränna ut mig till oigenkännlighet på ingen tid alls. Det skulle gå utför i störtloppsfart. Samtidigt vet jag nu att om jag får skapa mig min egen arbetsplats och följa min egen takt, så skulle jag utan tvekan kunna prestera närmare 200% bara jag fick anpassa mig till mina egna förutsättningar.
Att gå sjukskriven är ingenting jag strävar efter. Jag är oändligt tacksam att vi har den möjligheten och det skyddet, här i Sverige samtidigt som jag ser hur ohållbart systemet är i sin helhet. Det finns så få alternativ till hur återgång till arbete och rehabilitering ska se ut, som är anpassat till individen. Det finns alldeles för många regler och ramar som begränsar och förhindrar. När fokus ligger på det som är funktionshinder istället för på styrkorna så ställs man mot väggen och blir synad under lupp.
Ett annat dilemma är vad jag i sådana fall skulle göra av mina barn, varannan vecka, om jag skulle återgå i arbete. Som det är idag så går de på förskola 1,5 mil bort och lokaltrafiken är bedrövlig. Jag har inga som helst möjligheter att få dem till och från förskolan på rätt tider och betalar för närvarande en väninna 120:-/dag för att köra dem 3 dagar i veckan. Jag har inte råd med att få dem körda till och från förskolan 5 dagar i veckan. Som det ser ut så finns ingen möjlighet för kommunen att gå in och stötta med vare sig transportmöjlighet eller kostnaden. Jag har i vanlig ordning blivit bollad mellan de olika instanserna där alla rycker på axlarna och säger att "tyvärr, vi kan inget göra".
Min väninna kan dessutom bara köra på mina barn fram till sommaren, som det ser ut nu.
Då uppstår nästa fråga. Ska jag behöva ge upp rätten till att ha mina barn varannan vecka för att återgå i arbete? Hur är det bra för någon?
Det är så mycket som ser så bra ut och låter så fint på papper och i vår lagstiftning samtidigt som det förvandlas till total soppa och katastrof när det kommer i kontakt med riktiga människor och vår verklighet...
Nu återstår att se hur dagens möte avlöper och vad det resulterar i. Jag vet i allafall att jag idag känner mig lugn och tacksam. Jag känner mig, trots allt, hoppfull och trygg och tänker att det kommer att ordna sig till slut. Det kommer att bli precis som det ska och det kommer att bli bra!
lördag 9 mars 2013
Alla dessa lärdomar
Aldrig förr har livet varit så spännande och intressant att leva. Jag inser mer och mer att jag aldrig tidigare levt så mycket som jag gör nu. Livet innehåller precis lika mycket av allt som det gjort innan och det är lika mycket plus som minus fortfarande. Jag har någonstans börjat förstå att alla känslor fortfarande finns där och är lika mycket som det alltid har varit med den skillnaden att jag nu har en annan inställning till det. Jag ser det som ett spännande äventyr och utmaningar som jag ska lära mig något av istället för att kasta mig ner i bottenlös ångest och förtvivlan och tänka att allt är ett elände.
Livet är alla känslor. All smärta, all ångest, all lycka, all glädje. Allt i en fantastisk blandning. Tricket är att hitta sin egen balans i det och lära sig av alla utmaningar och allt man möter på sin väg.
Ju mer jag lär mig desto mer inser jag hur lite jag egentligen vet och hur mycket mer jag vill upptäcka!
Livet är inte bara solstrålar och oändlig lycka. Livet är en perfekt kombination av alla känslor! Alla negativa känslor är tydliga signaler på att jag kan lära mig något nytt, något fantastiskt! Livet är att tyda signalerna och hitta alla positiva lärdomar i allt det negativa som man möter på sin väg. Utan minus finns inte plus :-)
Livet är alla känslor. All smärta, all ångest, all lycka, all glädje. Allt i en fantastisk blandning. Tricket är att hitta sin egen balans i det och lära sig av alla utmaningar och allt man möter på sin väg.
Ju mer jag lär mig desto mer inser jag hur lite jag egentligen vet och hur mycket mer jag vill upptäcka!
Livet är inte bara solstrålar och oändlig lycka. Livet är en perfekt kombination av alla känslor! Alla negativa känslor är tydliga signaler på att jag kan lära mig något nytt, något fantastiskt! Livet är att tyda signalerna och hitta alla positiva lärdomar i allt det negativa som man möter på sin väg. Utan minus finns inte plus :-)
tisdag 5 mars 2013
ADHD och Asperger
Jag har en tid gått och funderat på vad som hände med mina "funktionshinder" ADHD och Asperger. Jag har haft så fullt upp med att lära mig leva och vara positiv att jag helt slutat fokusera på mina diagnoser som just funktionshinder. Visst känner jag av dampigheten och absolut gör sig Aspergern påmind med jämna mellanrum när det sociala samspelet krockar så det står härliga till. Samtidigt så vill jag ändå säga att båda mina diagnoser är en del av det som är "jag"! De är en del av det som formar min personlighet, som gör mig till den unika varelse jag är. I USA kallar man ADHD för "gift" (gåva) och jag är faktiskt beredd att hålla med. Eftersom jag numera är helt inne på att stötta mig själv där jag "brister" och använda mina styrkor där jag har dem så upplever jag nästan aldrig att mina diagnoser är hinder. Tvärtom så känner jag istället att de är styrkor som gör mig alldeles fantastiskt bra på att göra det jag gör.
Jag tror att jag blir bättre och bättre på att hantera min ADHD genom att lägga väldigt mycket tid på att öva på mindfullness, medveten närvaro. Ju bättre jag blir på att stanna upp och andas och vara närvarande i nuet, desto bättre blir jag på att hantera spinnet i hjärnan. Jag har så att säga tagit kontrollen över mig själv, min hjärna och min kropp. Visst försöker hjärnan spinna loss på alla femton cylindrar med jämna mellanrum men jag är duktigare på att bromsa in och verkligen dra i handbromsen och rikta om mitt fokus på här och nu.
Aspergern tror jag att jag jobbar mycket med genom att tillåta mig själv att ställa frågor och verkligen vara mån om att känna in situationer och se till att jag får den informationen jag behöver för att förstå och begripa.
Jag utnyttjar snabbheten i ADHD'n till min personliga utveckling. Det går ju verkligen med en rasande fart. Sen utnyttjar jag autismdraget i Aspergern till att fördjupa mitt fokus och använda mitt intellekt för att uppnå det jag vill. Jag litar fullt ut på mina förmågor och hittills har det fungerat över all förväntan.
Jag är helt medicinfri sedan 1½ månad och kan ärligt erkänna att jag aldrig i hela mitt 35 åriga liv har mått bättre, någonsin! Jag upplever mig själv fortfarande som stabil och balanserad, till skillnad från tidigare. Jag kastas absolut inte mellan toppar och dalar som tidigare. Jag upplever min verklighet mer som att jag själv står i stormens öga och betraktar allt som händer. Jag dras inte med av omständigheternas stormar och vågor. Jag styr mitt skepp med fast hand. Möter upp mig själv med stöd där jag behöver!
Och för första gången i hela mitt liv känner jag mig äntligen helt trygg och säker i förvissningen om att jag aldrig någonsin kommer att tillåta mig själv att råka illa ut igen! Jag kommer alltid att hålla mig själv om ryggen och hjälpa mig ur alla omständigheter jag kan tänkas råka ut för...
Allt i mitt liv har skett av en anledning, jag är tacksam för allt jag någonsin råkat ut för och alla människor jag mött på mitt livs väg hittills! Och då menar jag verkligen ALLT och ALLA! Utan allt det, hade jag inte varit där jag är idag med de erfarenheter och kunskaper jag har. Jag är så innerligt tacksam för mitt liv! Och jag är så glad för att jag äntligen vet att mitt liv kommer att vara ett lyckligt och glädjefyllt sådant, eftersom jag tagit ansvar för hela mig och mitt liv och framöver skapar min egen tillvaro utifrån mig själv och mina behov!
Jag tror att jag blir bättre och bättre på att hantera min ADHD genom att lägga väldigt mycket tid på att öva på mindfullness, medveten närvaro. Ju bättre jag blir på att stanna upp och andas och vara närvarande i nuet, desto bättre blir jag på att hantera spinnet i hjärnan. Jag har så att säga tagit kontrollen över mig själv, min hjärna och min kropp. Visst försöker hjärnan spinna loss på alla femton cylindrar med jämna mellanrum men jag är duktigare på att bromsa in och verkligen dra i handbromsen och rikta om mitt fokus på här och nu.
Aspergern tror jag att jag jobbar mycket med genom att tillåta mig själv att ställa frågor och verkligen vara mån om att känna in situationer och se till att jag får den informationen jag behöver för att förstå och begripa.
Jag utnyttjar snabbheten i ADHD'n till min personliga utveckling. Det går ju verkligen med en rasande fart. Sen utnyttjar jag autismdraget i Aspergern till att fördjupa mitt fokus och använda mitt intellekt för att uppnå det jag vill. Jag litar fullt ut på mina förmågor och hittills har det fungerat över all förväntan.
Jag är helt medicinfri sedan 1½ månad och kan ärligt erkänna att jag aldrig i hela mitt 35 åriga liv har mått bättre, någonsin! Jag upplever mig själv fortfarande som stabil och balanserad, till skillnad från tidigare. Jag kastas absolut inte mellan toppar och dalar som tidigare. Jag upplever min verklighet mer som att jag själv står i stormens öga och betraktar allt som händer. Jag dras inte med av omständigheternas stormar och vågor. Jag styr mitt skepp med fast hand. Möter upp mig själv med stöd där jag behöver!
Och för första gången i hela mitt liv känner jag mig äntligen helt trygg och säker i förvissningen om att jag aldrig någonsin kommer att tillåta mig själv att råka illa ut igen! Jag kommer alltid att hålla mig själv om ryggen och hjälpa mig ur alla omständigheter jag kan tänkas råka ut för...
Allt i mitt liv har skett av en anledning, jag är tacksam för allt jag någonsin råkat ut för och alla människor jag mött på mitt livs väg hittills! Och då menar jag verkligen ALLT och ALLA! Utan allt det, hade jag inte varit där jag är idag med de erfarenheter och kunskaper jag har. Jag är så innerligt tacksam för mitt liv! Och jag är så glad för att jag äntligen vet att mitt liv kommer att vara ett lyckligt och glädjefyllt sådant, eftersom jag tagit ansvar för hela mig och mitt liv och framöver skapar min egen tillvaro utifrån mig själv och mina behov!
lördag 2 mars 2013
När insikten kommer som en slägga
I några veckor nu har jag brottats ganska flitigt med ett visst beteendemönster som jag haft så länge jag kan minnas. Jag har vänt och vridit på just detta och funderat över hur jag ska komma till insikt med ett nytt, positivt och bra beteende istället för det gamla relativt självdestruktiva sätt jag tidigare haft.
I just detta fall har det handlat om min relation till andra människor, överlag. Tidigare har jag alltid anpassat mig efter andra och gjort mitt yttersta för att vara till lags och passa någon annan och vara omtyckt. Ju närmare en person har stått mig, desto mer jag ansträngt mig för att passa in på deras karta och i deras liv. Ju mer jag har förändrat mig själv efter någon annan, desto mer obehag har jag själv upplevt.
Jag har använt mig av processer, självhypnos och olika övningar, för att komma åt just detta beteende. För jag har ju insett att detta beteende är det som vållar mig obehag och gör så att jag kommer i obalans i mig själv och mitt nya jag. Jag har insett att jag behöver hämta hem lärdomarna från tidigare beteendet och sedan hitta ett nytt konstruktivt och bra beteende som passar mig bättre, numera.
Idag kom så äntligen insikten som en blixt från klar himmel, bara sådär! Jag är lika förvånad och tacksam varje gång det händer!
Idag insåg jag plötsligt att när jag förändras och följer min väg så mår jag superbra. Jag kan endast förändra mig själv och aldrig någon annan. Jag har insett att jag kan separera mitt beteende från en annan persons beteende. Deras beteende kan jag aldrig påverka eller få till att bli som jag vill. Däremot kan jag förändra hur jag förhåller mig till någon annans beteende och hur jag väljer att gå vidare i mitt liv! Om den andra personen då vill fortsätta vara en del av mitt liv eller min karta så får den personen själv välja hur den vill ha det.
Denna insikt kanske är väldigt självklar för många. För mig har den tagit lång tid att få och förstå! Nu är jag äntligen på helt rätt spår igen och ännu en pusselbit har fallit på plats! Det ska bli så sjukt spännande att få klura över nästa gåta på mitt livs väg, som jag vet kommer inom kort (för här går det undan!). Varje pusselbit gör att jag blir bättre och bättre och kan göra mer och mer gott och hjälpa allt fler på min väg!
I just detta fall har det handlat om min relation till andra människor, överlag. Tidigare har jag alltid anpassat mig efter andra och gjort mitt yttersta för att vara till lags och passa någon annan och vara omtyckt. Ju närmare en person har stått mig, desto mer jag ansträngt mig för att passa in på deras karta och i deras liv. Ju mer jag har förändrat mig själv efter någon annan, desto mer obehag har jag själv upplevt.
Jag har använt mig av processer, självhypnos och olika övningar, för att komma åt just detta beteende. För jag har ju insett att detta beteende är det som vållar mig obehag och gör så att jag kommer i obalans i mig själv och mitt nya jag. Jag har insett att jag behöver hämta hem lärdomarna från tidigare beteendet och sedan hitta ett nytt konstruktivt och bra beteende som passar mig bättre, numera.
Idag kom så äntligen insikten som en blixt från klar himmel, bara sådär! Jag är lika förvånad och tacksam varje gång det händer!
Idag insåg jag plötsligt att när jag förändras och följer min väg så mår jag superbra. Jag kan endast förändra mig själv och aldrig någon annan. Jag har insett att jag kan separera mitt beteende från en annan persons beteende. Deras beteende kan jag aldrig påverka eller få till att bli som jag vill. Däremot kan jag förändra hur jag förhåller mig till någon annans beteende och hur jag väljer att gå vidare i mitt liv! Om den andra personen då vill fortsätta vara en del av mitt liv eller min karta så får den personen själv välja hur den vill ha det.
Denna insikt kanske är väldigt självklar för många. För mig har den tagit lång tid att få och förstå! Nu är jag äntligen på helt rätt spår igen och ännu en pusselbit har fallit på plats! Det ska bli så sjukt spännande att få klura över nästa gåta på mitt livs väg, som jag vet kommer inom kort (för här går det undan!). Varje pusselbit gör att jag blir bättre och bättre och kan göra mer och mer gott och hjälpa allt fler på min väg!
fredag 1 mars 2013
Med önskan om en riktigt fin helg!
Den senaste veckan har varit overklig på så många olika plan att jag knappt kan tro det är sant att det är Mitt liv som utspelar sig och att det är Jag som lever det!
Min tacksamhet har inga som helst gränser längre! Jag ställer mig och betraktar allt som faller på plats omkring mig och fylls av en sådan glädje och lycka att jag knappt kan greppa hur dessa känslor ens är möjliga!
Jag ser tillbaka på mitt liv, så sent som för 6 månader sedan, när jag precis börjat skriva denna blogg. Utvecklingen är helt otrolig och magisk! Jag har sedan november haft känslan "må bra" i princip varje dag! Jag har följt min inre röst och litat på min intuition och här står jag! Mina dagar faller på plats och allt jag behöver göra och få in i dagarna verkar på ett magiskt vis bara falla in och bli gjorda. Allt som tidigare verkade vara omöjligt att få in, såsom mat, städ, handla, tvätta, vila... ALLT bara händer utan att jag behöver kämpa för det. Det faller in som naturliga delar i mitt liv! Och allt det har hänt eftersom jag ändrat min inställning och vill må bättre och bli bättre för varje dag!
Jag ser hur jag i princip brutit varenda beteendemönster jag tidigare haft! Allt som tidigare varit självdestruktivt beteende har förbytts till fokus på det positiva i allt som händer i mitt liv! Självdestruktivitet är helt avstängt i min hjärna. Tanken kan slå mig ibland men jag släpper den lika fort, helt automatiskt, som ett glödande kol. Det finns inte ens med på min karta längre. Det är inget alternativ eftersom jag vill mitt eget bästa hela tiden!
Jag förvandlas sakta men säkert till den svan jag vet att jag är. Min bästa och trognaste vän, mitt livs drömkvinna och den finaste livspartner jag någonsin kunnat föreställa mig! Jag är som en puppa som sakta kläcks och blir en fjäril, strålande vacker och färggrann. Jag slår försiktigt med mina nya vingar och flyger snart iväg, seglar på vindarna och njuter av alla blommor och allt vackert som mitt liv har att erbjuda!
Med detta sagt vill jag passa på att tacka för alla fina ord jag fått, alla underbara reaktioner på min bok. Jag fylls av tacksamhet, glädje och stolthet över tanken att mina ord fått vingar och att jag tar modiga kliv på min väg och vet att jag kommer att uppnå alla mina mål och att mina ord får beröra och förändra och väcka den positiva gnistan hos så många fler som behöver det!
För i oss alla bor en fjäril som bara väntar på att få kläckas och flyga över ängarna och vara det vackraste som finns! Alla förtjänar att få upptäcka den magnifika individ de är och se det fantastiska i sig själva och inse att de enda hinder som finns är de hinder som de själva sätter upp och att allt egentligen är en illusion eftersom ingenting är omöjligt! Allt är möjligt och allt är sant bara man vågar tro och lyssna inåt!
Jag önskar er alla en fantastiskt fin helg och önskar av hela mitt hjärta att just DU väljer dig själv och inser hur unik och perfekt DU är, enbart genom att vara just DU och ingen annan!
Min tacksamhet har inga som helst gränser längre! Jag ställer mig och betraktar allt som faller på plats omkring mig och fylls av en sådan glädje och lycka att jag knappt kan greppa hur dessa känslor ens är möjliga!
Jag ser tillbaka på mitt liv, så sent som för 6 månader sedan, när jag precis börjat skriva denna blogg. Utvecklingen är helt otrolig och magisk! Jag har sedan november haft känslan "må bra" i princip varje dag! Jag har följt min inre röst och litat på min intuition och här står jag! Mina dagar faller på plats och allt jag behöver göra och få in i dagarna verkar på ett magiskt vis bara falla in och bli gjorda. Allt som tidigare verkade vara omöjligt att få in, såsom mat, städ, handla, tvätta, vila... ALLT bara händer utan att jag behöver kämpa för det. Det faller in som naturliga delar i mitt liv! Och allt det har hänt eftersom jag ändrat min inställning och vill må bättre och bli bättre för varje dag!
Jag ser hur jag i princip brutit varenda beteendemönster jag tidigare haft! Allt som tidigare varit självdestruktivt beteende har förbytts till fokus på det positiva i allt som händer i mitt liv! Självdestruktivitet är helt avstängt i min hjärna. Tanken kan slå mig ibland men jag släpper den lika fort, helt automatiskt, som ett glödande kol. Det finns inte ens med på min karta längre. Det är inget alternativ eftersom jag vill mitt eget bästa hela tiden!
Jag förvandlas sakta men säkert till den svan jag vet att jag är. Min bästa och trognaste vän, mitt livs drömkvinna och den finaste livspartner jag någonsin kunnat föreställa mig! Jag är som en puppa som sakta kläcks och blir en fjäril, strålande vacker och färggrann. Jag slår försiktigt med mina nya vingar och flyger snart iväg, seglar på vindarna och njuter av alla blommor och allt vackert som mitt liv har att erbjuda!
Med detta sagt vill jag passa på att tacka för alla fina ord jag fått, alla underbara reaktioner på min bok. Jag fylls av tacksamhet, glädje och stolthet över tanken att mina ord fått vingar och att jag tar modiga kliv på min väg och vet att jag kommer att uppnå alla mina mål och att mina ord får beröra och förändra och väcka den positiva gnistan hos så många fler som behöver det!
För i oss alla bor en fjäril som bara väntar på att få kläckas och flyga över ängarna och vara det vackraste som finns! Alla förtjänar att få upptäcka den magnifika individ de är och se det fantastiska i sig själva och inse att de enda hinder som finns är de hinder som de själva sätter upp och att allt egentligen är en illusion eftersom ingenting är omöjligt! Allt är möjligt och allt är sant bara man vågar tro och lyssna inåt!
Jag önskar er alla en fantastiskt fin helg och önskar av hela mitt hjärta att just DU väljer dig själv och inser hur unik och perfekt DU är, enbart genom att vara just DU och ingen annan!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)