Att vara människa

Att vara människa är inte alltid det lättaste här i livet.

För närvarande går jag igenom en massiv utvecklingsfas i mitt liv. Jag testar olika vägar i mitt inre och söker efter det som är rätt och riktigt för mig själv.

Verkligheten som jag upplever är alltid min egen verklighet. Den är en spegling av vad som finns inom mig själv. Genom det kan jag alltid lära mig att förstå att det som väcker en storm i mig, utifrån andra människors agerande, i grund och botten är en spegling av något som finns inom mig själv. För att kunna hitta tillbaka till min balans och harmoni behöver jag alltså söka inom mig själv vad som skapat stormen och därefter justera och förändra mig själv, min inställning och mitt agerande.

Att kunna skilja på vad som är andra människors agerande och vad som är min egen känsla i förhållande till det är inte heller alltid det lättaste. Det skapar ofta ett tumult, en reaktion, en känsla. Att kunna stanna i känslan och betrakta den utan att svepas med av känslan och bli den är en helt egen konstart.

Genom att alltid söka efter det som föder en positiv och kärleksfull känsla som sprider mer positivt och kärleksfullt hittar jag rätt på min väg.

Alla handlingar bottnar alltid i en positiv intention, har jag också lärt mig. Allt som alla människor gör bottnar i en god intention. Det betyder inte automatiskt att alla handlingar är rätt och riktiga.Om mina handlingar, hur goda mina intentioner än är, skapar en oro eller ett obehag i mig så är det för att jag oavsiktligt tagit in på en väg som skadar mig själv i längden. I det behöver jag alltså lära mig att stanna upp och lyssna inåt. Möta mig själv, acceptera mina handlingar, förlåta de handlingar som skadat mig (och andra) och därefter acceptera lärdomen i det skedda för att kunna släppa det förgångna och gå vidare med nya steg.

Om det fortfarande finns en gnagande känsla inom mig så är det för att jag inte lärt mig det jag ska i mig själv och då kommer jag att fortsätta hamna i situationer där samma känslor återkommer, tills jag lärt mig det jag ska och kan bli en ännu bättre livskamrat för mig själv och för andra.

Alltså fortsätter jag modigt att anta utmaningarna i mitt liv, även de utmaningar som förvirrar och föder obehag. Jag fortsätter att sträva efter att hitta min väg av kärlek och ljus genom att söka ljuset i mitt hjärta och hitta kärleken inom mig själv. Det är det som skyddar och skapar trygghet. Det är tilliten till mig själv och min egen förmåga att älska som alltid kommer att leda mig rätt på min väg.

Till sist vill jag dela med mig av en viktig lärdom som håller på att trilla på plats inom mig:
Att stå passiv och låta bli att välja är också ett val. Är det ett val jag kan stå för och leva med? Att stå still och låta bli att agera gör att jag slutar utvecklas. Det är inget jag kan stå för... Alltså väljer jag att aktivt välja och ha tillit till att även om det kan vara obehagligt och ovant så kommer jag att lära mig så mycket mer och utvecklas till mitt bästa jag nu och framöver!