Här är den! Insyn nr 2, rykande färsk! Jag kan också meddela att det går att kontakta oss angående Insyn via en helt egen mailadress! Om du vill ha en papperskopia av tidningen eller har något annat på hjärtat så är du välkommen att kontakta oss på insyn@vetlanda.se
Länken till PDF filen har ni HÄR
onsdag 12 november 2014
torsdag 6 november 2014
Jonglera vardag
Konsten att få vardagen att flyta är för mig ett totalt mysterium. Jag avundas alla som lyckas få vardagen att flyta på automatiskt, som lyckas få med alla delarna utan större ansträngning (ser det ut som). Som har koll på barnens alla aktiviteter, skolgång, mat, inköp, städ, egna fritidsaktiviteter, jobb, husdjur osv... Och som ändå orkar leva och njuta mitt i allt det.
För mig är varannan vecka med barnen en väl avvägd kamp. Hjärnan går på övervarv för att hålla reda på varenda grej de ska ha med sig till skolan, fritidsaktiviteter, läxor, mat, tvätt. Veckorna utan barnen går åt till återhämtning och massor av vila och då faller de flesta rutiner helt.
För att det ska fungera, när jag har barnen,
så har jag inrutade rutiner som måste följa ett visst mönster. Saker måste göras i en viss ordning för att jag ska få med allt och det kräver massor av energi. För mig är det helt uteslutet att fundera på att ha någon egen fritidsaktivitet eller något annat att sysselsätta mig med. All min ork går åt till att få vardagen att snurra. Om vi avviker minsta lilla från rutinerna så uppstår kaos och det är högst troligt att jag missar både en och två saker i röran...
Jag har hittat en del sätt att underlätta för mig själv när jag har barnen. Bland annat gör jag ett matschema för veckan och storhandlar allt det jag behöver till de olika maträtterna, i förväg, så att det bara är att plocka fram och laga efter schemat, varje dag. Jag har upptäckt att det på så sätt också blir billigare eftersom jag sällan köper något onödigt då.
Sen är, till exempel, skolmorgnarna totalt inrutade. Jag gör allt i en viss ordning från det att jag väcker barnen tills de sitter på taxin till skolan. Och när det följer planen så fungerar det perfekt. Sen gör det ju inte alltid det men då tränar jag på att parera med djupa andetag och lugn och vägrar låta mig själv bli stressad och panikslagen. Det fungerar väl hyfsat... Ju längre in i veckan vi är, desto lägre blir stresströskeln...
Jag vet att detta säkert låter obegripligt och att det är omöjligt att förstå mängden energi och kamp som går åt till att ha en fungerande vardag för mig och många med mig. Samtidigt vill jag ändå dela med mig av det...
Sen peppar jag mig själv med tankar som dessa:
För mig är varannan vecka med barnen en väl avvägd kamp. Hjärnan går på övervarv för att hålla reda på varenda grej de ska ha med sig till skolan, fritidsaktiviteter, läxor, mat, tvätt. Veckorna utan barnen går åt till återhämtning och massor av vila och då faller de flesta rutiner helt.
För att det ska fungera, när jag har barnen,
så har jag inrutade rutiner som måste följa ett visst mönster. Saker måste göras i en viss ordning för att jag ska få med allt och det kräver massor av energi. För mig är det helt uteslutet att fundera på att ha någon egen fritidsaktivitet eller något annat att sysselsätta mig med. All min ork går åt till att få vardagen att snurra. Om vi avviker minsta lilla från rutinerna så uppstår kaos och det är högst troligt att jag missar både en och två saker i röran...
Jag har hittat en del sätt att underlätta för mig själv när jag har barnen. Bland annat gör jag ett matschema för veckan och storhandlar allt det jag behöver till de olika maträtterna, i förväg, så att det bara är att plocka fram och laga efter schemat, varje dag. Jag har upptäckt att det på så sätt också blir billigare eftersom jag sällan köper något onödigt då.
Sen är, till exempel, skolmorgnarna totalt inrutade. Jag gör allt i en viss ordning från det att jag väcker barnen tills de sitter på taxin till skolan. Och när det följer planen så fungerar det perfekt. Sen gör det ju inte alltid det men då tränar jag på att parera med djupa andetag och lugn och vägrar låta mig själv bli stressad och panikslagen. Det fungerar väl hyfsat... Ju längre in i veckan vi är, desto lägre blir stresströskeln...
Sen peppar jag mig själv med tankar som dessa:
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)