Jag har varit jättduktig, i verklighetens mått mätt. Jag har skapat ett veckoschema där jag ska kunna ha överblick över veckans alla "måsten". Det enda givande i det hela, för mig, var själva skapandet, kreativiteten och utformningen av att förvandla en vit träplatta till något som tilltalar mitt öga.
Idag är en dag då förtvivlade tårar sakta rullar ner för mina kinder, känslan av att befinna mig i ett svart hål som suger livsgnistan ur mig är kvävande, verkligheten utanför är en vild storm som försöker blåsa ut hoppets låga som flämtar och flackar och försöker hålla sig vid liv.
Månadens ekonomi har jag gått över. Att återigen sätta sig ner och stirra på siffrorna, som är obegripliga, att sätta sig in i hur allt hänger ihop igen och vända ut och in på hjärnan för att få ihop bitarna till en helhet. Energin forsar ur mig som ur ett enormt, djup sår.
Att inte ha grepp om när min ersättning kommer in på kontot från Försäkringskassan. Förra månaden kom ersättningen den 20:e, men denna månaden har den inte kommit in än. Det känns som att kastas runt som en blöt, gammal disktrasa. Jag gör allt i min makt för att begripa min del i den här "dealen", hur ska jag kunna få ihop delarna när jag inte har en fast punkt att förhålla mig till. Det vill säga: När kommer min ersättning? Finns det bestämda regler för hur och när den betalas ut? Eller ska jag räkna med att ersättningen kommer någon gång mellan den 20:e och den 30:e? Ett spann på 10 dagar gör det ganska svårt för mig att planera månadens utgifter som redan innan, denna flummiga detalj, är en kraftansträngning som kräver hela min förmåga.
Att min sjukpenning dessutom sänkts från 80% till 75% från och med denna månad, ökar förvirringen ytterligare. Vilken summa har jag att förvänta mig nu? Jag vet inte ens hur jag ska beräkna den?
Här sitter jag alltså med en ganska exakt summa på mina utgifter, som är mina räkningar, men kan inte "skydda" mina pengar, från min impulsivitet, enligt min ekonomiska plan eftersom jag varken vet när jag får pengarna eller hur mycket jag får.
Det är dagar som denna som får den destruktiva impulsiviteten att blossa upp som en rasande eldsvåda. Det blir inte lättare att värja mig mot den inre rösten när yttre faktorer, som inte jag styr över, blir som enorma behållare med bensin som kastas in i elden.
Dessa yttre faktorer är just nu, informationen om att NPF utredningen baseras på osäkra tolkningar av luddiga faktorer, inte ha grepp om när månadens ersättning kommer in på kontot och inte kunna planera månadens ekonomi, att bo i en lägenhet (i 3 veckor idag) som jag inte kunnat "bo" ordentligt i eftersom jag väntat på en renovering som kanske eventuellt kommer att genomföras inom en obestämd framtid.
Jag har visserligen bestämt och meddelat hyresvärden att jag inte vill ha nya tapeter alls förutom i köket. Det är det enda sätt jag kan skydda mig själv från den stress och energiåtgång som situationen skapar.
Det är dagar som denna jag känner mig som ett främmande väsen i denna värld, denna verklighet. Hur ska jag kunna få ihop det som är "JAG" och ett liv här som konstant känns som knivhugg efter knivhugg, hur jag än vänder mig och försöker vara "duktig" och leva efter de regler som finns. Ett liv där villkoren för det mesta känns obegripliga och i många fall, rent idiotiska. Ett liv där, det som definierar mitt "jag", som får mig att växa och blomstra, inte är kompatibelt med villkoren för existens i denna verklighet.
Hur ska jag kunna se/utnyttja/lyfta fram mina styrkor när jag hela tiden bevisas av motsatsen? Jag är en vinklippt fågel, en delfin utan hav, en prickig zebra bland randiga zebror där prickar är totalförbjudna...
Om någon kommer på en lösning för lobotomering av själar, så ställer jag mig först i kön för den behandlingen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar