Jag passerar genom livet
förundrad, förvirrad, lycklig och sorgsen
Möten
som lyfter, sänker, berömmer och ifrågasätter
"Varför går du inte som oss, vad är du för något?"
"Du är så duktig i vattnet!"
"Du kan väl åtminstone försöka bete dig som oss!"
"Du är så snabb, så smidig, så vacker i vattnet"
"Kan du inte ens klättra i träd, det gör ju ALLA?"
"Wow, så högt du hoppar i vattnet!"
"Vad är det för FEL på dig?"
Jag är fantastisk! Fast ändå så fullkomligt fel...
Jag kan göra saker i vattnet som ingen annan kan
En dag kommer mötet med en vetenskapens lärd
"Du är en delfin!"
Jag strålar av glädje! Jag visste det! I havet hör jag hemma och där är jag magnifik!
Möten med visionärer förutspår
"I havet så kan ingenting stoppa dig! Där finns inga gränser för dig!"
Förtvivlad ser jag mig omkring,
i panik kastar jag blickar åt alla håll
Skräcken förlamar mig när jag inser
att jag simmar i ett vattenhål
omgiven av öken...
Väldigt speciell dikt, men jag gillar den väldigt mycket. Kram
SvaraRadera:-) <3
RaderaJag har försökt skriva en kommentar om den här dikten några gånger men inte kunnat uttrycka mig som jag vill...
SvaraRaderaJag blev väldigt berörd, både glad och ledsen. Jag minns hur ensam jag brukade känna mig när ingen annan verkade fungera som jag. Jag stod utanför och tittade in i andras liv utan att förstå hur det gick till. Saker som är väldigt stora för mig kan vara obetydliga för andra, och det tog lång tid innan jag förstod att det inte handlade om att jag var ovanligt svag och värdelös.
Man hör oftare att diagnoser skulle göra att man känner sig mer utanför än tvärtom, men jag känner mig bara mer normal när jag vet att det finns ord för de problem jag har, och att det därför faktiskt är verkliga problem. Jag är mestadels sjukskriven, men vad jag arbetar! Min kamp är bara inte vad andra kämpar med i sin vardag.
Visst är det ensamt fortfarande, men jag har något att svara den som undrar varför jag ligger i en pöl och plaskar.
Dina ord skänker tröst! Känner även igen mig i dina ord... Tusen tack, Ida! KRAM!
Radera