Jag har bestämt mig för att ställa klockan på "lagom" och kliva upp, oavsett när jag lyckas somna. Just nu somnar jag inte innan 3 på natten, hur jag än beter mig. Därför har jag bestämt mig för att jag accepterar det men också att jag vägrar att vända på dygnet. Jag försöker komma åt "problemet" från en annan vinkel så att säga. Kanske går det bra eller så får jag tänka om, om några dagar. Men jag eliminerar ett ångestmoment just nu genom att inte få panik när jag inte kan somna.
Jag har använt mig av mina isochronic beats (MindWave 2 appen). Har dock upptäckt att när jag är i spinn med hjärnan så fungerar inte de programmen som ska hjälpa en att somna. Det är som att hälla vatten på en gås. Däremot finns i just den appen ett program som är till för just ADHD/ADD hjärnor och andra typer av överaktiva/röriga hjärnor som fungerar bra. Jag somnar med hörlurarna i öronen.
Jag har för närvarande inte en enda medicin som är "ångestdämpande/sömngivande" och tänker fortsätta så. Hittills har det bara rört ihop det än värre för mig, så jag väljer att hantera läget såhär, med endast medicin för ADHD:n, just nu. Jag kör alla slags alternativa varianter istället. Jag försöker att minimera intrycken framåt kvällen. Har kommit fram till att jag en stund innan jag går och lägger mig måste lägga ner datorn. Inget surfande eller facebookande. När jag väl kommit i säng så har jag bestämt mig för att jag MAX får kolla facebook och annat EN gång. Sen är det stopp. Sen läser jag bok tills jag känner att hjärnan är så nervarvad att jag kan släcka ner och försöka somna.
I morse bestämde jag också att sätta mig och äta frukost i lugn och ro. Jag hade papper och penna bredvid mig där jag skrev ner olika saker som jag kom på att jag ville ha gjort/måste göra under dagen. Jag kom på mig själv mer än en gång med att totalt tappa fokus på frukosten och halvvägs upp ur stolen, på väg att utföra just "den lilla saken som jag snabbt kunde få ur världen" men tvingade mig att sitta kvar i stolen och skriva ner det jag tänkt göra, på pappret istället.
Det var inte många saker som hamnade på listan men det mesta av det är faktiskt genomfört! Jag klappar mig stolt på ryggen och sträcker på mig! Samtidigt sitter en liten, liten röst i bakhjärnan och försöker trycka ner mig och fnysa föraktfullt åt att jag ens kommer på tanken att berömma mig själv för de futtiga saker jag fått ur världen. Men jag tvingar mig själv att fokusera på att SÅHÄR ÄR DET NU!!! DET ÄR BARA ATT GILLA LÄGET!!! Jag är som en pensionerad, halvdöd sengångare, det är bara att anpassa sig och gilla läget och göra det bästa av saken.
Jag mår allra bäst när jag får flumma runt i min egen lilla bubbla och ta det i min takt. Hur jag ska hantera omvärlden och allt annat det drar med sig att försöka interagera med samt leva ute i samhället, det ska jag klura på en annan dag, men inte idag.
En interaktion med omvärlden idag är att jag ska till badhuset och vara med på min dotters simskola. Det får räcka idag. Den är väl inplanerad och jag har ägnat dagen åt att mentalt förbereda mig inför det.
Ett annat hinder för mig just nu är att gå ner till tvättstugan och bekanta mig med den och boka en tvättid. Det är ingen panik än för jag var så smart/duktig/insiktsfull att jag tvättade upp nästan all smutstvätt dagen innan flytten. Men för mig kräver det att jag samlar mig, förbereder mig mentalt och tar itu med att fysiskt gå ner i tvättstugan, sätta mig in i hur tidsbokningen går till, eventuellt "åka på" att prata med andra grannar (som jag inte känner). Alla de momenten är för mig jobbiga och det tar emot att genomföra dem. Men bara jag får en stund på mig så kommer jag att lyckas. Det viktiga för mig just nu är att acceptera att det är jobbigt för mig och inte försöka motarbeta det utan att försöka genomföra det, trots att det är jobbigt. Efteråt kommer jag att känna mig nöjd. Det vet jag. Men jag kommer också att känna mig trött.
De som inte har funktionshinder som dessa kan för sitt liv inte förstå vad det är som är så omständligt med att gå ner i tvättstugan. Jag tänker faktiskt, för en gångs skull, inte ens försöka förklara heller... Jag känner någonstans inom mig att det viktiga budskapet idag är att "Såhär fungerar jag, acceptera det! Passar det inte så är det faktiskt inte mitt bekymmer..." Jag tänker anpassa mitt liv och leva det utifrån mina känslor, mina hinder och mina egna lösningar, för att göra det så bra/ångestfritt/okomplicerat som möjligt för mig själv. Jag tänker inte längre acceptera att andra omkring mig vill förändra mig eller förminska mina hinder bara för att de inte kan förstå problemet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar