Det är ingen dålig kombination när det synkar på alla plan i hjärnan.
Eftermiddagen idag har varit ett perfekt exempel på just det. Det där med "lagom" fick allt stryka lite på foten i slutändan...
Det började med att jag, trots min totalt obegripliga (även för mig) aversion gentemot telefonsamtal, tog mig själv i kragen och ringde upp den internetleverantör jag beställt bredband av.
Min nya lägenhet är uppkopplad mot fiberoptiskt stadsnät och om man ska tro på reklamen, så utlovas guld och gröna skogar samt en uppsjö av fantastiska tjänster som bara finns ett musklick bort. Godtrogen som jag är (jag lär mig aldrig) tror jag ju givetvis på detta. Frustrerat inser jag att nu i efterhand att inget har fungerat som det ska. Tv boxen som ingår i hyran med ett grundutbud av kanaler har inte fungerat alls som den ska. Jag har haft möjlighet att titta på tv i några minuter åt gången och sen har bilden frusit. Då har jag fått byta kanal eller starta om boxen som återigen tuggat på i några minuter för att åter frysa. Bredbandet har jag inte alls lyckats koppla upp mig mot.
I alla fall, jag ringde internetleverantören och fick prata med en mycket trevlig ung man som svarade på mina frågor så att jag lyckades förstå hur alla olika bitar hänger ihop och vilka olika steg och metoder jag skulle testa för att utesluta att det var min dator som var problemet i härvan. Därefter kunde det bli aktuellt med att kontakta företaget som handhar driften av själva stadsnätet för felsökning. Jag ringde vid 14 tiden i eftermiddags. Med en fanatisk envishet gav jag mig på uppgiften. Jag gick igenom steg efter steg i processen, kopplade om kablar, provade igen, kopplade om... Jag felsökte på datorn, kollade olika lösningar, letade upp manualen för bredbandsswitchen (den förbannade prylen som man kopplar alla kablar i som blinkar och har sig...) på nätet, insåg att kablarna från den till uttaget i väggen var felkopplade (allt var inkopplat när jag flyttade in så jag utgick ju givetvis från att det var rätt inkopplat eftersom allt tillhör lägenheten), plockade även isär uttaget för att kolla hur det var kopplat (givetvis även det fel!), kopplade om och "VIPS" efter "bara" 5 timmar (och även assistans av en nyfunnen vän) fungerade..... TV:n!!!!! Men inte bredbandet...
Under tiden jag uppgraderade min hjärna till "expert-status" när det gäller tekniken kring nätverkshantering och inställningar sprang jag mellan lägenheten och tvättstugan (hade tvättid idag), diskade och bytte kattsand.
Tillsist tvingade jag mig själv att lägga ner tanken på bredband, idag. Hjärnan hade gått på toppspinn lite för länge och tålamodet började lite smått att tryta i kanterna. Tanken på att ställa mig och hoppa jämfota på switchen eller nån annan teknisk pryl blev mer och mer lockande. Att koncentrera sig och fokusera på något så sjukt frustrerande som teknik är en hel vetenskap i plåga och tortyr för mig. Jag mådde fysiskt illa på slutet och kände mig yr. Det som sedan händer, när jag väl tvingar mig att släppa något sådant är att hjärnan får frispel totalt, det känns som en bikupa i uppror i huvudet. Som tur är så verkar jag ändå ha lyckats få grepp om mig själv igen och känner att jag faktiskt varvar ner sakta men säkert. Hoppet om ytterligare en lyckad nedtrappning av damphjärnan på kvällen och fridfull sömn hägrar!
I förrgår var det doshöjning på Ritalin igen och nu tar jag 40 mg på morgonen och 40 mg på eftermiddagen. De senaste två dagarna har jag somnat tidigare än jag gjort på flera veckor. Igår somnade jag redan vid 1! Jag tror att min fundering kring medicinens verkan på mig faktiskt stämmer. Den höjda dosen gör att effekten av "fokus och lugn" hänger i även på eftermiddagen och kvällen och då somnar jag lättare och kommer inte in i tankesnurret på samma sätt. Jag var visserligen livrädd för svängningarna som kommer i samband med ändring av dos men hittills har jag bara känt positiva förändringar. Återigen tänds en liten, försiktig gnista av hopp... Kanske, kanske, kanske, efter 4 år av tvära kast så är detta rätt medicin...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar