Ett litet tips till andra med bokstäver...

Något som slog mig, bara sådär... Eller rättare sagt, det har flängt runt i hjärnan som en osammanhängande känsla som åkt runt i olika processer och nu plötsligt bestämde sig för att bli en tydlig bild och hoppa fram i medvetandet och visa sig i klartext.

Människor med ADHD är väldigt sociala varelser, för det mesta. Vi behöver social samvaro för att må bra och trivas. Dessvärre blir det ofta så, när vi inte mår bra, att vi drar oss undan, försöker skydda oss från intryck och skärmar av kontakter och sociala samspel just för att vi helt enkelt inte orkar med det när andra krav blivit för tunga och energikrävande.

När vi då avskärmar oss så kväver vi just behovet av social samvaro, som är en av de grundläggande faktorerna som får oss att "ticka". Och så mår vi ännu sämre...

Detta då, som jag fick en "aha" upplevelse av, var att jag kan få mitt sociala behov "mättat" utan att det suger ur mig min energi och att det dessutom stärker mig!

Sedan jag kom i kontakt med ett forum med andra kvinnor som också har ett gäng bokstäver att tampas med, har jag insett hur viktig just den kontakten är. Jag befinner mig på "hemmaplan" med andra kvinnor och vi stöttar, peppar, ger råd, tröstar varandra. Det som är ännu mer befriande och tryggt är just vetskapen om att vi förstår varandra, vi vet vad vi går omkring med inom oss och det gör hela samvaron så kravlös. Den, nästan, ännu viktigare delen är att vi kan skratta åt samma saker. Vi skrattar år vardagssituationer som ingen, utanför vår verklighet, riktigt kan begripa. Istället för att drabbas av förtvivlan inför det som framstår som brister "där ute", kan vi istället berätta om egna, liknande, situationer och känna samhörighet och jag kan lova att vi får oss ett gäng skrattanfall som gör själen så gott!

Så mitt tips till er "bokstavsmänniskor" som känner er ensamma och ledsna. Sök er till andra människor med liknande "bokstäver" som era och ta hand om den där sociala delen inom er som skriker efter "närhet". Tro mig, det gör underverk! Det tömmer inte er på energi, tvärtom, det ger en fristad, ett andrum där vi får vara oss själva helt och hållet utan att behöva känna oss udda.

Tillsist vill jag rikta ett ENORMT tack till alla "medsystrar" (ni vet vilka ni är) från forumet! Ni har gjort mitt liv så mycket ljusare och "tryggare"! Ni är fantastiska!!!! Jag älskar er!!!!