ADHD Awareness week!

14 - 20 oktober är det ADHD Awareness week!

Om jag förstått saken rätt så lägger man extra krut på att nå ut med information om ADHD, lyfta fram det som är styrkor och visa att det går att fungera trots ett funktionshinder i samhället. Många föreläsare är ute och berättar sin historia, informerar och utbildar! Jag tycker det är fantastiskt bra! Kanske kommer jag en dag själv att stå inför människor och berätta om mina insikter och informera... Inget är omöjligt!

Just nu går dock det mesta av uppmärksamheten och energin åt mig, mina barn, mina närmaste... Det som är allra viktigast i livet! Jag känner mig som en nyfödd som sakta men säkert utforskar min nya värld genom helt nya ögon och med helt nya sinnen och från ett helt nytt perspektiv! Men någonstans inom mig, växer en styrka, en insikt och ett medvetande som överväldigar mig och som fyller mig med sån lättnad, sånt hopp och sådan tillförsikt! Det känns som jag står högst upp på en klippa och blickar ut över världen och uppfylls av den magnifika utsikten. Jag kan vara fri! Jag kan vara min själv! Jag kan leva!

Jag växer i takt med att jag läser den magnifika bok jag köpt mig "ADHD/ADD som vuxen - så lyfter du fram dina styrkor". Just nu "rusar" jag igenom den i bästa adhd-anda, men jag ska läsa den många många gånger, övertygad om att jag varje gång kommer att hitta något nytt, fler detaljer som leder till ännu djupare insikt.

Hjärnan är redan frisläppt. Alla kanaler är på och igång. Jag smyger runt i detta nya landskap som alltid tidigare varit skrämmande, "fel", "brister", funktionshinder, annorlunda... Nu ser jag det i nytt ljus och ler med hela själen! Genom mina ögon, i min tillvaro, är allt magnifika styrkor, gränslös källa till energi, en kapacitet som är enorm... Rätt använd! Jag måste lära mig använda allt jag har, på rätt sätt utifrån mina förutsättningar. Inte försöka i maktlös kamp att applicera det inom samhällets ramar och normer. Vissa saker kommer jag inte ifrån, så länge jag befinner mig i denna värld i dagens samhälle. Men om jag lär mig se var jag ska lägga energin på rätt sätt, så kommer det andra att bli mycket enklare. Jag kanske aldrig kommer att kunna arbeta 40 timmar i veckan på en "vanlig" arbetsplats under ordinarie arbetstider, kombinera tusen saker på det sätt som "normala" samhällsmedborgare gör, fungera fullt ut på alla plan "där ute"... Men jag kommer att lyckas mycket bättre genom att anpassa min omgivning efter mina styrkor och svagheter... Då blir kanske inte funktionshindrena så framträdande som de är just nu.

Om jag öser på där mina styrkor kommer väl till pass, då är möjligheterna oändliga! Det är upp till mig att hitta just det där, där jag kan blomstra, utifrån mina villkor, mina förutsättningar. Att kämpa, skrika, gråta och bryta ihop gång på gång i mina försök att vara sjukvården, Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen, Socialförvaltningen, arbetsmarknaden eller omgivningen till lags. Det är fel sätt! Det kommer aldrig att fungera, det är dömt att misslyckas. Alltså lägger jag om kursen och bejakar hela mig! Alla fantastiska förmågor jag har!

Visserligen kommer det säkert stunder där allt känns nattsvart och eländigt igen, men nu vet jag att det finns så många fler alternativ i just de stunderna. Antingen kämpa emot och försöka döva, dämpa, tysta på det sätt som samhället lär oss. Eller göra som instinkten i mig säger: "Öppna upp alla kanaler, sinnen och porer. Ta in hela eländet och låt den fantastiska hjärnan och inbyggda förmågan till insikt jag har processa känslorna fullt ut. Då först kommer jag att komma ut på andra sidan med visshet och kunskap om vad jag behöver veta och göra...

Jag måste tillägga att jag har haft en fantastisk helg med mina två underbara barn! Visst har jag varit trött och fått kämpa stundvis med min adhd, men jag har hållit sinnet öppet, intrycken har fått flöda fritt och tankarna har fått rusa med ljusets hastighet. Jag har inte försökt tvinga tillbaka det. Jag har utnyttjat det istället för att gå upp fullt ut i mina barn, deras väsen och allt som hör dem till. En otrolig upplevelse! När de sedan åkte från mig idag så var sorgen bottenlös. Jag tog till mig den, grät, gick sönder helt i hjärtat, jag tillät mig känna allt! Jag tog mig ut på andra sidan med en helt ny upplevelse. Aldrig mer att jag vill trycka undan, förminska, dämpa eller kämpa emot. Det skadar mig mer än att tillåta mig ge efter och ta emot allt det intensiva som kommer, som jag är skapad för att kunna hantera utan att krossas.

Att kunna balansera mellan ytterligheter, kastas mellan himmel och helvete, känna av min omgivning på alla plan samtidigt... Det är inte samhällsnormen... Men det är min verklighet och det är dags att ta till mig det, anpassa mig efter det efter bästa förmåga, utnyttja det till max och kasta mig ut i universum i ett mycket smygande tempo.

ADHD awareness week! Det kan man lugnt säga!