Jag började igår läsa boken "ADHD/ADD som vuxen - så lyfter du fram dina styrkor". Jag slogs av ett faktum som författarinnan lyfter fram angående denna genetiska avvikelse som min hjärna utrustats med, nämligen min förmåga att ha flera kanaler igång samtidigt i hjärnan och registrera många olika saker samtidigt. Det är för mig väldigt svårt att förstå och greppa att inte alla kan det, när det för mig är så självklart. Jag kan, vare sig jag vill eller inte, ha flera processer igång i hjärnan samtidigt på olika plan. Det är inget jag väljer, det bara är så. Det är därför det är svårt för mig att koncentrera mig och fokusera på endast en uppgift som inte, för mig, presenterar en utmaning. Hjärnan blir så uttråkad och frustrerad att det är omöjligt att hålla kvar fokus.
Hur som helst. Jag hade idag möte med min handläggare för boendestöd och min jobbcoach. Under samtalet formulerade min hjärna titeln på inlägget som en förklaring på hur jag ser på alla samhällsfunktioner, lagarna och förmågan att samarbeta myndigheter emellan.
Jag ska försöka förtydliga... Jag kan tydligt separera lagstiftning, mänskliga interaktioner, processer, tänkt förhållningssätt/förfarande och faktisk verklighet. Lagstiftning är för mig som ljuv prosa. Den är tydlig, enkel att förstå, har klara riktlinjer och är vädledande på alla sätt och vis.... Så länge man inte blandar in människan som komplex varelse i ekvationen. Jag kan se hur lagstiftning är tänkt att fungera i teorin och hur den borde fungera i praktiken förutom att lagstiftningen i sin fyrkantighet inte har något som helst utrymme för det komplexa, föränderliga väsen som människan ändå är. Lägg till att de som ska införliva lagstiftning, besluta utifrån den och informera om den också är komplexa människor med en föränderlig och oberäknelig hjärna som många gånger inte själva har förmågan att tänka svart-vitt utan envisas med att blanda in gråskalor som inte hör hemma i paragrafernas strukturerade dimension.
Sedan återstår för dessa myndighetsutövare att förmedla beslut och information till oss som lever i samhället. Det är dömt att misslyckas för det mesta och speciellt när det gäller oss som har svart-vitt tankesätt som ett normalt och självklart agerande.
Min tid som handläggare på Försäkringskassan har gett mig möjligheten att djupdyka i lagstiftningens förunderliga, enkla, tydliga värld. För mig är det så enkelt att vara lagtext till lags. Den är svart-vit, jag tänker svart-vitt. Enklare än så kan det inte bli. Jag älskar att se tydligt formulerade regler och sedan kunna agera utifrån dem. Problemet uppstår när en känslostyrd människa, med en förmåga att begripa en gråskala, läggs till. En människa som tolkar in saker i text och ord utifrån sin egen personlighet och därefter genom en gråskala ska förmedla något svart-vitt. Mottagaren av lagstiftningen är också dömd att hamna i kläm när den egna gråskalan blandas med i leken eller som i mitt fall; mitt svart-vita tänk som går hand i hand med lagstiftningens rörs ihop av en mellanhand som bifogar en gråskala som jag inte begriper alls.
Sen har jag tänkt steget längre, givetvis. Lagstiftningen inom de olika myndigheterna är inte samordnade alls. Det finns ingen helhet i lagstiftningen som omfattar HELA systemet eller som tar hänsyn till alla samhällsfunktioner. De olika myndigheterna är separata organ, många gånger separata även inom en och samma myndighet med separat lagstiftning. Att sedan presentera det som ETT samhälle där människan ska kunna vila trygg i strukturen och hjälpen den förväntas få eller skyldigheterna den förväntas känna till och leva efter, är helt galet!
Ett tydligt exempel på det är lagen om underhållsstöd på Försäkringskassan och lagstiftningen kring ekonomiskt bistånd hos Socialförvaltningen. Var för sig är lagstiftningarna tydliga, enkla och helt självklara. Lagen säger att jag som underhållsskyldig förälder ska sörja för mina barn och det finns tydliga och klara regler för hur det ska räknas ut hur mycket jag ska betala i underhåll för mina barn. Kan jag inte, utifrån beräkningen, som är klockrent beskriven och formulerad, inte betala fullt underhåll så går Försäkringskassan in och betalar resten. Så långt är allt enkelt. Lagstiftningen säger att man beräknar en underhållsskyldigs förmåga att betala utifrån senast taxerade inkomst och beloppet beräknas ett år i taget. Den konkret senast fastslagna taxerade inkomsten för mig är den inkomst jag hade 2010. Alltså är det den, Försäkringskassan går efter.
Socialförvaltningen i sin tur har en lagstiftning kring beräkning av ekonomiskt bistånd som inte räknar med skulder eller underhållsskyldighet. Också tydliga och enkla riktlinjer för att beräkna rätt till ekonomiskt bistånd.
Sen kommer vi då till mig, som hamnar i kläm mellan dessa två lagstiftningar. Min inkomst just nu är inte ens i närheten av vad den var 2010, men enligt lagen är jag skyldig att betala underhållet beräknat utifrån den inkomsten. Visserligen har jag en möjlighet att begära "anstånd" om betalning men då resulterar detta i en skuld hos Försäkringskassan som det dessutom läggs en ränta på.
Jag hamnar även i ett läge med Socialförvaltningen där de inte kan ta hänsyn till den utgiften på grund av sin lagstiftning och rätten till ekonomiskt bistånd räknas utifrån helt felaktiga, faktiska förhållanden. Flera handläggare har förvånat tittat på mig när jag påtalat detta med underhållsskyldighet och utbrustit: "Men så kan dom ju inte göra på Försäkringskassan!"
Hm... Jo! Det är just det dom kan, för dom följer lagstiftningen! Allt annat vore tjänstefel...
Vad jag menar är att samhället i sin helhet borde omvärderas och omstruktureras. Lagstiftningen borde ses över med en helhetssyn där man ser på alla myndigheter, synar när/hur myndigheterna samspelar och förenklar samarbetet dem emellan genom att formulera en lagstiftning som omfattar staten som helhet och utgår ifrån den, ner på detaljnivå, för att den lilla människan i slutänden av händelsekedjan ska känna sig trygg och ha tydliga riktlinjer angående sina rättigheter men också sina skyldigheter!
Alla dom här bitarna kan jag tydligt se, forma mig en bild över och separera i min hjärna, samtidigt. Jag kan se bristerna och förstå dem. Jag kan se lösningen. Jag kan plocka bort mänskliga faktorn, hitta bristerna där. Räkna med mänskliga faktorn både inom myndigheten men också i andra ändan. Se skillnaden mellan den som tänker i gråskala eller i svart-vitt. Hitta bristerna även där. Plocka runt de olika konstellationerna efter behag. Alla dessa olika scener har jag igång samtidigt i min hjärna. Jag kan ha alla kanaler igång samtidigt. Det är min förmåga, min styrka. Men det är väldigt frustrerande att leva i en värld som inte håller samma hastighet, som inte har förmågan att tänka på flera plan samtidigt och som inte kan se allt det som för mig är så smärtsamt tydligt och enkelt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar