Vackra ord...

Jag kliver in genom dörren. Låser om mig och trippar ut i rummet. Sätter mig i soffan. Plockar fram alla ljuva känslor. En efter en packar jag upp dem som fina presenter, inslagna i de vackraste papper med snören och rosetter. Hänfört och försiktigt plockar jag fram känslorna. Betraktar dem. Den ena vackrare än den andra. De skänker mig glädje, tillfredsställelse, ro, liv... Som att betrakta en ljuvlig tavla och inte en trasig spegelbild. Med djup vördnad placerar jag sedan dessa gåvor framför mig och betraktar dem med glittrande ögon. Den ena känslan ökar glädjen i nästa och så vidare. Där sitter jag i min soffa, ensam, omgiven av dessa fantastiska känslor och ler. Må vara att jag är den enda som kan känna mina gåvor så intensivt och så totalt, men det gör ingenting. Jag är lycklig!