Det är så ofantligt mycket jag vill,
så mycket jag innerligt önskar,
så gränslöst mycket jag känner,
intryck som virvlar in i mig likt snöflingor i en vinterstorm.
Det förtär mig, såsom elden slukar veden i en brasa.
Måste stänga av kommunikationen,
inflödet är mig övermäktigt.
Kan inte förmå mig att stänga ute världen omkring mig.
Känner hur jag brinner upp, rinner ner i avloppet, faller ner i avgrunden.
Orkar inte stänga dörren till mitt inre och skydda mig själv.
Rasande lågor omsluter mig,
det obönhörliga behovet att möta upp alla intryck är överväldigande.
Med öppna armar omfamnar jag hela universum,
blundar för insikten om att jag måste stänga ner,
stänga ute,
stänga in,
stänga av...
Utmattad faller jag på knä inför min oförmåga,
min längtan som dränerar mig på kraft,
min önskan som är omöjlig att uppnå,
mina känslor som bryter ner allt jag så omsorgsfullt byggt upp.
Elden smälter alla snöflingor som forsar ner för vattenfallet i en oändlig avgrund...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar