Börjar vänja mig

Nu börjar de värsta biverkningarna avta, tror jag. Jag börjar vänja mig lite vid känslan att vara dämpad, att hantera en tanke åt gången och göra en sak från början till slut. Det som stör mig är den totala aversionen mot att gå ut bland folk. Så länge jag är hemma och gör det jag trivs med så känns allt bara bra. Men när jag ska iväg och göra något ute bland folk så kryper den totala känslan av främlingskap över mig. Jag har mina hörlurar och solglasögon som skydd mot omvärlden och då blir det uthärdligt att vara bland folk. Känslan på eftermiddagarna när effekten av medicinen börjar gå ur är fortfarande väldigt skrämmande. Det är något lite schizofrent över den känslan, när det stabila, dämpade, börjar falna och flipperkulan i hjärnan åter igen får liv och ställer till en sinnessjuk röra i hela mig. Det som också har slagit mig är att oviljan att umgås med människor verkar hänga kvar, även framåt kvällen. Det är mycket nya och ovana känslor och tankar som överraskar mig varje dag.
På tisdag ska jag kontrollera puls och blodtryck igen och då kommer jag troligtvis att få lägga in ytterligare en tablett på dagen. Nu tar jag bara en tablett på morgonen och effekten av den hänger i ungefär 6 timmar innan det börjar avta. Jag kan tänka mig att det blir bättre när jag tar en på morgonen och en på dagen, för då borde ju effekten sitta i fram till kvällen.

Jag föredrar att känna mig dämpad och stabil framför att inte ha någon impulskontroll alls och känna mig som en splittrad spegel. Även om det finns en extatisk glädje i intensiteten när den är positiv så känns det som att det kostar för mycket, energimässigt, i längden...