Mitt älskade kejdetäcke!!!

Idag kom äntligen dagen då jag fick mitt efterlängtade kedjetäcke!

"Ett kedjetäcke är ett hjälpmedel som gör det lättare att komma till ro.Personer med ADHD-problematik eller Autism/Aspergers syndrom kan ha stor nytta av Kedjetäcket när det handlar om att lugna eller underlätta avslappning. Även barn och vuxna med mer allmänna besvär av sömnproblem, oro och ångest kan dra nytta av en enkel och praktisk lösning för att lindra besvären.

Genom det tryck som utövas på kroppen får användaren en känsla av trygghet och frisättning av ett flertal kroppsegna ämnen med lugnande inverkan, stimuleras." 

(källa: www.provista-optik.se/CompleteArticles.aspx?m=368)

Mitt täcke väger 8 kg och jag har gottat ner mig under det nu. Känns som jag aldrig någonsin vill kliva upp härifrån! Jag ligger i en mjuk omfamning, trygg i en kokong som skänker välbefinnande och lugn. Hela jag svarade direkt på effekten av tyngden av täcket. På ena sidan är täcket vadderat så att de insydda kedjorna inte känns så markerade mot kroppen och på andra sidan är det inte vadderat utan bara ett tunt lager tyg mellan kedjorna och mig. Man får en mer markerad effekt om man har den tunna sidan mot kroppen. Jag har den tunna sidan mot kroppen och har inte provat andra sidan än... Jag har hittat hem!

Ni som sett filmen Temple Grandin vet att hon tillverkade en "krammaskin" som lindrade hennes ångest. Efter att jag sett filmen kände jag direkt att jag ville ha något som höll ett tryck mot kroppen när ångesten blev som störst. När man har ångest så känns det som att kroppen ska gå sönder, som att den faller isär, man vet inte var man slutar och omgivningen tar vid. I det läget är inte kroppskontakt alltid det ultimata eftersom en "kram" handlar om att ge och ta, kroppskontakt med en annan människa känns outhärdligt eftersom man inte räcker till sig själv ens. Det är min personliga känsla i alla fall. Det är säkerligen mycket individuellt. Min spontana tanke då var att ett kedjetäcke borde fungera som krammaskinen såg ut att fungera.

Under mina vidrigaste ångestanfall så har tanken susat genom huvudet på mig att krypa in mellan madrassen och bäddmadrassen i min säng. Min bäddmadrass är en 7 cm tjock memoryfoam madrass (tung), men jag kom aldrig så långt...

Redan innan sommaren bad jag om att få ett och NU äntligen har jag det hos mig! Jag kan säga att jag inte är besviken så här långt! Känner mig mer "fast" och inte "flytande". Det känns som att jag har läget helt under kontroll när jag ligger här under täcket. Känns som hjärnan också bäddats in i en mjuk men bestämd kokong av trygghet och sinnesro.

Vidare utvärdering följer...

 Jag kan tillägga att jag för andra dagen i rad nu tar Ritalin både på morgonen och på eftermiddagen för att ha bibehållen effekt hela dagen och nu börjar effekten gå ur. Dagtid när effekten gått ur så har det känts vidrigt när kaoset i hjärnan kommit tillbaka. Jag känner inte så nu. Sen om det beror på att jag tagit Ritalin för hela dagen eller att jag ligger under mitt tunga täcke, det vågar jag inte spekulera om... Måste nog kliva upp snart för att se vilket det är... Fast bara tanken på att lämna denna kokong gör mig lite ångestfylld och orolig... Så det kanske är täcket i allafall... Effekten av Ritalin går ju ur nu, medan jag skriver.

Måste ju givetvis utvärdera effekten av täcket och ljudvågorna också vad det lider...