Jag har insett att jag i princip helt saknar förmågan att bedöma saker och ting. Att bedöma hur min ork ska räcka till i förhållande till det jag ska/vill/förväntas göra. Att bedöma hur pengarna ska räcka i förhållande till vad olika saker kostar och hur länge det är kvar till nästa utbetalning av sjukpenningen. Att bedöma vad som är rimligt eller orimligt i många lägen i livet. Att bedöma kraften i min reaktion i förhållande till det inträffade. Jag är bättre på att hantera mitt humör nu än vad jag var när jag var yngre men fortfarande är jag långt utanför ramen för det accepterade (i samhället). Förr kunde jag få raserianfall som inte stod i proportion alls till händelsen...
Jag har också insett att jag har extremt svårt för att inte skrika rakt ut när fler människor försöker tala till mig samtidigt. Ännu värre blir det i situationer där mina barn är med och de kräver min uppmärksamhet samtidigt som andra ska försöka prata med mig eller om jag försöker berätta något och barnen sliter i mig. Det krävs inte många minuter för att min förmåga att tänka rationellt är totalt bortblåst. I såna lägen antar dessutom min ljudkänslighet extrema proportioner. Jag får bita mig i tungan för att inte få ett utbrott utan dess like.
Jag saknar helt förmåga att sortera intryck efter viktighetsgrad. Jag tar in alla intryck samtidigt och kan inte prioritera vad jag ska lägga energi på. Det är sjukt stressande. Det går knappt ens att beskriva hur mycket energi det tar. Det slutar ofta med att jag bara vill lägga mig ner och skrika och gråta. Det finns liksom inget filter i min hjärna. Jag har förstått att det inte är något konstigt bland "bokstavsfolk"...
Jag har också upptäckt att jag av någon lustig anledning själv spinner in mig i intrycksträsket. Jag kan sitta med tv:n på, datorn igång och mobilen i högsta hugg med sms:ande till höger och vänster och undra varför jag känner mig så sjukt frustrerad och stressad... Det slutar med att jag försöker titta på tv, samtidigt som jag surfar och försöker bedriva något sorts samtal med en eller flera människor per sms. Återigen slutar det med att jag nästan spyr rakt ut av att inte kunna hejda intrycksflödet rakt in i skallen. Men det tog ett tag att komma på vad det var...
Min teori är att när hjärnan är påkopplad á la ADHD så klarar jag av all input samtidigt (fast egentligen gör jag inte det) och nu när det är dämpat så har hjärnan helt enkelt inte ens med viljans kraft den kapaciteten...
Bara nåt så enkelt som ett försöka begränsa mig på nätet är ett energikrävande företag i sig... Att jag har facebook, twitter, tumblr, wordfeud och sms på telefonen gör mig helhispig men ändå kan jag inte låta bli...
Men det verkar gå i vågor hur mycket jag kan hantera. Efter jag började med Ritalin så har tröskeln sjunkit markant. Det är skrämmande hur lite intryck jag klarar av åt gången nu.
Idag fick jag tvinga mig själv att stänga av alla ljud här hemma (mobilen på ljudlös, av med musiken, datorn...) och sen lägga mig under mitt kedjetäcke och därefter i med hörlurarna och lyssna på iscohronic beats på mobilen... Sen mådde jag mycket bättre.
Något jag också upptäckt sedan jag började med Ritalin är att jag är mer trögtänkt och känner mig rent av korkad ibland. Jag är en sinnessjukt pedant människa när det kommer till att skriva korrekt och stava korrekt. Det är nästan som en besatthet hos mig. Nu kommer jag på mig själv flera gånger om dagen med att stava fel och inte ha en susning om hur vissa ord stavas... Det känns minst sagt märkligt!
Nä, nu klappar jag ihop för dagen... Kedjetäcket och mina ljudvågor får lugna ner spinnet, som åter är igång nu när effekten av min medicin gått ur... Imorgon är en ny dag och då ska jag umgås med mina älskade barn som är hos mig under denna helg!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar