Hemma?

Hur gör man när man ska känna sig hemma i sitt eget hem? Jag har bott i min lägenhet i 1½ år nu sedan jag och min fd man separerade. Jag känner mig inte hemma någonstans. Jo, jag kan känna mig hemma emellanåt när jag har barnen hos mig. Men annars känns det bara tomt och öde. Det känns främmande och konstigt. Jag upplever bara en konstant känsla av ångest, oro och obehag här, i mitt "hem". I mitt förra hem så bakade jag bullar, jag njöt av känslan att höra till, att känna en glädje över att ha ett hem, att pyssla om mitt hem och förgylla det med inredning och kärlek. 

Jag har inte bakat bullar en enda gång sedan jag flyttade...

Hur ska jag kunna finna ro och hitta fotfäste när jag bara vill skrika rakt ut och kräkas så snart jag sätter foten innanför ytterdörren och ensamheten slår mot mig som en svart vägg av vidrig sörja som kväver mig?

Jag hade en roll, förr. Jag visste var jag hörde hemma, förr. Jag hade ordning och struktur i min vardag, förr. Nu känner jag mig bara som ett vindpinat skepp som kastas runt på ett stormigt hav med söndertrasade segel och utan roder. 

Snart flyttar jag till ett nytt hem, en ny lägenhet. Tänk om jag aldrig bakar bullar där heller? Tänk om jag inte känner mig hemma där heller? Tänk om det också bara blir en ångestens boning? 

Vad är meningen med allt det här? Ska det verkligen vara såhär? För om det är såhär det är tänkt att det ska vara, så vill jag inte mer... Och så har jag känt med jämna mellanrum sen jag var liten... Är det verkligen meningen att det ska vara såhär?

Jag vill vilja baka bullar igen... 

Jag vill hitta mig ett HEM!