Ekonomi - min dellösning

Tar en välbehövlig paus i flyttstöket (packar och stimmar som en duracellkanin, flytten är på måndag) och tänkte att jag samlar ihop mina miljoner, surrande, multiplicerade, tankar och försöker styra upp så jag får fokus en stund. När jag gör något fysiskt så tar min hjärna direkt chansen att susa iväg åt alla håll samtidigt. Det är helt okej en stund, just idag, men sen behöver jag samla mig. Alltså paus och ett inlägg om min lösning på mitt tidigare hopplösa, omöjliga problem med ekonomin.

                                    

Som jag ser det så har jag fått ihop en hyfsat tydlig bild, för mig själv, över ekonomin, fallgroparna, förebyggande strategier och sedan faktiskt löst det, till viss del. Många andra bitar är ännu olösta men själva "basics" är under kontroll, tror jag. Nu återstår ju att se OM det fungerar i praktiken. Kan ju vara så att jag missat något väldigt essentiellt, tiden får utvisa...

Hm... Nu ska jag lyckas specificera upp en begriplig bild för Er... 

STEG 1

- Först har jag räknat ut vilka mina fasta utgifter är på en månad, både i snitt per månad och faktiskt just denna månad, sen kommer jag att räkna faktisk summa inför varje månadsslut och kontrollera mot snittkostnaden jag har uträknad. I mina fasta kostnader räknar jag in räkningar, fakturor och inget annat!

- Sen har jag utifrån standardmallar för hushållsekonomi gjort en halvkvalificerad gissning/bedömning, att jag kommer att behöva/klara mig, på 2000:-/mån för mat, hygienartiklar osv (det man hittar i en "vanlig matbutik" typ ICA, Konsum)

- Eftersom jag dras med nikotinberoende har jag räknat ut hur mycket jag röker på en månad och hur många askar per vecka jag röker upp.

STEG 2 (har bestämt att detta ska göras samma dag sjukpenningen kommer in på kontot, eller så snart det bara är möjligt)

- Betalar de räkningar (för månaden) som kommit så fort sjukpenningen kommer in på kontot

- Jag har styrt över alla autogiron så de dras från ett konto som INTE är kopplat till mitt VISA kort. Det kontot ska jag också använda för att betala mina fasta räkningar. Där kommer uträkningen av snittkostnaden in i bilden. Så fort jag fått in sjukpenningen för jag över snittsumman till "räkningskontot".

- Jag köper det antal paket cigaretter jag kommit fram till att jag kommer att göra åt.

-Jag för över 2000:- på mitt ICA kort

- Summan som är kvar på kontot som är bundet till VISA kortet, är den summa som ska räcka till allt annat. 

STENHÅRDA FÖRHÅLLNINGSREGLER 

För att försöka kontrollera impuls-idioten i mig (en del av själva funktionshindret ADHD) har jag satt upp stenhårda regler när det gäller att köpa något över huvudtaget.

- Vid matinköp skall det alltid skrivas en inköpslista, som skall tänkas igenom ett par gånger innan jag ens får gå till affären. Jag ska tänka igenom det jag skrivit på listan och fundera på om jag verkligen behöver de saker som står på listan, om jag faktiskt har råd med det. Eller om jag glömt något som behöver skrivas upp på listan. 

- Jag får under INGA som helst omständigheter handla alls om det inte finns en inköpslista med. Jag får heller inte handla något som inte finns med på listan. Om jag har glömt skriva upp nåt, synd för mig! Jag får inte handla det i alla fall! (finns ETT akut-undantag och det gäller när jag har barnen och jag inser att jag glömt något på listan som är nödvändigt. I denna kategori räknas mat och hygienartiklar och INTE leksaker, böcker, filmer, kläder...)

- Om jag ser saker jag behöver/har glömt att skriva upp/vill ha/funderar på att köpa, skriver jag upp det på baksidan av inköpslistan jag har med mig. Skriver även upp pris, när det känns behövligt. Dessa saker får eventuellt hamna på nästa inköpslista vid nästa besök i affären, de ska funderas igenom.

För att förenkla detta bök så har jag bestämt mig för att använda mig av ICA kortet och mitt konto där även om det kanske inte alltid är det mest ekonomiska. Men jag klarar helt enkelt inte av att se hur jag ska hantera det på annat sätt. 

Vidare förhållningsregler just nu... Vet inte riktigt hur jag ska lösa just det... Men får väl prova mig fram och återkomma med lösningar...

TOTALFÖRBJUDET!

- Spontanfika på stan med vänner 

- Spontanluncher med vänner eller i förbifarten för att jag glömt äta hemma.

- Spontanköp av dricka, godis, snacks på en kiosk

- Köp av kampanj/rea vara utan inköpslista

- Spontanköp över huvudtaget som inte står nedskrivet på en lista och är genomtänkt. Gäller i fysisk butik, internet, per telefon... You name it!

- ALL form av kreditköp! 

- Kreditkort

- Avbetalning på inköp

Så långt känns det som att jag har täppt igen alla impuls-hål. Jag har format mig en begriplig bild av vilka pengar som är öronmärkta för olika saker och dessutom sett till att plocka bort dom från mitt syn fält (kontot som är bundet till VISA kortet). Det som är kvar på kortkontot är ju då de pengar jag har till annat... Just nu inbegriper det all form av vårdrelaterade kostnader, mediciner och allt annat som inte passar in under räkningar eller matinköp som är bundna med en inköpslista. Hur jag ska hantera de pengarna vet jag inte riktigt än.

Detta med inköpslista och förhållningsregler tror jag att jag kan följa helt under förutsättning att jag är själv, tvingar mig till fokus och inte har alltför många distraktionsmoment omkring mig eller intryck. Med det menar jag att jag vet hur affären jag går till ser ut, var jag hittar sakerna jag ska ha, inte har barnen eller någon annan med som kräver min uppmärksamhet för mycket.

Att gå in i en affär där jag inte hittar eller att de omorganiserat/flyttat om skapar kaos i min hjärna och att fokusera på en sak (inköpslistan) blir i princip omöjligt och då vet jag inte om jag klarar av det. 

Att ha med mig barnen som pratar, visar mig saker, vill ha saker skapar frustration, ångest och en totalt splittrad hjärna. Jag vill betona att frustrationen föds ur oförmågan att kunna fokusera på inköpslistan och önskan/viljan att ägna min fokus åt barnen. Jag kan inte göra båda sakerna samtidigt.

Att ha med mig vänner/människor, som inte förstår mitt totala behov av fokus, splittrar mig också.

Kanske kan ni, som inte lider av dessa funktionshinder, se det omständliga i detta. Att bara klara av att genomföra och leva upp till de förhållningsregler jag satt upp för mig själv, kräver hela min viljestyrka. För att inte tala om den ork som går åt för att lyckas tvinga fram den koncentration och fokus som behövs för att hålla mig själv i strama tyglar. 

Och då har jag ändå lyckats avskärma räkningarna och "mat"-inköpen. 

Som jag ser det så har jag hittat en lösning för att inte hamna i en situation där jag inte kan betala mina räkningar eller inte har mat på bordet. En överlevnads strategi i min värld för att klara mig i samhället. All min kraft har gått åt till att hitta en specifik lösning för ett specifikt problem. Däremot är jag inte kapabel att väga in andra distraktioner (för många är dom självklara, för mig helt omöjliga att förutse) som med all säkerhet har undgått mig. 

För att ytterligare betona hur svårt detta har varit/är för mig ska jag försöka beskriva hur jag känner mig just nu.

Det finns inte ens ord för att beskriva hur utmattad jag känner mig i hjärnan, vilken kraftansträngning som krävs av mig för att försöka förmedla ovan information. Hur jag konstant måste värja mig för intryck och andra tankar som bryter in och splittrar min koncentration. Hur jag hela tiden måste tänka om och värdera det jag skriver. Tvinga hjärnan att hålla sig till saken och bedöma om informationen är relevant till det jag beskriver. Jag upplever faktiskt att jag har ont i hjärnan (inte huvudvärk) av att ha tvingat mig att genomföra detta inlägg.

Jag hoppas innerligt att några av er som har liknande bekymmer som jag, hittar egna lösningar med hjälp av mina lösningar och att andra, som inte ser bekymret, kan försöka få en inblick i och föreställa er vilka svårigheter ett osynligt funktionshinder kan innebära.

Sist men inte minst vill jag säga att jag är oerhört stolt över mig själv, för att ha lyckats hitta en dellösning på detta, för mig, enorma problem. För mig är detta Mount Everest och jag har kommit till första anhalten för vila. Nu ska jag göra just det, vila och anpassa mig till denna höjd och den nya syrehalten, innan jag försöker klättra vidare.

May the odds be ever in my favor! (Eget omgjort citat från filmen "The Hunger Games", originalcitat "May the odds be ever in your favor!) Varför nu det skulle med... *Suck* Att försöka ha med min hjärna att göra är som att försöka tämja en rabiat dinosaurie... 

Fast å andra sidan... Utan utmaningar vore livet riktigt tråkigt... I alla fall för någon som mig ;-)