Ekonomi

I två dagar har jag febrilt försökt forma en begriplig, för mig, bild av min ekonomi. Allt min energi går åt att försöka begripa. Jag orkar inte laga mat och äta, jag orkar inte träffa vänner, jag orkar inte ens tänka på barnen. Jag är helt utmattad av att försöka begripa mig på de siffror som utgör min överlevnad. Igår kväll satt jag och spaltade upp olika strategier för hur jag ska kunna få grepp om det som utgör min inkomst och mina utgifter. Jag har inga problem med att räkna fram summan av mina räkningar och få fram summan som är kvar efter att alla räkningar är betalda. Jag har heller inga problem med att på ett ungefär räkna ut vad mat och andra eventuella utgifter kan kosta mig på en månad. Men sen är det fullkomligt obegripligt för mig hur jag ska göra för att omsätta den kunskapen i begriplig fakta. Jag kan inte få ihop i mitt huvud hur jag ska göra i verkliga livet för att inte konstant hamna i den situationen där jag gång på gång inser att pengarna är slut på kontot och hur jag ska förebygga det. Vilka strategier jag ska använda mig av för att kunna tänka efter före. Jag använde mig av ett program på nätet för att lägga in inkomster och utgifter och det tog mig en hel kväll för att förstå mig på vad det var jag såg på skärmen. Dagen efter när jag satte mig framför samma program så var det lika obegripligt igen. De strategier jag tänkte ut igår är för mig rappakalja igen. Det är som att försöka få ihop ett pussel, en bild, med bitar från 13 olika pussel. Bitarna passar inte ihop och jag får inte ihop det till en begriplig bild. Jag verkar inte kunna få en god man enligt överförmyndaren. Tanken gör mig förtvivlad. Jag förstår inte hur jag ska kunna få ihop ekonomin utan att behöva lägga all min energi på det. Jag kommer inte att kunna ha ekonomin i bakhuvudet som en naturlig del av vardagen. Det är som att radera hårddisken direkt efter att ha laddat ner programmet, det är helt blankt där inne i hjärnan. Jag måste börja om från noll hela tiden, inför varje litet inköp, varje utbetalning, varje räkning jag betalas. Jag har inte en inre miniräknare som har koll på hur det faktiskt förhåller sig. Jag måste gå igenom hela processen varje gång. Hur ska jag orka ha ett liv vid sidan av det? Hur ska jag någonsin klara av att hantera ett arbete, att uppfostra mina barn, att ha någon fritidssysselsättning, att umgås med vänner om hela min kapacitet hela tiden ska gå åt till att försöka hantera något som för mig är helt ogreppbart? Jag är utmattad i psyket av att försöka förstå begreppet ekonomi. Och om jag nu mot all förmodan lyckas få grepp om denna ekonomi, vad gör jag då åt ”impulsiviteten” som är en av grundstenarna i handikappet som utgör ADHD? Steget mellan tanke och handling finns ju inte där, allt för ofta. Det är en tanke och så har det övergått i handling. Det finns ingen spärr, den saknas, kan inte läras in, kan inte bankas in. Det är därför det kallas funktionshinder. Jag står helt maktlös inför detta dilemma.