Nätter som denna tycker jag inte om. Just denna dag har innehållit så mycket intensiva möten, tankar, minnen och känslor att jag befinner mig i ett totalt utpumpat tillstånd att jag bara i korta stunder åt gången orkar göra något annat än ligga och gråta av utmattning. Jag är dödstrött. Ända in i själen urvriden. Ändå infinner sig inte sömnen, denna befriande sköld som skänker vila och ro...
Idag har jag insett att många av de människor som inte mött den totalt uppslukande panikångesten inte kan förstå hur denna känsla kan utlösa så många irrationella handlingar.
När man står där och våg efter våg av panik och ångest väller över en likt ett stormande hav och hotar att dra en med sig ner i galenskapens djup, bortom all räddning, då finns bara en enda reflex kvar i sinnet, flykt! Jag har stått precis där och varit helt övertygad om att jag kommer att förlora förståndet om jag inte försöker fly. Det känns som om hela kroppen kommer att explodera i tusentals miljoner skärvor, bokstavligt talat. Det svartnar för ögonen och hjärnan tänker inte en endaste liten logisk tanke längre. FLY!!!!! Det är det enda som blinkar med stora röda bokstäver framför ögonen. FLY!!! Ekar i öronen som om någon ställt sig med en megafon precis invid örat och vrålar för full hals. Jag har flytt, från situationen, mig själv, livet, människorna... I ett desperat försök att klänga mig fast vid den lilla återstående droppen av förstånd har det känts som att flykt är den enda lösningen. Som om jag kan fly från mig själv, eller en känsla... Omöjligt! Det går inte. Ändå skriker varenda atom i kroppen FLYYYYYYY!!!!! Och jag har flytt! En del flykter har varit bättre och andra inte alls att rekommendera.
Jag antar att min känsla av att jag kommer att förlora förståndet är liktydigt med dödsångest. Det är väldigt otäckt hur hjärnan bara lägger av. Den fungerar inte alls. Hela verklighetsuppfattningen blir skev och osammanhängande. Att stå där vid randen av total galenskap är skräckinjagande! Ibland har jag inget hellre velat än att ge efter för galenskapen och bli totalt knäpp, psykotisk... Men alltid har det varit som att någon liten gnutta vilja där inne vägrar släppa taget.
Idag har jag mött många av mina inre demoner. Jag har insett att när jag har förstått en sak på mitt vis så har jag väldigt svårt för att förstå den ur en annans synvinkel. Jag förstår orden som används men jag kan inte se det som den andra parten försöker förklara. Jag måste ta med mig båda förklaringarna och sätta mig i lugn och ro, ja, eller i mitt fall, vanka rastlöst runt i mitt hem, och sortera upp tankarna och orden och "översätta" dem till något begripligt för mig. Just idag under mitt möte med en myndighet hände just detta. Jag förstod inte vad handläggaren menade och hon förstod inte alls vad jag menade. Hon förstod inte vad det var jag inte förstod och jag blev bara mer och mer frustrerad över att jag inte kunde formulera det jag ville framföra och få henne att inse att hon missförstod min frustration. Alldeles för mycket energi gick åt, jag bröt ihop och sen kände jag mig bara som ett stort svart hål. Jag tog med mig tankarna hem och har lyckats att få hela situationen och det sagda, begripligt för mig, tror jag i alla fall.
Visserligen ser jag det positiva i just denna "uppenbarelse" men det är tungt att sitta här, som en vattenlös brunn och inte kunna sova, fast det är det enda jag vill just nu.
Just nu känner jag mig oändligt stark i mig själv men samtidigt så totalt ensam, otrygg och matt. Jag är tacksam för de insikter jag fått idag samtidigt som jag knappt orkar knappa fram orden på tangentbordet.
Kanske hjälper det mig att lägga av mig en del av tankarna här, som en tung börda och sedan lägga mig för att vila?
Jag har lyssnat på mina binaural beats och konstaterar med stor sorg att jag fortfarande är så öm i trumhinnan i ena örat att det är obehagligt att lyssna med hörlurar (som är obligatoriska vid binaural beats). De fungerar på mig, det finns det inte den minsta tvekan om, men jag kan inte utnyttja dem så mycket som jag skulle vilja...
Nu ska jag gå och se om jag är välkommen i drömmarnas svala, befriande, omfamning... Jag önskar er alla god natt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar