Antingen eller...

I min värld så är det mesta antingen eller. På eller av. Upp eller ner. Svart eller vitt. Det finns inga mellanting och inget som är lagom. Antingen så går det i femhundratjugo eller så är det tvärnit. Inget nervarvande här inte... Antingen så intresserar något mig och då går jag upp i det med hela min själ och mitt hjärta eller så intresserar det mig inte det minsta och då kan jag inte för mitt liv uppbåda energi för det...

Gråskalor är något som jag inte alls förstår mig på. Finkänslighet är heller inte en av mina starka sidor. Ofta hoppar grodorna ur munnen och det rationella, vettiga tänkandet, kommer flera meter efter... Men då är det ju redan för sent...

Och inte lär jag mig heller, för det mesta...

Jag tolkar allt bokstavligt och säger allt jag menar.Och det är där det krockar för det mesta...

En god vän till mig fick en enorm glödlampa att tändas i huvudet när han istället för att tjata om gråskalor bad mig att istället tänka på det svartvita som mer eller mindre svartvitt. Att föreställa mig saker som mer/mindre svart eller mer/mindre vitt i till exempel fyrkanter eller cirklar fick mig att greppa situationer lite enklare. Och då när allt känns JÄTTESVART, så kan jag bara "backa" lite, så blir den jättesvarta fyrkanten eller cirkeln mindre och då kan jag se det vita bortom det... Det var en enorm "aha-upplevelse"...

Jag har ett enormt intresse för böcker. Jag läser det mesta jag kommer över. Jag älskar mina böcker! Jag njuter av att hålla i en bok! Vetskapen om att jag ska få ta del av en berättelse, sann eller påhittad, fyller mig med sån tillfredsställelse att jag ryser hela jag. Jag är så tacksam för att jag kan fokusera på just det. Bara tanken på att inte ha böcker fyller mig med sån enorm sorg att jag nästan gråter. Jag har svårt för att bara vara och inte göra någonting alls. Att ta ett "avslappnande" bad utan en bok är för mig totalt otänkbart. Jag har mina egna böcker i badet. Alla andras, lånade, böcker är jag så rädd om så det är löjligt. Jag insuper varje ord och varje bok med total hängivelse och lycka. Periodvis i mitt liv har jag varit så totalt utmattad att jag inte kunnat läsa och jag ser på mina böcker och kvider inombords för att min hjärna och kropp vägrar samarbeta med mig och inte räcker till för att ta till mig det fantastiska i varje bok jag upplever. Jag var inne i en sån period för några månader sedan och det var fullständigt vidrigt! Det är väldigt sällan just det har hänt mig. Nu är jag återigen inne i total synkronisering med böcker. Jag läser allt jag kan! Många av mina böcker har jag läst flera gånger om. Jag kan till och med ha 3-4 böcker igång samtidigt. En på bussen, en i badet, en eller två vid läggdags. Jag har inga problem med att hålla berättelserna isär. Jag är mer eller mindre besatt av det skrivna ordet. Typiskt "aspigt" (asperger). Men jag skulle inte kunna föreställa mig mitt liv utan böcker...
Jag har jättesvårt för att förstå hur någon inte kan/vill läsa böcker...