Jag har fått äran att bli mamma åt två fantastiska kreationer! En dotter, vacker som en dag, på 5 år och en son, en ljuvlig charmerande rödtott, 3½ år gammal. På grund av alla omvälvningar i mitt liv så bor dessa underbara för närvarande på heltid hos sin far. Jag har fler än en gång brottats med mitt inre monster om vare sig jag är värd att vara mamma åt dem, så värdelös som jag är eller orka kämpa och slåss för att vara deras mamma i vått och torrt.
Jag kämpar! Gud ska veta att jag kämpar!
Målet är att återgå till att ha barnen varannan vecka och njuta av deras närvaro och utveckling. Jag inser att det målet ligger någonstans där framme och att jag måste ha tålamod och ta emot det jag kan under tiden...
Idag hade jag ett samtal med en fin vän. Jag fick insikt i att bara plocka bort alla negativa tankar och klänga fast vid att jag har två underbara barn som jag varit med och skapat. Som jag burit i min livmoder i 9 månader, fött fram och älskat och omhuldat som den vaksammaste tigerhonan på savannen... De är min ledstjärna och mitt ljus. De är det som är det viktigaste och mest värdefulla värda att kämpa för genom de mörkaste ångesttunnlarna och djupaste klyftorna i tillvaron.
Just idag så har jag haft mina barn hos mig över dagen. Hela dagen har varit fantastisk. Fylld med glädje, kärlek, ömhet, närhet och det heliga i mamma-barn relationen! Jag har sett allt i ett helt nytt ljus. Jag har bara tagit emot all den kärlek mina barn sänder ut och ger mig. Jag har med glädje hjälpt dem när de bett mig istället för att känna stress och irritation i att bli avbruten. Det kvittar nu. De kommer först och allt annat kan falla sönder omkring mig bara jag fortsätter att uppfylla min vackra gåva i att vara mor!
Jag har fått kärlek i överflöd! Pussar och kramar och ömhetsbetygelser! Jag plockar fram minnesbilderna och njuter av hela mitt hjärta! Jag lägger varsamt och vördnadsfullt tillbaka minnesbilderna i mitt hjärta och känner värmen och den totala lyckan som ett barn kan sprida!
Bara att ha dom här hemma. även om de var på sina rum eller ute och lekte, fyllde mig med sån tillfredsställelse och den totala vetskapen om att mitt liv är fullkomligt när mina barn är närvarande. Allt jag gör får ett syfte och en mening. Jag utför med glädje och lätthet alla de sysslor som annars skulle tynga mig och bara skapa stress och ångest. Mina barn är mitt plåster på själen, min räddning och min väg tillbaka till livet och verkligheten!
Jag tackar så innerligt min vän som öppnade mina ögon och fick mig att se och inse det obeskrivligt värdefulla i att få vara mor åt mina barn. Vare sig jag känner att jag är värd det eller inte så har jag blivit tilldelad den ofattbart fantastiska rollen som MAMMA åt två ljuvliga barn!
Idag är jag så tacksam och lycklig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar