Jag har tidigare beskrivit hur socialförvaltningen räknar på vad man ska kunna leva på i detta samhälle. Kort sammanfattning: Om min inkomst är högre än summan av min hyra, hemförsäkring, elräkning, a-kassa och fackavgift samt riksnormen för överlevnad 3800:- (dvs mat, hygien, resten av räkningarna osv) så är jag inte berättigad till ekonomiskt bistånd av socialförvaltningen. De tar alltså inte hänsyn till underhållsskyldighet för barn, skulder hos CSN eller andra skulder och andra räkningar.
Jag har med hjälp av socialförvaltningen kommit till insikt om att jag inte har någon som helst koll på min ekonomi. Jag har en total oförståelse när det gäller förhållandet till pengarna som finns på mitt konto och hur länge de ska räcka innan nästa inkomst kommer in. Hur jag har lyckats överleva hittills är för mig en gåta samt att jag har världens mest fantastiska föräldrar som gått in och räddat skinnet på mig mer än en gång.
Hur som haver så har jag i allafall för mycket i inkomst enligt socialförvaltningen för att kunna få ekonomiskt bistånd från dem. Jag har in runt 10500:- i sjukpenning och räkningar på runt samma summa. Men eftersom socialförvaltningen inte tar hänsyn till skulder och annat så anser de att jag inte kan få bistånd.
Under denna utredning så ställde socialförvaltningen kravet på mig att ansöka om god man för att få rätsida på min ekonomi. Detta var innan jag fått avslag på ekonomiskt bistånd.
Idag ringer en person från Tingsrätten och förklarar för mig att om jag blir beviljad god man så måste jag betala en del av dennes lön själv. Döm om min förvirring när jag försöker få ihop det i mitt huvud. Jag har inte ens pengar så det räcker till mat, men jag ska dessutom skaka fram pengar för att betala för en god man. (Väldigt svartvitt, jag vet, men så kändes det rent spontant). Om jag förstått saken rätt så räknas det ut individuellt hur mycket man ska betala för sin god man själv. Då uppstår ju genast följdfrågan i mitt huvud, HUR exakt räknas det ut och vad tar dom med i den beräkningen. Tänk om den beräkningen är lika overklig som socialförvaltningens beräkning?
Nu ska jag ju försöka ta reda på just denna information. Men jag är så trött på att bli bollad mellan instanserna som en pingisboll. Jag avskyr att kontakta myndigheter per telefon, jag är livrädd varje gång. Jag tycker till och med att det är jobbigt att ringa per telefon till mina vänner! Kan jag, så skickar jag sms och mail.
Den galet härliga nyheten idag är dock att jag äntligen fått en lägenhet i Vetlanda. För närvarande bor jag i en liten håla utanför "storstaden" där lokaltrafiksförbindelserna är bedrövliga. Jag känner mig mer eller mindre låst och fast här ute eftersom jag inte har bil längre. Ser så fram emot flytten samtidigt som jag bävar inför all stress och allt stim som en flytt innebär.
Och nu får jag spänna fast säkerhetsbältet igen och hålla i mig hårt för nu kommer nästa ADHD-hypersving. Som jag avskyr dem! Precis när det skjuter fart är jag överlycklig och mår som bäst. Jag har oändlig energi och tror på det själv dessutom. Fast jag vet ju hur ont smällen gör när jag rasslar i backen i femhundratjugo om någon dag eller två. Jag behöver verkligen en adekvat medicinering för mina diagnoser.
Fast just nu, denna sekund, detta ögonblick är alla mina moln rosa och mitt hjärta lätt. Samtidigt är jag livrädd. För jag vet ju alltför väl vad som komma skall. Tänk om jag bara kunde styra över detta, ha ett grepp om mig och dessa humörsvingar...
Men jag står fortfarande, vägrar ge mig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar