Ångest är ett monster som bor inne i kroppen och tvekar inte en sekund att sluka en med hull och hår. Ger man det lillfingret så tar den snabbt hela handen. Att bemästra ångesten har för mig gått i vågor. Ibland är jag bättre på det och ibland misslyckas jag katastrofalt.
Något som däremot aldrig slagit fel för mig är att använda mig av naturliga hjälpmedel.
Vad jag däremot inte har lyckats klura ut hittills är varför det är så lätt att glömma bort att dessa hjälpmedel finns och varför det ibland är så sjukt svårt att själv komma ihåg att utnyttja dem...
Det finns en hel uppsjö ångestdämpande mediciner ute i samhället. Lergigan, Atarax, Sobril, Stesolid mm... Dessa har aldrig fungerat något vidare på mig. De tyngre ångestdämpande har endast lyckats kapsla in mig i min kropp med min ångest och gjort så att jag är helt avskärmad och inte har kunnat förmedla ångesten. Jag har blivit inlåst i mig själv med monstret. Fullkomligt vidrig upplevelse... Andra ångestdämpare knockar mig totalt men gör inget med själva ångesten. Den finns där lik förbannat.
Jag låg inlagd på psyk under en vecka i november 2010. Där kom jag för första gången i kontakt med akupunktur mot ångest. Det går ut på att man sätter akupunktur nålar i de sk NADA punkterna i öronen. Det finns 5 punkter i varje öra som man stimulerar genom att sätta dessa nålar. För mig var effekten helt otrolig! Från det att första nålen sattes så kände jag mig så lugn och harmonisk. Inte nog med att jag blev som en filbunke, för mig höll effekten i sig i nästan ett dygn!
Jag har också blivit introducerad för något som kallas binaurala pulser. Det är ljudvågor som fungerar på olika plan i hjärnan. Det finns en uppsjö program för bland annat smartphones som kombinerar dessa ljudvågor för olika effekt. För insomning, avslappning, ångestdämpning, fokusering mm.
Jag tog idag för första gången tag i det och när ångesten kom krypande så lade jag mig ner med mina hörlurar och min iPhone och lyssnade på ett 40 minuter långt program mot ångest.
För det första... Jag! Ligga ner! När jag har ångest!!! No way! I normala fall alltså...
Döm om min förvåning när jag ligger där helt passiv och lyssnar på vågskvalp och ett biljud som låter som typ testbilden på tv, ni vet med de här pipande ljuden i olika tonart... Och jag känner mig bara lugnare och lugnare. Efter 40 minuter var ångesten som bortblåst. En blek skugga som hänger kvar i periferin, men inte mer.
Ett litet steg närmare att besegra det lilla monstret!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar