Witalabostäder och sorg

Jag hyr en lägenhet av Witalabostäder.
Sen jag flyttade in här 1 oktober 2012, så har mer och mer uppdagats. Idag tömde jag hela mitt kök för jag tror jag ska kräkas rakt ut om jag behöver ha något som har med mat att göra, i det så kallade köket.

Nu vet jag ju att jag egentligen inte tycker att detta har på denna blogg att göra, eftersom det inte passar in någonstans i syftet, målet eller visionen med min blogg. MEN, detta är en av anledningarna till att min kreativitet inte flödar fritt för närvarande... Jag kämpar med att försöka hålla en rutin, få in en struktur med schema över dagen/veckan/månaden. Jag arbetar med att försöka tänka positivt och hitta fotfäste i allt det som känns som kaos i de vardagliga bitarna av livet. Men det är inte så lätt när det mesta omkring mig för det mesta känns som fullständig kris. Det blir inte enklare av att jag konstant upplever att jag inte förstår omvärlden och vad värre, att omvärlden inte begriper något av det jag säger eller hur jag reagerar. 

Sen kan jag skilja på att det troligtvis inte ÄR kris hela tiden, fast jag KÄNNER så. Men det är just där min oförmåga träder in fullt ut. Jag upplever känslan av kris, panik, ångest, förtvivlan. Allt det i kubik, upplever jag. Det kan jag inte styra över så mycket. Och det hjälper inte mig det minsta när folk oförstående ser på mig och undrar vad jag jagar upp mig för. Det gör inte saken bättre, det får mig bara att känna mig ännu mer "fel" och "missbildad". 

Jag inbillar mig inte att någon ska förstå hur jag känner, lika lite som jag inbillar mig att jag någonsin kommer att förstå hur andra känner eller fungerar. Men jag hade verkligen behövt att människor tog sig tid att tolerera och acceptera att min känsla är lika verklig som deras. Att människor stannade upp ett tag och talade om att de förstår att jag upplever det jobbigt men sedan även förklarade hur DE upplever saken från sin synvinkel. Istället för att slå ifrån sig och säga att "men, så allvarligt är det inte" eller nåt liknande. Jo, för i min hjärna så känns det "så allvarligt" och det förvärras av att någon försöker "vifta bort det". Det bästa vore att, för det första, få "tillåtelse" ATT känna, det jag känner och därefter en konkret förklaring på varför de flesta andra INTE känner så. 

Om jag får vara jag och sen får "vägledning" i att se vad som är "udda" i min tanke/känsla/reaktion i förhållande till "normen", så hjälper det mig och då finns även möjligheten att "lära in" att "dämpa" vissa drag.

Bara för att ni ska få en bild av vad jag talar om när det gäller mitt "hem" så har ni här nedan några smakprov på vad jag menar med det allra första stycket i mitt inlägg.

Vid toalettstolen. Det låg en tjock intorkad kant med kattsand när jag flyttade in.

Detta hittade jag under frysen, det såg likadant ut under kylen.

Vid väggen bakom frysen fanns detta hål, mitt i väggen. Vad som bor i hålet, vågar jag inte ta reda på.

Avrinningen i kylskåpet mynnar ut i "detta" på baksidan. Det bruna som hänger i övre hörnet är något som bor i hålet i kylen. Det växer hår på den också.

I ena hörnet bakom frysen vid takhöjd ser det ut såhär...

Vid toalettstolens baksida mellan tank och sits ser det ut såhär.

När jag plockade av spolknappen på toastolen...

... och locket för att titta ner i tanken...

Jag plockade bort "locket" för ventilen i badrummet...

Tapeterna runt om i hela lägenheten är kletiga, kladdiga, sönderrivna av katter...

Bakom elementet i "barnens" rum

Längs hela golvlisten i vardagsrummet finns något obeskrivligt kladd. 

Under diskbänken i "sopskåpet"

Under diskhon, där rören till vattenkranen går.

Ena avloppsröret i diskhon.

Listen längs golvet under köksskåpen

Köksskåpen, när jag plockade bort hyllorna.

Hyllorna som var i köksskåpen.

Köksskåp

Vid taklisten i köket

Spricka vid ytterdörren där det blåser in luft utifrån

I köksfläkten

En odefinierbar fläck under kylen eller frysen

Lite av allt det damm och vad som nu kan tänkas frodas bakom elementen

Detta är bara ett litet urval av allt som är "fel" med mitt så kallade hem. Jag har kontaktat hyresvärden för nästan 2 veckor sedan men fortfarande inte hört något. Det sorgliga är att jag helt enkelt inte ORKAR sanera lägenheten själv, eller springa till pressen, eller klaga dagligen hos hyresvärden. Jag kämpar med att försöka överleva varje dag. All min energi går åt till att försöka överleva. Med överleva menar jag, kliva upp, äta, sova, fungera. Allt annat, som att upprätthålla rutiner, gå på möten, hantera dosförändringar i medicinering, sociala kontakter, arbetsträning, ta reda på olika slags informationer, försöka begripa mitt "funktionshinder" och hur andra tänker och fungerar... Det är saker som slukar energi som jag inte ens har när jag kliver ur sängen. 

Men jag håller mig till mitt nya motto "Acceptera livet som det är". Om det innebär att livet är kamp, strid, konstant känsla av att vara "ufo", trötthet som jag parerar med att försöka skratta åt eländet några gånger om dagen i allafall.... Ja, då får jag ju helt enkelt jobba vidare på att acceptera mitt liv som det är. 

Fast jag hade bra gärna tyckt det var rätt trevligt att ha ett hem som inte kändes så "råttbo-aktigt" efter en annan hyresgäst och hyresvärdens "ignorans" av lägenhetens skick i övrigt... Fast å andra sidan bor ju folk i kartonger på gatan... Fast de betalar inte pengar till en "hyresvärd" som påstår att de erbjuder en ett "hem"... Ja, ja... Jag får väl leva med att jag inte begriper ett skvatt och mysa ner mig i min egen "zon" och hitta små ting att skratta åt... Som det slemmiga i hålet i kylen... Jag har döpt det till "Herr Mööl" ;-)