Dokumentation i realtid

Många gånger har det slagit mig att jag vill klargöra en sak här, i ett inlägg. Sen har det fallit bort för att åter dyka upp som en punkt som känns viktig att forma och poängtera!

Denna, min blogg, har till syfte att dokumentera en livshändelse. En resa som jag väljer att belysa i realtid, inifrån, utifrån, genom mina ögon. En livssituation som råkar sammanfalla med en pågående våg genom samhället där osynliga funktionshinder hos vuxna blir alltmer framträdande och tydliga. Ett "bekymmer" för den struktur omvärlden formats till, utifrån produktionskrav och pressen att fungera i en strukturerad mall som för många är en omöjlighet.

Detta är inte en personlig dagbok där jag gnäller, beklagar mig, tycker synd om mig. Jag är inte ute efter att bli ömkad eller att bli "tyckt-synd-om". Jag är inte nödvändigtvis ute efter medlidande heller. Det kan verka som att jag gnäller och det kanske jag också gör emellanåt, men det är inte det primära syftet. Jag är ute efter konkret förändring genom att bidra med en del av "mig" som insats för att underlätta i synliggörande av problematik och dela denna process med omvärlden.

Jag har en målbild av vad jag vill föra fram. Jag har medvetet valt en begränsning för att kunna koncentrera mig på det som är att isolera just denna del av mitt livs resa och dokumentera det. Människan är en komplex varelse och det mesta i livet flyter ihop och flätas samman. Min hjärna är kapabel att till viss del särskilja och separera just denna process som omfattar besked, insikt, hantering, förståelse och omsättning till verklighet när det gäller att få diagnos ADHD/Asperger.

Jag lyckas inte alltid med det, för trots allt är jag bara människa, med fel och brister.

Mina inlägg kommer förhoppningsvis att lägga grunden i min egen forskning i framtiden, för att kunna bidra med en samlad bild av vad som händer i ett psyke när man får en "etikett" för vad som felas en utifrån den förväntade funktionsgraden i omvärldens krav och regler.

Kanske kan min envisa övertygelse om att hålla fast vid mitt projekt om "dokumentation i realtid" också ge inblick för andra som berörs. Antingen det är att de själva fått en "etikett" eller yrkespersoner som behöver "realtids-inblick" för att kunna fastställa vissa bedömningar, vissa teser, vissa förutsättningar.

Det som sker i mitt psyke idag är svårt att återskapa imorgon, när jag tagit ytterligare ett steg, format nya insikter, lämnat ett vägskäl, kommit till en ny korsning. Alltså ser jag det som ytterst viktigt att utnyttja min verbala förmåga och skriva, berätta, belysa, uttrycka. Här och nu!

Märk väl att jag bara belyser EN del av mitt liv här. I mitt liv pågår mycket annat och jag är mycket mer än mina diagnoser. Jag har intressen och ett "liv" där mycket av det jag skriver om "här", inte ingår mer än som en svag skugga i bakgrunden.

Och just däri, ligger själva utmaningen för mig. Att hålla isär denna del av mitt liv, från "jag som helhet" både här på bloggen men också i mitt privatliv.