Det är precis så det känns i huvudet. Som om jag drabbats av vinterkräksjuka i hjärnan. Jag spyr på tillvarons krånglighet! Att något så enkelt som att ge sig själv tid och utrymme att må bättre ska krånglas till. Istället för att få tid och tillfälle till att skapa lugn, struktur och harmoni så känns det som om jag inte gör annat än fyller i blanketter, springer på möten, jagar information som är nödvändig för att jag ska kunna klamra mig fast vid ekonomisk trygghet och ett tak över huvudet.
Allt detta gör så att det blir rusningstrafik i hjärnan. Klockan är konstant 7 på morgonen på alla motorvägar som finns tillgängliga innanför skallbenet på mig. Det hjälper inte att jag har ett strukturerat schema, prydliga "att-göra-listor" och bestämda tidpunkter för dessa uppgifter som måste göras, blanketter som måste fyllas i och skickas in, beslut som måste läsas igenom och förstås. För mig är det omöjligt att lägga det helt åt sidan och sedan ägna mig åt någon läkande aktivitet såsom läsning, målning, musik, promenader, avslappning... Så fort en uppgift eller en information passerar mina ögon eller öron så finns den där inne i hjärnan och bidrar till trafikstockningen. För att inte tala om alla avgaser som förorenar och den smog som bildas av denna trafikstockning. För en sak är säker, de har totalt glömt bort att sätta upp skyltar med texten "tomgångskörning förbjuden" där inne...
Det är som att dra igång ett helt kärnkraftverk för en enda liten glödlampa. Totalt slöseri! Meningslöst!
Det är som att hela tiden stoppas, avledas och bromsas av hinder utifrån av folk som envisas med att hävda att detta är nödvändiga åtgärder för att jag ska fungera bättre, må bättre, orka mer. Vad är det för fel med att bara försöka "leva" istället?
Gör saker som får dig att må bra, säger många... Det är ju det jag vill! Jag vill inget hellre än att lägga min kapacitet och ork på att bygga upp mig och reparera allt det trasiga inom mig. Men när de enkla aktiviteterna består av att jag först måste göra den ena åtgärden där och fylla i de uppgifterna här och kontakta den och den, få klartecken av ditten eller datten så slutar det med att jag är så utmattad när jag väl kommit till punkten där jag har åtgång till själva aktiviteten och då faller hela konceptet i huvudet på mig.
(Bildkälla: seeab.se)
Jag undrar jag om det kanske är så att alla de här "åtgärderna", mötena, besluten och blanketterna i själva verket kanske är ett försök att stressa "sjuka" människor till att försöka hoppa över alla reparerande åtgärder och antingen kasta sig ut i arbetslivet igen och bli produktiva eller att de tar livet av sig. En gallringsmodell. Survival of the fittest liksom... Enligt deras synsätt och mall...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar