Biverkningar, elakt virus eller bakterie?

I 1½ vecka har jag varit förkyld. Feber som kommer och går. Känns inte som en vanlig hederlig förkylning riktigt. Det är någon liten detalj, som jag inte kan sätta fingret på, som inte känns riktigt som det ska. Jag har också, de senaste veckorna, i takt med att yttertemperaturen sjunker, blivit mer och mer kall om fötter och händer.

Nu är då frågan: Är detta biverkningar på Ritalin, ett elakt virus som går eller en bakterieinfektion? Eller kanske en kombination av allihop?

Jag läste igenom bipacksedeln för Ritalin för några veckor sedan och insåg att biverkningar, såsom ökad infektionskänslighet och risk för att utveckla Raynauds sjukdom, kanske var anledningen till denna utdragna förkylning, febern och de kalla händerna och fötterna.

Mina fötter ser ibland ut som på ett lik, blåmarmorerade. Jag går konstant med raggsockar på fötterna och kan inte gå ut utan vantar. Det bränner och smärtar i fingrarna och tårna om jag inte ser till att hålla dem varma.

Jag kontaktade min kontakt inom psykiatrin igår och meddelade mina symptom. Jag blev kontaktad några timmar senare och uppmanad att uppsöka vårdcentral så snart som möjligt för EKG och blodprover. Det var tydligen oroande med kylan i händer och fötter. Eventuellt så skulle jag också få sluta med Ritalin, beroende på provsvaren. Jag upplevde det som att det var det som gällde framöver, att sluta med all medicinering och lära mig leva med mina diagnoser omedicinerad.

Jag har vid flera tillfällen avhandlat, här på bloggen, hur plågsamt det är att börja med ny medicin och hur lång tid det tar att börja känna positiv effekt och att måendet är tusen gånger sämre under tiden. Nedan följer några länkar till dessa inlägg för dem som är intresserade:

- Inställning av medicin
- Det finns mediciner som är värre än sjukdomar
- Motpoler

Tror det finns fler inlägg om just detta men nybörjare som jag är så har jag inte varit så duktig med att sätta etiketter på inläggen alla gånger och det försvårar uppletandet av inläggen.

Jag har ätit Ritalin i 2 månader nu och är sedan några veckor inställd på en och samma dagliga dos. Det tog, i runda slängar, 1½ månad att "landa" och börja känna viss stabilitet i medicineringen. Det har varit en evighet för mig. Spiraler av panik och ångest. Outhärdligt. Men jag har tvingat mig att fortsätta, att ge det en chans, i förhoppningen att det ska hjälpa.

Nu står jag då inför det eventuella faktum att jag kanske ska behöva gå igenom samma berg- och dalbana igen med nedtrappning av denna medicin, innan jag ens hämtat mig från den påfrestning som inställningen av densamma har inneburit...

Jag känner mig onekligen som en försökskanin. En ganska uppgiven sådan just nu i alla fall.