Vad är det som händer?!

Jag är så fullkomligt ställd och tagen av hela den omvandling jag verkar genomgå! Jag kan knappt förstå att det är möjligt samtidigt som jag vet i varje cell av mitt väsen att det är helt rätt!

En del kanske tänker att det är en hyperaktiv fas i ADHD, som många (inklusive jag själv) beskriver om och om igen. Själv kan jag bara säga att det är allt annat än hyperaktivitet.

För det första har jag aldrig upplevt något liknande tidigare och för det andra så är det inte det minsta hyper i min vardag...

Den förändring jag talar om började egentligen för väldigt länge sedan, kan jag se nu i efterhand, men den mest radikala insikten kom väl för snart 2 veckor sedan.

Jag har upplevt precis samma känslor som tidigare. Tungsinthet, trötthet, förvirring... Ingenting i min vardag eller omgivning har egentligen förändrats alls. Lägenheten är som den varit, inga besked om nya tapeter. Inga situationer eller "problem" i mitt liv har egentligen heller förändrats. Det enda som har förändrats är jag och min syn på allt!

För det andra har jag aldrig tidigare i mitt liv, som jag minns, haft en så lång stabil tillvaro som nu. Jag har alltid pendlat i humör och mående från himmel till helvete minst en gång om dagen, för det mesta fler. Nu har jag känt att jag "mår bra" konstant. Inom mig bär jag en känsla av inre frid, harmoni, glädje och styrka som jag inte lyckats komma i närheten av någon gång tidigare. Det är på ett helt annat plan, totalt skilt från omvärlden.

Vissa dagar har jag känt att jag vacklar och tappar fokus men i slutet på dagen har jag ändå hittat tillbaka till mig själv och min inre kärna av lycka.

Jag har lärt mig att ingenting i mitt liv som händer mig kan påverka mig om inte jag själv väljer att låta det påverka mig. Jag har lärt mig att skilja på vad som är "jag" (min allra innersta kärna) och vad som är hjärnan. Jag kan ju redan nu öppet meddela att "jag" återtagit kontrollen över mig själv. Hjärnan kan inte styra och ställa över allt eftersom "jag" består av mycket mer än så. Inom psykiatrin finns det någonting som kallas psykosyntes som ni kan läsa om här.

I kursen jag går som finns att läsa på Kreativ Insikts hemsida, här, ägnas en del åt något som kallas att hitta sina "delpersonligheter" och sedan arbeta med dem och omfördela arbetsordningen och öka kapaciteten hos en del och minska hos andra och se till att ens "jag" är den som styr/dirigerar det arbetet.

Man kan väl säga att det är där jag står just nu... Bland annat...

Jag har gått från att förakta mig själv, nedvärdera mig, sparka på mig själv, ömka mig, underskatta mig och min kraft, förtvivla och fokusera på det jag inte kan/klarar av till att med helt nya ögon betrakta alla delar av mig med ömhet, kärlek, tacksamhet, förståelse, omtänksamhet och glädje. Jag har vänt blicken inåt och accepterar hela mig som jag är, förlåter mig själv för att jag inte tidigare förstått bättre, insett att om inte jag visar mig själv kärlek, omtänksamhet och tacksamhet så kan jag aldrig få det fullt ut från någon annan eller ens få mina barn att älska sig själva och vara stolta över sig själva. Hur ska de förstå hur de ska göra om inte jag visar dem först.

Jag tänker ofta till en extra gång när jag bemöter mig själv och frågar hur jag skulle behandlat mina egna barn i det läget eller min bästa vän. Förr så hade jag gjort tvärtom mot mig själv. Idag behandlar jag mig själv som det mest värdefulla jag har jämte mina barn.
Jag har också förlåtit mig själv för allt ont jag utsatt mig för i ren okunskap.

Det viktiga är att släppa och rikta fokus mot här och nu och framåt. Vad som har hänt kan jag ändå inte förändra.

Något annat jag gjort är att konstant peppa mig själv och rikta in mig på positiv fokus. Jag har satt upp lappar, tavlor, uppmaningar till mig själv överallt i mitt hem som bara är positiva och kärleksfulla! Även uppmaningar om att stanna till i nuet och andas en stund. Den har hjälpt mer än en gång när jag mest behövt det. Att stanna till i tio sekunder, blunda, ta ett djupt andetag och bara landa i sig själv och hitta den innersta kärnan som bara är kärlek och frid.

Jag har slutat att kämpa och spjärna emot. Jag lyssnar inåt mycket mer och plötsligt så har jag fått in både måltider och vilopauser helt automatiskt. Jag har inte ens märkt det själv. Det blir så naturligt självklart när jag lyssnar på hela kroppen och eftersom jag ärligt vill ta hand om hela mig så är det självklart att jag äter när kroppen säger att den behöver mat. Det mest häpnadsväckande är att ju mer jag utvecklas och stärks i min tillit till mig själv, desto mer positivt sugs det in i min tillvaro från alla håll och kanter. Det negativa har sakta men säkert suddats ut och försvunnit ur mitt liv. Negativa människor som tidigare funnits i mitt liv har bara försvunnit. Antingen så ser jag dem inte längre eller så undviker de mig. Hur det än är så känns det oviktigt.

Att också inse att jag själv väljer vad jag lägger positiv/negativ laddning i är en stor del. Att inse att känslor och tankar i sig inte kan påverka mig om jag väljer att bara "notera och släppa" och att valet att blanda in min energi är helt upp till mig själv.

Och nej, jag är inte färdig med mig och mitt arbete på långa vägar! Jag känner mig som ett spädbarn som ska lära sig krypa eller gå igen. Det är läskigt ibland, skrämmande och ovant men bara jag återvänder till mitt inre och min kärnpunkt så hittar jag tillit och tacksamhet och då vet jag att jag är på rätt spår.

Tacksamhet, ömsinthet och hänsyn är enorma delar av detta!

Jag plockade till mig kunskapen från "The Secret" där budskapet i princip går ut på att man "skickar ut sin beställning till universum, föreställer sig att man fått det man beställt och känner den känslan och sedan är tacksam". Jag började med att helt enkelt bestämma mig för att jag skulle "må bra" imorgon, jag visualiserade morgondagen och kände hur bra jag mådde och att jag nästa kväll var tillfreds och så tacksam. Och jag fick det! Jag har fått det varje dag efter det! Jag går igenom samma procedur varje kväll. Tänker igenom dagen och känner tacksamhet och glädje över att jag fått "må bra", som jag bestämt, och sedan lägger jag fokus på morgondagen och "beställer" må-bra-paketet igen...

Sen kör jag stenhårt med min "självhypnos" app varje kväll. Sök på NLP eller selfhypnosis så ser ni lite vad som finns. Jag har några olika med en man som heter Eric Brown. I sina program  "präntar" han in färgen "röd" som en "trigger" för självkänsla, styrka och fokus på sitt mål (i slutet på programmet). I början tyckte jag det lät helmärkligt men efter någon vecka så märkte jag hur jag gick och log när jag passerade röda brevlådor, såg röda bakljus mm. Nu har jag fyllt mitt hem med färgen röd.

Inom NLP finns en svensk man som heter Fredrik Praesto som är bra. Bara som tips... Däremot har jag inte hittat någon app med honom för smartphone... än.

Insåg precis att jag nog har upprepat mig själv helt från ett tidigare inlägg. Bestämde sedan att det får stå kvar som det är! Detta kan inte betonas nog! Inte upprepas för många gånger! Inte läsas om tillräckligt!

Jag har det precis som jag hade det tidigare med den enda skillnaden att jag numera värdesätter mig själv som den enda "jag" som finns. Jag ska leva med mig själv resten av livet, varje dag, mer än någon annan någonsin kan leva tillsammans med mig. Varför skulle då inte min egen inre relation vara viktigast för mig? Om jag är i harmoni och i ett balanserat, fridfullt och kärleksfullt förhållande till hela mig så kan det ju inte annat än dra till sig mer harmoni. Dessutom lär jag barnen värdet av sig själva genom att själv föregå med gott exempel. Barn gör som vi gör, inte som vi säger!

Mitt nya ledord numera är: "Just do it! Because you're worth it!"
Dom som håller på med reklam, vet ibland vad de sysslar med... och de har rätt!