Konsten med att "inte vika tvätt"

Är det något på denna planet, som av någon outgrundlig anledning är bland det tråkigaste jag vet, så är det just att vika tvätt!
Det är såååååå trååååååkigt! Ibland ligger den rena tvätten i en hög hur länge som helst och bara är! Den ligger där och blänger, räcker ut tungan, busvisslar, gör fula grimaser. Ja, allt ni bara kan tänka er, gör den! Jag lovar! Min tvätthög är riktigt duktig på att reta gallfeber på mig!
Med tanke på hur duktig den är på att reta gallfeber på mig så tycker man att den borde ha lärt sig att vika sig själv vid det här lagen, men den vägrar.

Idag bestämde jag mig för att tackla den väldoftande (för det är ju trots allt ren tvätt) högen på ett helt annat plan. När den låg där och gjorde sitt bästa för att göra mig riktigt sur så bestämde jag mig för att inte låtsas om som att jag vek tvätt. I själva verket gjorde jag allt annat än "vek tvätt", inom mig själv alltså. Så jag koncentrerade mig på att "inte vika tvätt" och plötsligt så var tvätthögen hopvikt och inplockad i garderoberna! Snacka om att slå mig själv och den mållösa tvätthögen med häpnad!!!

När jag sedan med lätta steg svävade ut i köket så stod där en kopp med en tepåse och färdigt kokat vatten i vattenkokaren och bara log mot mig!

Givetvis måste jag ju med min sprudlande iver utforska om detta fungerar på allt som är såååååå trååååkigt! Bara det att jag just nu inte kommer på något sådär supertråkigt som behöver göras. Jag måste ha "inte gjort" alla de där sysslorna som var tråkiga, utan att ens ha märkt det själv.

Idag är en riktigt bra dag! Vad skönt att jag valde att fortsätta må bra. Jag börjar rent av bli ganska bekväm och duktig på det! Tacksam, kommer inte ens i närheten av att beskriva det jag är uppfylld av!