torsdag 6 december 2012

Hjärna utan hjärta = obegripligt

Det slog mig nyss, som det oftast brukar när jag är totalt oförberedd och inte lägger mig i så mycket med hjärnan, att hjärnan vore obegriplig utan hjärtat.

Nu kanske ni tänker, "Kära värld, nu har hon helt gått och tappat bort sig!", men det har jag inte. Så ni kan andas ut och slappna av!

Såhär menar jag... Alla bokstäver, alla ord, alla meningar. Allt det vore totalt obegripligt om vi inte lät hjärtat ta del av orden och lägga till en känsla. För det mesta har vi redan från barnsben lärt oss att ord är kopplade till känslor, så det är ingenting vi reflekterar över. Vi vet att "Fy skäms!" är kopplat till känslan "skam", vi vet att "Vad duktig du är!" kopplas till känslan "glädje" och så vidare.
Ofta går vi sedan vidare i livet och accepterar alla dessa ord och de vedertagna känslorna som är kopplade till dem som sanningar. Vi tror att det är såhär det är. Vi intalar oss att det inte kan vara på något annat vis. Eller så tänker vi inte alls kring det och bara lever efter det som "den enda sanningen". Den "värkliga verkligheten", så att säga.

Tänk då på den fantastiska möjligheten i att kunna välja en egen känsla till alla dessa bokstäver och ord. Och följaktligen kan man även utifrån den befintliga kopplingen mellan ord och känsla, välja orden, så att de istället skapar en skön känsla, en glad känsla, en hoppfull känsla.

Jag har själv upptäckt att när jag pratar med vänner och andra människor som använder ord som är kopplade till tunga och ledsna känslor, så har jag på något vis skapat ett filter genom vilket alla dessa ord passerar innan de landar i mitt inre. När orden landar i mig så är de omgjorda så att de automatiskt går att koppla till hoppfulla känslor.

Det var bland annat därför jag gav mig själv utmaningen i att se Jantelagen från ett positivt perspektiv, för ett par dagar sedan. För att liksom testa filtret. Det som är mest häftigt, tycker jag, är att jag verkligen TROR på min tolkning och då faller den "vedertagna" negativa laddningen ur Jantelagen som ett magnifikt magplask!

Så glöm inte bort att ni alltid kan välja! Ni har alla den enorma kraften inom er att välja den ljusa sidan, välja perspektiv!

Jag väljer att se upp i en oändlig himmel av möjligheter för att det är mycket trevligare än att titta ner i en gyttjig lerpöl. Lerpölen är mycket roligare att hoppa i! Och även om jag faller och möts av hinder så är det ändå trevligare att kunna välja OM jag vill hoppa i lerpölen eller, om jag inte har gummistövlarna på just då, ta vägen runt pölen.

Bara för att andra säger att man är tvungen att klafsa genom pölarna, för det är så livet är, och att det enda man kan göra är att vänta på att det ska sluta regna; så tänker jag istället att: "Regnar, det gör det ju nästan alltid i princip, hur man än vänder på det... Så det kan jag ju inte förändra... Men jag kan välja om jag ska hoppa i pölarna när jag har stövlar eller ta vägen runt pölarna när jag inte känner mig sådär jättebarnslig"

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar