Jag tror att de flesta med ADHD är riktigt snabba i sina tankeprocesser. Något som många gånger leder till förvirring, missförstånd och ganska så tokiga situationer...
Där har man ett val att själv antingen skratta åt sig själv och inse underhållningsvärdet av det och ta det med en rejäl skopa humor och förlänga livet med ett befriande skratt eller förbanna sig själv för att man är "fel".
Eftersom jag nu styrt om mitt tänk och är helt rätt så lutar jag mig tillbaka och förundras över tankeprocesserna på ett helt annat plan än tidigare. Jag skrattar mig själv fördärvad åt mitt sätt att liksom skippa steg 2-14 i en tankeprocess och sedan häpna över att det inte alls blev som jag trodde eller att det i bästa fall blir ännu bättre än innan...
Jag har tre exempel på lut där jag faktiskt roat mig kungligt åt mina egna påhitt när jag inte riktigt varit med hur tankarna gått utan bara gjort på impuls.
1. En kväll när jag skulle lägga mig och läsa innan sömntåget gick så blev jag vansinnigt sugen på oliver. Jag älskar oliver! Så en skål med oliver kändes helt rätt i kombination med en superb bok och tyngden av mitt kedjetäcke. Jag studsar ut i köket, fyller en skål med oliver och kryper ner i sängen. För att lägga mig tillrätta var jag tvungen att ställa ifrån mig skålen och bädda ner mig och ta på mig läsglasögonen för att sedan ta boken. Skålen lade jag i sängen och sedan bökade jag ner mig själv. Jag blev så totalt överrumplad och förvånad över att skålen välte och alla oliver rullade ut i sängen. Så där låg jag, halvvägs under täcket och rullade runt bland oliver. Jag skrattade så jag grät! Sen var det perfekt att jag hade tvättstuga dagen efter. Så jag hämtade en handduk, lade över det blöta efter oliverna och skrattade lite till!
2. En morgon när jag skulle klä på mig så stod min son (4 år) och pratade med mig samtidigt. Jag stod och skulle knäppa bh:n. Jag har alltid knäppt bh:n bak i ryggen. Även så denna dag. Jag tyckte det var lite knepigt att få ihop den och tittade till och med på knäppet. Fick ihop eländet och sen kände jag att det skavde lite vid axelbandet. Jag tittade ner och höll på att bryta ihop av skratt. Jag hade lyckats med bedriften att ta på mig bh:n ut och in! Hur min hjärna lyckades få till att knäppningen var korrekt (trots att den var omvänd) hade varit en riktigt intressant process att följa. Det fnissar jag åt än idag!
3. För ett tag sedan satt jag och fikade i köket med en vän. Jag hade ett doftljus tänt och insåg att veken var alldeles för lång och borde kortas av. Så jag hämtade en sax och inför ögonen på min vän som bara satt och gapade så klippte jag helt sonika av veken på mitten. Jag blev totalt ställd när ljuset slocknade! Min vän tittade på mig som om jag vore helt galen och undrade hur jag tänkte och jag undrade hur han tänkte som tyckte att jag var konstig och inte tyckte att ljuset betedde sig fel! I mitt resonemang så gick lågan hela vägen på veken och borde alltså inte påverkas av att jag klipper av veken på mitten, den borde inte slockna. Därför tyckte jag det var urbota korkat att först släcka ljuset, sedan klippa veken och efter det tända ljuset igen när jag liksom kunde skippa ett gäng moment genom att bara klippa av en del av veken...
Jag tycker än idag att det är ljuset det är fel på för mitt resonemang är väldigt logiskt och borde fungera!
Jag kan lugnt säga att jag har väldigt roligt åt mig själv och mina påhitt! En dag blev jag så sugen på kaffe och gick ut i köket bara för att inse att jag redan slängt på kaffe, glömt bort det och att det precis var färdigt! De flesta dagar händer något i denna stil och jag skrattar och blir lika glad varje gång och förundras över hur underbart "tokig" hjärna jag har! För med rätt inställning är min hjärna som en 10 månaders valp och då givetvis en korsning mellan bordercollie och blodhund. Helt underbar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar