Nytt ljus

Stubben blev rätt tråkig att sitta på efter en stund... Trots allt är vi människor ett ständigt föränderligt släkte. Vår energi förändras hela tiden och konstant. Vi är fantastiska varelser med de mest magnifika förmågor. Att sitta still och betrakta livet från en stubbe är visserligen rätt intressant samtidigt som jag är en sådan rastlös människa att det sällan fungerar för mig, att sitta helt still en längre stund.

Det var visserligen behövligt att pusta ut ett dygn, att bara landa i mig själv och acceptera livet som det är. Förr hade jag med all säkerhet gått runt i flera dagar med ångestmonstret i hasorna, väsandes och klösandes. Nu bestämde jag mig helt enkelt för att jag är värd ljuset och kärleken och ni anar inte hur bråttom det där monstret fick att fly sin kos. Aldrig har något så skräckinjagande blivit så intetsägande, på ingen tid alls.
                                                 
Det var dock rätt nyttigt att få möta djupet och inse att det fortfarande finns och är en del av livet. Det är en del av helheten. Mörkret och ljuset går hand i hand och formar den helhet som vårt liv består av. Att acceptera allt det, omfamna det, älska det och våga möta allt det är för mig Livet.

Är det något jag har lärt mig så här långt så är det att allt finns inom mig. Alla känslor, alla intryck, alla upplevelser av min värld genom mina ögon. Det går aldrig att fly ifrån ångesten, den finns inom mig. Det jag kan göra är att möta ångesten med öppna ögon och gå djupare in i mig för innerst inne, i djupet av mitt hjärta så bor kärleken och ljuset och det är bara ljuset som kan få ångesten att förvandlas till det skräckslagna barn, det trots allt är, som behöver en tröstande famn som vaggar och kärleksfulla ord, viskade med största ömhet.

Jag är exakt där jag ska vara och allt är precis som det ska vara. Jag är tacksamt i hamn efter ytterligare en nyckfull storm på livets hav. Havet är förunderligt och skrämmande ibland men jag skulle aldrig i livet stanna alltförlänge i en hamn. Jag är gjord för alla äventyr till havs... Och att få ligga på däck en stjärnklar, stilla natt och omfamnas av oändligheten jag ser som återspeglar det ändlösa i mig själv...