torsdag 2 maj 2013

Mitt skepp

Jag har tagit över rodret på mitt skepp, mitt skepp på livets hav. De hamnar jag når på min resa är nya exotiska platser med nya möten och nya passagerare på mitt skepp. En del ska till andra hamnar och några få stannar kvar, de har sina egna skepp att segla och vi seglar sida vid sida. Lyser upp varandras väg på nätterna.

Aldrig lämnar jag över mitt roder till någon annan. Förändringar blåser upp vindar på havet och stormarna är skoningslösa. Vågorna slår över relingen och sveper över däck. En del stormar är så ofantligt skrämmande samtidigt som jag vet att jag är den bästa kaptenen på mitt skepp. Jag anpassar seglen till vindarna och följer vågorna. Ibland misstar jag mig på kraften i stormen och är på väg att kapsejsa men då kommer jag alltid till en hamn där jag kan reparera mitt skepp och vila en stund.

En del stormar är så vilda och rasande att jag förlorar en del medpassagerare och ibland även de andra skepp som jag seglat med. I en del hamnar möts vi igen och återtar gemensam resa, en del möter jag aldrig igen.

Alla reser vi på livets hav. En del av oss driver planlöst, en del har överlämnat rodret i andras händer och en del av oss har tagit kommando över vårt eget skepp och gör det bästa vi kan. Vi blir skickligare på att segla, bättre på att beräkna vår färd mellan hamnarna, tryggare i vår vetskap att vi klarar de stormar vi seglar igenom.

Vi kan alltid välja om vi vill segla rakt in i stormen eller om vi kan undvika den till viss mån. En del stormar måste vi ta oss igenom för att nå vår efterlängtade hamn, där vi möter nytt och outforskat.

Nätterna när havet ligger blank som en spegel och månen lyser upp evigheten med sitt silversken omgiven av alla gnistrande stjärnor, när jag sitter ensam på däck och blickar ut över det oändliga stora och lyssnar på tystnaden, de är de stunder jag vet i mitt innersta väsen att jag kommer att orka med alla stormar och bli en bättre kapten och det är de nätter jag vet att jag valt rätt rutter och är på väg mot rätt hamnar.

Aldrig överger jag mitt skepp. Alltid fortsätter jag min resa mot nya mål, genom nya stormar. För all evig tid kommer jag att leva mitt liv fullt ut med allt vad det bär med sig och innebär!
Jag är kapten på mitt skepp och jag älskar livet på havet. Skeppet mitt är skapt för att segla och det ska det få göra ända till mitt sista hjärtslag.

2 kommentarer:

  1. Jag sitter, återigen, mållös av dina texter. Du kan verkligen komponera orden till något otroligt vackert och färgsprakande!
    Återigen har du gett mig lite mer insikter i mitt eget liv och mer nyfikenhet på min egen resa!:)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Det värmer så i hjärtat att höra att mina ord gör skillnad och att det kan hjälpa andra att hitta sin egen rätta väg :-) Tack!

      Radera