Mardröm eller budskap

Inatt vaknade jag med ett skräckslaget ryck och bultande hjärta och insåg med en djup lättnad att jag var trygg i min säng och att jag haft en mardröm utan dess like.

I drömmen kom en person till ett hus där jag befann mig tillsammans med många andra. Vi visste instinktivt att denna person hade onda avsikter och vi funderade febrilt på hur vi skulle kunna komma därifrån oskadda. Personen kom in i huset och började kallblodigt att slå ihjäl alla hon kom åt, med ett långt och skarpt svärd. Jag såg mig panikslaget efter hjälp och insåg att ingen skulle hjälpa mig och att jag måste fly för mitt liv. Jag sprang i panik och hörde stegen av denna iskalla kvinna bakom mig och i sista sekund vände jag mig om, för jag var fångad i en återvändsgränd och insåg med en förlamande skräck att det var jag själv som stod där med svärdet i högsta hugg och skulle låta det falla på mig själv. I samma sekund som jag skulle träffas av svärdet insåg jag att jag själv också höll i ett skarpt vapen som jag drev rakt in i kroppen på kvinnan/"jag" och samtidigt vaknade jag.

Någonstans vill jag tro att det finns ett ganska viktigt budskap i en sådan dröm, från det undermedvetna. Kvinnan som skulle döda mig (som var en version av mig själv) kan säkerligen liknas vid ångesten jag upplevt, av och till, under en tid tillbaka. För att överleva och släppa ångesten behöver jag aktivt göra något åt det. Jag behöver ta hand om mig själv bättre och stötta mig själv mer och i vissa lägen även försvara mig så att sådana känslor inte tar över i mitt inre. Något annat, som också slog mig, som väldigt viktigt, var att det är bara jag själv som kan försvara mig i det läget. Jag kan aldrig lämna över det ansvaret på någon annan. Det ligger alltid i slutändan på mig själv att ta hand om mig själv på bästa sätt.

Så nu är det dags att varva ner ytterligare och bromsa ännu mer och verkligen lyssna ännu mer inåt och tyda signalerna. Alldeles säkert är stora förändringar på gång och stormen jag tycks ha hamnat i behöver jag all min skicklighet till, för att komma hel till nästa hamn. Samtidigt vet jag innerst inne att jag är en alldeles förträfflig kapten och att jag gör bäst i att samarbeta med de ilskna vågor och piskande vindar som omger mig.