måndag 16 december 2013

Det komplexa med dubbeldiagnos

Nu har jag äntligen klurat ut hur skillnaden ser ut mellan att ha en enkel diagnos och att ha dubbeldiagnos. Skillnaderna är ganska markanta och jag kan tänka mig att det är därför jag ofta möts av förvirrade människor som inte tycker att jag passar in i "mallen" för antingen ADHD eller Aspergers. Jag möts ofta av kommentarer som "Det märks inte på dig" och "Du beter dig inte som andra med Asperger (det är främst Asperger dragen som folk reagerar på att jag "saknar", enligt hur de ser på saken). Och till stor del så stämmer det alldeles utmärkt. Jag är ingen "typisk" aspergare eller ADHD:are.

Jag har kommit på en liknelse (som tydligen ska vara ganska svårt för just aspergare att formulera). Att ha dubbeldiagnos innebär att karaktärsdragen blandas och går ihop. En del "typiska" drag från diagnoserna märks inte och andra drag framträder på ett "otypiskt" sätt.

Tänk er att man har en blandrashund med två raser i sig. En del rastypiska drag från de två separata raserna syns/märks helt enkelt inte medan andra drag är tydliga. Precis så är det med dubbeldiagnos.

De drag som utmärker diagnoserna finns där men märks kanske inte eftersom det finns två diagnoser som är varandras motpoler som har blandats ihop i en salig röra...

Egentligen skulle inlägget varit mycket längre men under tiden jag skrev så kom posten och med posten kom två helt fantastiska besked! Det ena var ett paket med presentkort från medmänniskor som deltagit i en Julutmaning som en skolkamrat till mig har hållit i! Det bestod av presentkort till bio, leksaksaffär, mataffär med mera till mig och mina barn. Jag är mållös av tacksamhet!!!

Det andra var beskedet att mitt körkort ÄNTLIGEN finns att hämta ut! Som jag har väntat!!!

2 kommentarer:

  1. Precis sådär känner jag också, men även en hopplöshet när någon besvarar mig med att "neheee du har inte asperger, du är ju såhär och såhär, så är man inte då" och "nej inte adhd heller för då skulle du inte vara såhär" och så försöker jag förgäves förklara men ger ofta upp fort då jag inte alls känner att jag har någon skyldighet att sitta och försvara mig. Jag har adhd & asperger, så är det med det och vad folk än tycker och tänker så stänger jag av mina öron, därav så orkar jag oftast inte ens berätta.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Känner igen det så väl!!! Och nej, man orkar verkligen inte förklara till slut... Man blir bara så trött och ledsen... Dubbeldiagnos är komplext och svårtolkat... Kram till dig!!! <3

      Radera