Jag vaknade med feberfrossa trots att jag låg nerbäddad under lager på lager av täcken. Frös som om jag legat naken ute mitt i en snöstorm. Bara tanken på att släpa mig upp och gå ut i köket för att ta en värktablett tog emot.
När värktabletten kickat in fick jag hjälp med att åka till affären som ligger ett par km bort för att handla inför dagarna som kommer, när jag ska ha barnen. Väl i affären insåg jag att inköpslistan låg väl placerad på bordet, hemma, där jag glömt den.
Sen när jag kommit hem igen och öppnade posten så insåg jag att det kommit en paketavi på ett paket, som givetvis finns i samma affär, där jag nyss varit.
Klockan är inte ens 13 och hittills har det mesta tett sig som motiga utmaningar.
Här står jag då inför ett ganska viktigt val, som jag ser på saken.
Antingen kan jag ge efter för alla motigheter och spy galla över allt som inte går som jag vill och det eländiga i att vara febrig, hostig och ha ont i varje liten del av kroppen ELLER så kan jag välja att bara gilla läget, acceptera att denna dagen är som den är.
Jag väljer det senare. Jag är värd att pysslas om, så då gör jag det.
Jag lyckades få med allt som fanns skrivet på inköpslistan, så det gjorde inget att den låg kvar hemma. Visst hade jag gärna fått hem paketet idag men det är en dag imorgon också. När kroppen är sjuk så känns det mesta rätt ynkligt och eländigt och ja, det får vara så då. Jag stannar upp och andas och pillar i mig mina värktabletter, ingefäran, citronvatten, honungen, c-vitaminerna och vilar upp mig. Det finns ingen mening med att öka på känslorna av eländighet inom mig när jag känner mig låg, som det är. Jag gör det bästa av det och ger mig själv de bästa förutsättningarna för att tillfriskna så snabbt som möjligt och det gör jag med rätt inställning och god omvårdnad.
Så den här dagen kommer att bli rätt bra ändå, trots feber och motigheter...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar