Alla dessa stunder som blir ett liv...

Så flyr minuterna som blir till timmar. Timmarna förvandlas till dagar och nätter. Mörkret förvandlas till ljus och sedan åter till mörker. Månaderna sveper förbi. Månen blir full och åter ny för att sedan växa och bli full igen. Solen susar över himlavalvet och molnen kommer och går. Stunder av lycka ersätts av sorg och rädsla. Skräck byts ut i skratt och ångest blir till lugn.

Alla dessa ögonblick som kommer och går. Livet! Allt detta är liv, livet som snubblar, som halkar, som snavar. Livet som svävar, flyger och bubblar.

Det är så lätt att glömma bort, att tappa bort sig själv och fly bakåt eller förvirra sig in i en oviss framtid.

Emellanåt känns det som om allt är så oändligt enkelt och lätt. Det är då man lyckats komma helt rätt och i symbios med nuet, det ultimata och det fria. Då är allt möjligt och andetagen flyter på lätt och obehindrat. Tiden känns oändlig och evig. Varje minut är en evighet av harmoni och lycka. Allt det fullkomliga i varje ögonblick fyller hela ens väsen och förvandlas till intryck av total perfektion.

Andra stunder vill man för mycket, tänker för mycket, spekulerar och funderar. Då tar andetagen emot, de fastnar på vägen och osäkerheten kommer krypande. Färgerna bleknar en smula, kontrasterna blir suddiga och otydliga.

Jag tror inte livet handlar om att hitta vägen till total lycka hela tiden utan att bara vara kvar här och nu, även när det är mörkt, kallt och läskigt. Att lita på att allt för med sig en lärdom, en pusselbit, en gåva som jag behöver på min väg. Att omfamna rädslorna på samma sätt som lyckan, att välkomna ångesten som en vis lärare och hitta lösningen bortom skräckens horisont utan osäkerhet.

För jag har ju mig själv, alltid och för all evig framtid. Jag står alltid vid min sida. Ju mer jag ger mig själv kärlek och omtanke, desto mer trygg och lugn kan jag vara även i de svåraste av stunder.

Allt är precis som det ska vara, varje ögonblick, varje minut, dag och vecka! Jag lär mig något nytt av varje dag och för varje dag blir jag bättre på att ge mig själv det jag behöver och genom det vara mitt bästa jag och då kan jag bli ett stöd för andra, en stark jämlike.

Jag är aldrig sämre eller bättre än någon annan, jag är mig själv och lika bra som alla andra.

Var det inte en känd poet som skrev "... alla dessa dagar som gick, inte visste jag att det var livet" (Något sånt var det i allafall).

Vi är alla olika samtidigt som vi alla tillhör samma helhet. Utan dig och mig skulle världen se helt annorlunda ut!