Det författarna menar i boken är att det endast är genom att erkänna sina mörka sidor, omfamna dem och ha medkänsla med dem som man har möjlighet att upptäcka helheten i sin egen personlighet och komma till insikt med sin fulla kapacitet och sitt sanna jag.
Jag är böjd att hålla med. Eftersom alla delar ingår i en person så innebär det ju att jag behöver älska alla delar av min personlighet, alla mörka delar också, för att fullt ut kunna förstå mig själv och hantera min person på ett konstruktivt och positivt sätt.
Det som inte är så lätt är att erkänna alla mörka sidor och faktiskt ta till sig dem utan att få tokspel och ett anfall av totalt självförakt. Att i det läget känna medkänsla och kärlek för sina mörka delar är en sann utmaning.
Jag kommer att tänka på Yin och Yang. Ljuset och mörkret. Allt behövs för att skapa balans. Det är mycket lättare att älska det ljusa och vackra i sig själv än att acceptera de mörka sidorna som trots allt ändå finns där.
Därför står jag inför en ganska intressant fråga på min egen stig just nu. Ska jag skita i mörkret och välja enbart ljus och lätthet eller ska jag anta utmaningen och ge mig i kast med mina mörka sidor och lära mig älska dem fullt ut och göra det bästa av dem och eliminera skuggorna genom att belysa dem med mitt inre ljus? Ni som har minsta känsla för vad jag är för en person... Ja, ni har nog redan gissat vilket jag väljer...
Givetvis väljer jag utmaningen i att belysa varenda liten skugga som bor i mitt inre och släpper dem fri och erkänner, accepterar, har medkänsla och känner kärlek för dem. Varenda liten skugga som bor där inne ska ut i ljuset och älskas! Fullt ut!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar