Något som jag upplever mer och mer är hur utmattande alla intryck ter sig för min hjärna. Eftersom alla intryck bara åker rakt in utan ordning och min hjärna inte kan prioritera någon ordning på alla dessa intryck så blir det onekligen ganska utmattande. Förr var det lättare att hantera och orka med men nu verkar det som att uthålligheten har mattats av rejält.
Jag talade med en vän som är äldre än mig och har liknande funktionshinder som hade en ganska klok teori om att eftersom hjärnan går på helspinn mest hela tiden så tryter orken snabbare ju äldre man blir. Där kan jag tänka mig att medicinering hjälper en del. Ändå är jag så totalt anti medicinering för egen del. Jag kommer fortfarande ihåg hur korkad och slö jag kände mig i hjärnan under påverkan av Ritalin. Det var hemskt!
För att förklara hur intrycken ter sig för mig så är det som att allt åker rakt in i hjärnan hela tiden utan att jag kan stoppa det. Är jag ute så ser, hör och känner jag allt konstant och samtidigt. Om jag ska samtala med någon måste jag koncentrera mig fullt ut på den personen för att ha en chans att hänga med i vad den personen säger och förstå innebörden av det samtalet samtidigt som alla andra intryck åker rakt in i hjärnan samtidigt. Det krävs en enorm kraftansträngning från min sida för att kunna hantera det och ofta när jag sedan kommer hem och är ensam så susar det bara i huvudet och jag känner mig totalt utpumpad. Jag har också upptäckt att jag numera helt enkelt inte hör vad folk säger om jag inte riktar min fulla fokus på den som talar. Det blir onekligen ganska påfrestande när jag konstant upprepar "va?", "ursäkta, vad sa du?" och "ta det en gång till"...
Än värre är det när jag ger mig på konststycket att tala i telefon. Eftersom jag hela tiden får intryck runtomkring mig så är det nästan stört omöjligt för mig att höra vad personen i andra änden av luren säger. Alltså har det resulterat i att jag ogärna talar i telefon.
Krocken kommer när ADHD delen vill vara social och utåtriktad och Asperger delen vill isolera sig och dra sig undan... Den är nästan tyngst att hantera. Jag vill så gärna vara ute och vara social samtidigt som jag är så trött och utmattad och bara vill sitta ensam och kura i ett hörn utan några som helst intryck.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar