I mars förra året påbörjade jag min resa inom projektet Bryggan 2 som är ett EU projekt genom ESF som Vetlanda Kommun har stått för i ett samarbete med andra kommuner, Försäkringskassan, Socialförvaltningen och Arbetsförmedlingen där arbetslösa/sjukskrivna personer fått hjälp med olika insatser och stöd. Nu, den sista juni avslutas projektet. I samband med detta hålls ett avslutningsseminarium för att knyta ihop säcken, så att säga. Närvarande på detta seminarium kommer att vara politiker, socialtjänstemän, personal som varit medverkande i projektet och andra myndighetsanställda. Jag har, av min jobbcoach, blivit ombedd att berätta lite om min resa inom Bryggan 2 och säga några ord om vad projektet inneburit för mig.
Bryggan 2 och min jobbcoach, Lotten, har på många sätt varit en livlina och livboj för mig. Jag tror knappast att jag skulle ha kommit så långt på min färd mot ett bra liv och en fungerande vardag, om det inte hade varit för projektet.
Min blogg hade troligtvis inte funnits eftersom det var Lotten som tyckte att jag borde börja skriva ner det jag upplever eftersom jag beskriver det så bra med ord. Boken hade troligtvis heller inte varit verklighet. Tack vare Bryggan 2 har jag fått vara delaktig i kursen "Släpp loss din inre livskonstnär" som finns hos Kreativ Insikt. Jag hade heller inte blivit inslussad i denna fantastiska värld som NLP innebär och hade inte kunnat stå här idag som stolt NLP practitioner-coach. Jag hade nog heller inte fått komma till min praktikplats på stadsarkivet där min handledare, som har liknande diagnoser som mig, har stöttat och hjälpt mig på så många olika sätt.
Jag kan bara tacksamt konstatera att Bryggan 2 har räddat livet på mig! För ett år sen var jag en självdestruktiv, självsaboterande, självföraktande individ som tillbringade min mesta tid i bottenlös ångest och depression. Som aldrig såg någon ljusning i livet och som knappt hade något umgänge med mina barn. Jag flöt runt på livets hav och kastades runt i en storm utan varken mål eller mening. Livet tedde sig meningslös och som ett totalt mörker.
Idag lever jag ett mer målmedvetet liv med en styrka som för det mesta förvånar även mig. Ett aldrig sinande hopp och en tro på mig själv som jag aldrig trodde var möjlig. Utan Lottens osvikliga tro på mig och mina förmågor hade jag aldrig kommit såhär långt. Är det något jag vet har gjort mest så är det just att Lotten aldrig gett upp på mig och alltid har peppat mig, även när jag stod som lägst och var som taskigast mot mig själv. Hon fortsatte tro på mig och har alltid bara haft stöttande och upplyftande ord att ge mig! Hon följde med på möten och agerade tolk när jag knappt kunde tänka själv och än mindre förstå vad mötena gick ut på.
Vi behöver fler sådana projekt där individen står i fokus och där sådana människor som Lotten får agera ett stöd och en stark pelare att luta sig mot!
Så imorgon, när jag står där inför beslutsfattare, ska jag göra mitt yttersta för att med mina ord förmedla den tacksamhet jag känner inför att ha fått vara del av denna resa, som Bryggan 2 har inneburit för mig. Jag hoppas att ingen kan gå därifrån oberörd och att jag sprider många positiva ringar på vattnet så att liknande projekt ska få födas och ge andra utsatta liknande chanser som jag fått!
Hur gick det då? Kändes det bra? Måste varit en försmak på hur det kan bli i framtiden då jag hoppas du kan börja föreläsa om din resa?! Tänk vilken nytta du skulle göra :))
SvaraRaderaKramar till dig modiga tjej!
Jag tror att det gick bra :-) Minns knappt vad jag sa, det är som om jag får en blackout när jag gör sådana saker. De som lyssnade sa att det var bra och jag fick dagens första applåd, så jag antar att jag gjorde något rätt :-) Och ja, det kändes väldigt bra och jag känner mig ganska bekväm och tillfreds i att stå inför människor och berätta om något som berör mig djupt. Ja, min dröm fortsätter att vara att föreläsa om min resa med förhoppning att jag kan hjälpa och inspirera andra att hitta sin väg och sina styrkor :-) Kram!
Radera