Idag tänkte jag för omväxlings skull bara låta orden snubbla runt lite och se vad som kommer ut... Det är så förskräckligt många funderingar som spinner runt där, innanför pannbenet och det går i en sån hiskelig fart att jag för tillfället bestämt mig för att bara låta alla sådana fladdra runt utan att göra några ansträngningar i att fånga orden eller ens försöka formatera om allt till något begripligt.
Det är nämligen så att det just nu mest liknar en flerfilig motorväg, ni vet, sådana som man ser i amerikanska filmer. Det är dessutom rusningstrafik också fast inte trafikstockning. Trafiken flyter på i rätt bra fart men det är en väldans massa trafik och det är som sagt minst 17 filer...
Den vanligaste jämförelsen till ADHD är att det känns som en torktumlare i huvudet. Jag har aldrig begripit mig på den jämförelsen eftersom jag tycker att en torktumlare är fruktansvärt långsam i förhållande till vad som pågår innanför pannbenet på mig. Jag tycker att centrifug är mer likt och passande, för min egen del.
Det känns som att stormen är på väg att lägga sig inom mig. Det återstår bara för tankarna att lägga sig, som virvlande höstlöv som lägger sig till ro på marken. Och som omväxling låter jag det virvla på. Tids nog, precis i rätt läge, kommer mina svar att levereras till mig. Det tar sin lilla tid, precis som allt annat. Just idag är jag väldigt nöjd och tillfreds med det. Just nu är jag bekväm innanför skinnet och de nya delarna som jag lyst upp inom mig, som gör mig till MIG.
Chocken jag fick för några veckor sen, bestod i att jag insåg att jag hade delar av mig själv (Asperger) som jag inte bara förträngt, utan som jag verkligen avskydde. Och det går ju inte för sig, tycker jag, eftersom min bestämda uppfattning och målsättning är att jag ska älska ALLA delar av mig och trivas med hela min person. Man kan väl säga att jag hade en relationskris av, för mig, stora mått. När jag sen väl insett faktum så kastade sig den "nya" delen fram som en rasande furie och den hade både ett och annat att säga och beklaga sig över. Med all rätt! Vem skulle inte vara tjurig om den blivit avskydd, förnekad och förträngd.
Nu börjar vi i allafall bli ganska goda vänner och vänja oss vid den nya ordningen. Visst kommer det nya saker och utmaningarna kommer att avlösa varandra under vägen men jag kommer att kunna hantera det bättre och bättre. Min avsikt är att kunna förändra smärtsamma beteendemönster till mer snälla och trevliga sådana.
Idag är jag åter trygg i mig själv och vet att jag kommer att finnas där för mig alltid! Jag kommer aldrig att svika mig själv även om det ibland kan ta en stund att fatta det.
Dagens ord för mig får bli MOD, STYRKA, TACKSAMHET, ÖDMJUKHET och KÄRLEK!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar