Så kom dagen när a-kassan beslutade sitt magnifika beslut att jag inte är berättigad till någon ersättning och får ingen dagpenning utifrån den inkomst jag en gång haft. Jag ska nu överleva på ca 180:-/dag före skatt istället för ca 500:-/dag före skatt.
Löftet från Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan om att min dagersättning INTE kommer att påverkas när jag går från sjukskriven till aktivitetsstöd, faller platt som en pannkaka och drömmen om en tillvaro där jag återgår i arbete krossas som en spegel i tusen miljarder skärvor.
Jag gråter så jag skakar och känner mig totalt maktlös, hopplöst förlorad och totalt tillintegjord! HUR är detta något positivt för mig? HUR ska detta få mig att känna mig trygg och säker?
Ändå lovade två myndigheter mig att allt skulle gå smärtfritt och smidigt med övergången från sjukpenning till aktivitetsstöd bara jag betalat min a-kasseavgift...
Ändå hade jag detta på känn redan innan. Jag visste väl att inget går smidigt och jag vet så väl från tidigare erfarenheter att de hugger en i ryggen så fort de får chansen och sparkar hårdast på dem som redan ligger.
Just nu känns allt som ett enda svart hål och den lilla ork och energi jag hade är totalt uppslukad av detta besked... Vad är meningen att jag ska göra nu? Jag går på knäna som det är och får redan min hyra betald av mina föräldrar och nu ska jag leva på än mindre... Var finns logiken i detta?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar