Framtid?

Så har jag fått slutligt besked från a-kassan. Jag är inte berättigad till ersättning enligt dagpenningnivå från dem. Resultatet är att, om jag ska fortsätta med aktivitetsstöd och arbetsträning så får jag runt 3000-3500:-/mån. (Existensminimum enligt socialförvaltningen är 3800:-/mån.)

Enligt a-kassan så skulle jag ha varit arbetssökande en dag mellan det att jag var föräldraledig och blev sjukskriven, för det är ju något man tänker på och vet om när man kraschar psykiskt, som i mitt fall, för 5 år sen.

Så, trots att jag duktigt betalat min avgift till a-kassan varje månad på 181:-, eftersom jag inbillat mig att det är superviktigt att hänga kvar hos a-kassan, så sitter jag nu här och har inget för det.

Behöver jag ens försöka förklara vad detta gör med mig psykiskt? Som om inte alla andra turer med inställda praktikplatser och annat, rört ihop min tillvaro och stressat mig tillräckligt, den senaste tiden...

Så det jag har att göra nu är att jaga rätt på min läkare och bli sjukskriven igen och lägga ner allt vad arbete och förhoppning om återgång till arbetslivet heter. Sen är det ju även så klurigt just nu att det faktiskt är upp till läkaren om han anser att jag ska bli sjukskriven igen.

Tillvaron ser onekligen totalt becksvart ut just nu. Jag kommer inte att ha något som motiverar mig att ta mig utanför dörren och det enda glädjeämnet för mig och anledningen att kliva upp ur sängen, är att jag får spendera 48 timmar varannan vecka med mina barn.

Hur jag än bär mig åt i den här situationen så kan jag helt enkelt inte hitta varken en lösning eller ens den minsta positiva aspekt med detta.

Det enda jag slås av är hur sinnessjukt vårt samhälle är! Hur makthavarna inbillar sig att sånt här hjälper folk att komma upp och tillbaka från psykisk ohälsa, får jag verkligen inte ihop. Att bli kastad mellan myndigheter och lagar som en hjälplös sopa, det är varken positivt eller hjälpsamt. Det höjer inte direkt självkänslan eller förhoppningen om att någonsin mer under min livstid kunna bli en del av samhället eller ha någon chans att komma tillbaka i arbete.

Så mitt råd till alla er där ute som är arbetsföra och friska: BRÄNN ALDRIG UT DIG!!!!!