Ett steg mot framtiden!

Förra veckan damp det ner ett litet kuvert från Försäkringskassan... Fast så litet var det ju egentligen inte. Det var samma storlek som alla andra kuvert från dem men det var tjockare och det var sänt som A post. Standard är ju att allt sänds ut som B post...
Där satt jag mitt i lunchen när posten kom och så fort jag fick se kuvertet så fastnade andan i halsen på mig... Tankarna lekte flipper på högvarv. "Tänk om det är brevet om sjukersättning?", "Kan det verkligen vara just det brevet?", "Men de har ju 4 månaders handläggningstid!", "Det har bara gått 1 månad!"... Så jag satt där en stund med kuvertet i händerna och visste ju så klart att enda sättet att få reda på något är att öppna det.

Skräck och förhoppning avlöste varandra i ett rasande tempo. Jag var säker på att hjärtat skulle hoppa ur bröstet, så hårt slog det. Så öppnade jag det, plockade ut en bunt papper och började läsa. Jag är innerligt tacksam för att jag jobbat på Försäkringskassan och vet hur jag ska läsa breven från dem och vad orden betyder. Jag läste en gång, två gånger och sen en gång till... Det kändes som någon fyllt hela mig med helium, jag trodde jag skulle sväva bort och sen kunde jag inte se mer för alla tårar som sprutade. Jag fick min sjukersättning! Jag blev beviljad de 75% jag ansökt om! Jag kunde fysiskt känna hur stressen rann av mig som en vårflod. Att säga att jag var lättad, ÄR lättad, vore nog årets största underdrift. Det finns inga ord som kan beskriva hur det känns när det plötsligt går upp för en att en liten del av framtiden är stabil.

Hetsjakten är slut. Paniken över hur och vilken ersättning man kan tänkas få eller inte kan arkiveras i en källare längst bort, längst bak! Nu vet jag hur mina månader kommer att se ut! Ekonomiskt, i alla fall... Nu kan jag slappna av och börja forma mig ett liv, börja bygga upp mig, börja läka och reparera. Det utbrända kan få en chans att börja spira i nytt liv och nu först kan jag koncentrera mig på att bli bättre och kanske finns det en möjlighet att jag i framtiden till och med har en större arbetsförmåga än 25% men nu får JAG tiden till att bygga en stabil grund för det istället för att jaga mot tiden, mot regelverket.

Sen är jag fullt på det klara med att ekonomin inte direkt kommer att bli strålande framöver heller, det är inte så att jag kommer att leva i lyx och överflöd, långt därifrån. Men nu kommer jag att veta vad jag får och att det kommer in varje månad så att räkningarna kan betalas och det finns mat på bordet.

Nu vet jag vad jag har att förhålla mig till en längre period, jag har ett mål och det är att på något sätt komma upp i 25% arbetsförmåga, vilket i dagsläget är lika med noll, men förhoppningsvis snart är verklighet.

Jag är verkligen tacksam för att Försäkringskassan i detta fall har varit riktigt snabba och effektiva i sin handläggning! För mig har det inneburit att jag får en lugnare sommar, där jag slipper oroa mig över framtiden och ekonomin. Jag kan lägga fokus på mitt tillfrisknande, min process att acceptera och leva med diagnoserna, mina barn och deras framtid... Kort och gott, mitt liv!

(Bildkälla: http://www.onelifesuccess.net/redirection/)