Två dagar senare

Detta inlägg är mest för att på något vis "kartlägga" vad som händer i mig efter en medveten kraftansträngning.

För två dagar sen var jag aktiv och föreläste för ca 100 personer. Jag var social och omgiven av ljud- och synintryck i många timmar. Jag höll ihop, gav min del av föreläsningen, samtalade med deltagare i pauserna och efter...

Jag hade förberett mig mentalt inför denna dag och tagit det lugnt och samlat ork.

Jag kom hem på kvällen efter föreläsningen och var så hög på adrenalin att hälften hade räckt. Det tog gott och väl 6 timmar för mig att varva ner och kunna lägga mig och sova trots att jag var totalt utmattad redan när jag kom hem. Alla tankar var kaos och virvlade runt med alla intryck och suset i öronen av allt jag tagit in, utan filter och prioritetsordning. Jag somnade efter 12 och vaknade vid 6 på morgonen igår. Utvilad? Nä, inte det minsta. Hela kroppen protesterade och gjorde ont och jag kände mig rent fysiskt sjuk. Så gårdagen tog jag det extremt lugnt eftersom att bara gå mellan köket och vardagsrummet var totalt utmattande.

Igår kväll somnade jag i vettig tid, runt 11 på kvällen och sov till 8.30. Jag är fortfarande medtagen och att tänka konstruktivt och strukturerat är helt omöjligt. Jag klarar nog av att koncentrera mig i 10 minuter på en sak innan massa annat stör mig och avbryter det jag håller på med.

Jag gjorde en ansträngning för att fundera över framtida boende. Min ljudkänslighet gör att jag far väldigt illa psykiskt av att bo i denna lägenhet som är så lyhörd och grannar som är ganska högljudda sent på kvällar och in på nätterna. Mina ansträngningar resulterar i att jag slår knut på mig själv för att titta på alternativa boendemöjligheter och ge mig på att göra kalkyl för eventuella lån och levnadskostnader. Det slutar med att jag sitter och stirrar blankt på mina anteckningar, kalkylen på datorn och diverse hemsidor och inte har den blekaste aning om vad jag håller på med. Och då ger jag upp och känner mig helt låst... Nåha, nog om det...

Summa summarum. Föreläsningen... Den var värd varenda smula energi jag gav! Jag skulle göra det igen! Vad som bekymrar mig lite är att det krävs så mycket tid för återhämtning och troligtvis ännu mer tid för förberedelse... Det innebär att ett "hektiskt" liv med föreläsningar varje vecka eller ens varannan vecka är helt ute ur bilden, som det ser ut nu...