Att jag är ledsen vore nog årets underdrift... Idag bröt jag ihop minst tre gånger hos min psykolog. Jag bryter ALDRIG ihop inför andra i vanliga fall. Det ska så mycket till innan jag låter fasaden falla och visar vad som finns bakom. Jag är så otroligt duktig på att vara stark och visa upp en behärskad och relativt samlad (hur samlad man nu kan vara med mina diagnoser) fasad, men idag rämnade allt. Jag trodde aldrig jag skulle kunna sluta gråta. Trenden fortsätter dessutom. Minsta lilla så börjar tårarna flöda som om jag vridit på en kran...
Hur jag än vänder och vrider på min syn på min tillvaro så känns allt nattsvart. Jag borde vara mitt i mitt liv, sprudlande! Istället sitter jag på botten av samhället, i princip. Försörjs av mina föräldrar, bor i en lyhörd lägenhet där jag vantrivs med högljudda grannar. Det rimmar illa med min ljudkänslighet. Jag har sökt sjukersättning, som för mig känns som slutet på livet, på ett sätt. Jag vill inte bli sjukpensionär fast jag egentligen inte har några andra val. Jag skulle aldrig orka jobba 100% som det ser ut just nu.
Den lilla ork jag lyckas skrapa ihop sugs effektivt upp av myndigheter och alla instanser som jag hamnar i kläm mellan.
Varje månad innebär en osynlig stress utan dess like där jag febrilt kämpar för att få ekonomin att gå ihop.
Det är som en oändlig bottenlös negativ spiral. Jag lyckas inte få ihop ork till att bygga upp mig igen för att kunna bli arbetsför och försörja mig själv. Det är en sorg som saknar motstycke!
Uppgiven och oändligt sorgsen känner jag mig. Vad är vitsen? Var finns meningen med allt detta? Och det är så otroligt svårt att dra hela lasset ensam. Hur jag än vänder och vrider på det så får jag inte ihop ett liv, en tillvaro med balans och andrum.
Stå på dig, mig ger du mycket med din skrift!
SvaraRaderaTack!!! Det värmer att veta att mina ord gör något för någon annan <3
RaderaVad jobbigt, Jag har också extremt svårt att visa för andra hur jag mår, jag vill prata men jag kan inte.. Vin ventil är min blogg, där kan jag skriva av mig - ibland helt öppet och ibland med lösenord.. Allt för att få ur mig allt som ligger och trycker.
SvaraRaderaJag har så otroligt mycket som tynger ner mig men jag har gjort allt för att glömma det men nu när jag gjorde min utredning så kom allt upp till ytan igen och nu när utredningen är över så känner jag mig så ensam med min kamp
Jag tror att jag pratar rätt mycket och ofta på ett väldigt logiskt sätt kan förklara hur jag känner men jag tror inte att jag får med känslospektrat. Speciellt när det gäller "svaghetskänslor" som sorg och nedstämdhet osv... Så när det brister och kommer fram så blir jag rätt ställd och vet inte riktigt hur jag ska bete mig. Att vara ensam med sin kamp känner jag igen. Det kände jag mycket förr. Nu känner jag mig mer trygg i mig själv när jag tänker på hur mycket bättre jag känner mig själv och jag är inte längre rädd för vad jag kommer att upptäcka. Det känns rätt befriande :-)
RaderaVad stark o modig du är som skriver om hur du mår. Känner igen mycket o det gör det lättare att hantera mina känslor och tankar också. Hoppas du fortsätter blogga, viktigt för många<3
SvaraRaderaTack!!! Dina ord värmer! Det ska mycket till innan jag slutar blogga... Det är, för mig, en väldigt bra terapi :-) Just nu har det varit lite långt mellan inläggen för att det är så mycket annat på gång samtidigt och orden vill inte riktigt... Men det kommer mer :-) Tack! <3
RaderaAtt skriva av sig är en bra sak. Ibland kan det vara lättare att få ut sin ilska, sorg, tacksamhet elelr bara sin nedstämdhet. Att skriva kan göra en gott för en liten stund iaf. Men den stunden ska man ta vara på. Sluta aldrig att skriva av dig. Att få balansen i vardagen att gå ihop kan vara så svårt, krävande men väldigt viktigt för en själv.
SvaraRaderaFörsök ändå att sitta i solen o bara va här just nu. Det är ingen tröst eller att få allt o bli bra men det kan göra underverk för just den stunden.
Hoppas du har nära vänner som finns där och som du litar på. Tänker på dig ibland.
Kram Madde
Tack! Ja, jag kommer nog alltid att fortsätta skriva Jag är bättre på att ta tillvara de bra och trevliga stunderna även om hopplösheten ibland övermannar mig. Att streta ensam med utbrändhet och funktionsnedsättningar är allt annat än en dans på rosor men jag är stark och jag lär mig mycket om livet. Tänker på er också <3 Kram
Radera